Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2010

Lola diktar

Efter gårdagens poserande som prestationsprinsessa kräver nu min nya skapelse att få bli presenterad. Hon skapades i samband med att jag såg filmen Lola Rennt ännu en gång.

Skapelsen blev en kaxig typ som genast bestämde sig för att heta Lola. Hon gillar till skillnad från mig att vara med på bild och har gått med på att gestalta allt möjligt som jag bestämmer. Eftersom hon också är väldigt frisinnad och inte bryr sig alls om vad andra tycker ställer hon gladeligen upp på att stå för allt det som jag vill publicera men inte riktigt vågar.

Idag skrev Lola en dikt. Utan titel. Det tycker Lola är tufft.

Luften sprakar av funderingsspänning

magen tjatar om pastan i kylen

ögonen rör sig exemplariskt diagonalt över sidan

fångar de fundamentala ordbilderna

som frammanar bokens pulserande maskin

tror jag

men nej

det som skapas

är en maskin (pulserande, visst)

av min reaktion på bokens signaler

de som jag valt ut

Maskinen får ett uppdrag: Examination 3

de faktaspäckade mångtydiga meningarna slukas

massakreras

samlas kategoriseras förenklas formas förtydligas utvecklas förstås

maskinen är så upptagen av att uppfostra orden

att den inte märker sin egen samtidiga förvandling

Snart går bussen!

Maskinen sätts i stand-by och arkiveras

Nästa gång den får komma fram

har den glömt hur den var

den försöker likna sin tidigare version men är ändå omvälvande ny

för varje sekund

Annonser

Read Full Post »

Jag läser med stor igenkänning serien om glidarkillar och prestationsprinsessor i DN och följer debatten om detta hos Mats. Jag var i grundskolan och gymnasiet en prestationsprinsessa och jobbar nu för fullt på att hitta ett nytt sätt att vara som inte förstör mig.

Genom min skolgång har lärarna förmanat, hotat och pressat mina olika klasser i fåfänga försök att få de slappa killarna (men också tjejerna) att ta sig i kragen. Inte har de lyssnat. Men jag däremot, och alla mina prestationsprinsessor till vänner har lyssnat och tagit åt oss och tänk ”oj, är det så hårt? ja men då får jag nog plugga ännu mer då…”. Om jag hade gått om grundskola och gymnasium idag hade jag slappat mycket mer. Skolkat från det som inte gav mig något. Jag skulle behövt höra, helst av en lärare, att jag måste sänka kraven några snäpp. Och inte vara så hård mot mig själv. Samma sak skulle jag behövt höra på högskolan ett antal gånger. En av mina lärare har påpekat detta, inte specifikt till mig, utan till hela klassen, att vi inte ska lägga för mycket tid på skolan. Annars hör jag bara att man MÅSTE läsa alla böcker, att den här kursen FAKTISKT kräver 40 timmar i veckan, att det är självklart att lägga skolarbete på helgen ibland osv. Jag upplever samma sak som i grundskolan, nästan enbart snack riktat mot dem som är slappa. Tack och lov är jag väldigt mycket mognare nu än då och kan himla med ögonen och tänka ”självklart lägger jag 40 timmar i veckan på studierna, minst, vem tror du att jag är?”.

Då som nu lämnas jag väldigt ensam med mitt duktighetssyndrom. Tack och lov har jag nära och kära som stöttar mig och hjälper mig. En del av mina klasskamrater som också har detta problem har det inte lika väl förspänt. Senaste stora läxan i detta ensamarbete var i julas när jag gjorde min SAG – det självständiga arbetet på grundnivå. Det är en slags förberedelse för examensarbetet som i mitt huvudämne är uppdelat i tre delar. Sammanlagt ska det motsvara 15 hp. Över julen skrev jag den sista delen som också är något större än de andra då det ingår sammanfattning av resultatet från alla delar och en metareflektion.

