För några dagar sedan fick jag en störtförkylning och började fundera på smitta. En vanlig fråga när man blir sjuk är: Vem smittade mig? Jag anar vem som kan ha gett mig denna armé av basilusker men det spelar ingen roll.
Jag träffade en gång en tant som berättade om när hon bodde i Hong Kong och jobbade där. En morgon när hon tog tunnelbanan/tåget till jobbet nös en annan resenär henne i ansiktet. När hon kom fram berättade hon för sina kollegor om vad som hänt. De svenska kollegorna tyckte att det var oartigt och dessutom elakt att kanske smitta sin resenär med något. De kinesiska kollegorna höll med om att det var oartigt men förstod inte svenskarnas tal om smittorisk. De ansåg att det är kvinnans ansvar att hålla kroppen så stark och motståndskraftig att hon inte blir sjuk. Den nysande resenär hade enligt dem inget ansvar att skydda de andra från smitta. Jag vet inte om det är sant eller om jag minns berättelsen helt rätt men det är något jag brukar tänka på när jag är sjuk. Vad var det som gjorde att jag var svagare idag så att jag var mottaglig med denna förkylning? Nej jag tror att det är mycket mer komplicerat än att det bara beror på min allmänna kondition, men jag tycker det är bra att påminna mig om att den påverkar. Jag tänker på försiktighetsåtgärderna på de flest förskolor och hysterin kring svininfluensan. Nej, det är nog inte så enkelt. Jag tänker på en svensk familj med tre barn (som därmed vanligtvis hade många förkylningar varje vinter) som bodde i Centralamerika i ett år och slapp förkylningar hela det året. Smittskyddsinstitutet säger dock att vinterförkylningarna inte beror av kylan. Samma kvinna berättade också att hon hade upptäckt att hon i praktiken belönade sina barn när de blev sjuka genom att vara helt själv hemma med dem. Hon började därför vara hemma helt själv med barnen någon gång per termin, fast de var friska, för att hålla dem just friska. Jag vet inte om det fungerade heller.
Jag har alltid varit sjuk ofta genom hela mitt liv. Med åren har jag blivit mer medveten om vad min kropp tycker om och inte tycker om och är inte sjuk lika ofta. Men ändå oftare än de flesta jag känner. Det får mig att fundera över hur jag kan förebygga dessa små irriterande infektioner. Någon, säkert en mina lärare, slängde ut idén om att praktisk vardagsmedicin skulle kunna vara ett framtidsämne i skolan. Ett ämne där man arbetar med hälsa på olika sätt. Jag märker bland föräldrar på förskolan och bland vänner att många har väldigt lite kunskap om hur man tar hand om sig själv och vad som påverkar din hälsa. Jag läser i kursplanerna för Hem- och konsumentkunskap och Biologi att hälsa nämns men i Idrott och Hälsa hittar jag mer av intresse.
Ämnet ska”ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan.” och ”Skolan skall i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven utvecklar kunskap om vad som främjar hälsa”. ”Ämnet står för en helhetssyn på människan, dvs. att kropp, känslor, intellekt och tankar är beroende av varandra, och kan på så sätt medverka till att elevens kroppsuppfattning utvecklas.”
Det låter intressant. Kanske det är just det jag vill åt? Då jag gick i skolan minns jag att en engagerad gymnastiklärare på gymnasiet faktiskt höll en lektion om hur fysisk träning påverkar kroppen. Men det där med kroppskännedom och förståelse för kroppens reaktioner saknade jag. Redan då. Fast i de öppna formuleringarna i kursplanen skulle väl det kunna rymmas. Hm. Som klasslärare på grundskolan finns det stor chans att jag kommer hålla i även gymnastiklektionerna (utan att ha läst en enda poäng i ämnet) och då ska jag gräva djupare i detta. Kroppen är ett spännande mysterium.
Sökarens skoltankar 