Jag hade alldeles för mycket material. Det var mer lagom för ett helt examensarbete. Men det var ju så mycket mer spännande att använda allt än att bara välja en liten del. Min handledare sa att det nog skulle bli svårare för mig om jag använde allt material eller nåt sånt. Men jag hade behövt en större varning. Inte heller i efterhand fick jag i responsen från min examinator höra att jag gjort mycket mer än nödvändigt. ”Nu kan det arkiveras.” Jag fick beröm men jag skulle velat få ett STOPP! Vill du lägga ner så här mycket jobb på skolan? Du måste inte!

Det blev ett riktigt bra arbete och jag var mycket nöjd. Dock lite bitter över att ingen kommer läsa det förutom de jag tvingar göra det. Men det tog nästan hela mitt jullov och efteråt var jag helt förstörd. I nästan en vecka var jag så trött att jag inte orkade prata med någon. Jag låg i sängen och tittade på tv-serier när jag inte stirrade i taket och lyssnade på tystnaden. Jag gick på mina föreläsningar men ville bara att det skulle ta slut. Allt som hade med studier att göra. Så att jag kunde få ligga i min säng och inte göra någonting.

Om jag hade kunnat göra om mina val hade jag valt mindre material och gjort ett sämre arbete. Och så skulle jag vilja ändra hela terminsuppdelningen så att jag kunde fått lite lov.

Jag lärde mig min läxa (bara tillfälligt eller på ett beständigt sätt, vem vet?) och nu är jag mycket bättre på att sätta gränser. Men måste jag göra allt detta själv? Skulle jag inte kunnat få hjälp i skolan med detta? Jag skulle vilja att min utbildning handlade lite mer om min personliga utveckling. Jag skriver frenetiskt i min loggbok om detta men det stannar där. Jag vet inte hur men jag skulle så gärna vilja experimentera fram olika sätt att få med detta i lärarutbildningen. Det är så grundläggande för all utveckling att förstå sig själv och se sin progression men på den ibland ganska opersonliga högskolan saknas kanske kompetens om hur man arbetar med detta?

Read Full Post »

Resultathets

Är så trött på att läsa om de dåliga resultaten i skolan och blir så glad av att läsa denna varma artikel i Second Opinion. Statistisk är vanskligt.

Read Full Post »

Fullt i hjärnkontoret

Efter en händelserik dag snurrar tankarna och får mig att känna mig förvirrad. Jag försöker ordna dem. Strax efter min lektion var slut var de tankarna  ganska klara, eller det fanns liksom en början till en massa tankar som jag hade lust att utveckla. Men lagom till att jag kom efter några ärenden fanns där bara en liten liten antydan som mest gjorde mig irriterad. De hade gömt sig en mer otillgänglig del av hjärnan. Ofta hjälper det att skriva och det är därför jag nu försöker.

Vi pratade och agerade om gruppdynamik och roller. Vi läser några böcker om detta och när jag läser blir det än mer tydligt hur nödvändigt det är att uppleva och göra det vi läser för att det inte bara ska bli fina ord. Läste en artikel i Sydsvenskan om rollspel som en metod att lära sig om konflikthantering. Jag ser mer och mer vilket fantastiskt verkningsfullt verktyg drama är för att medvetandegöra och göra material ihop som sen kan diskuteras och undersökas. Det är svårt att samarbeta och arbeta i grupp, att fungera med andra människor som jag inte valt. Hur lär man sig? Genom att öva. Men märker också att jag lättare kan använda och lära mig av det material jag skapar i grupparbeten och i övningar då jag diskuterar med mig själv, studenter och lärare.

Det var inte de här tankarna som låg och grodde någonstans där efter lektionen. Kanske de kommer tillbaka någon gång. På väg hem gick jag förbi ett lärarrum och ovanpå kodtelefonen mötte jag denna sköna lilla typ. Jag blev glad. Hoppas att lärarna också blev det. Jag skulle blivit mycket glad om mina elever gav mig en sån fin present!

Read Full Post »

Jag har försökt ta mig igenom den nya propositionen till en ny lärarutbildning och förstår, mest tack vare mina upprörda lärare, att drama inte ska ingå i varken utbildningen till förskole- eller grundskolelärare och ska heller inte kunna väljas till. Varför? För att drama inte är ett skolämne, det har ingen egen kursplan. Och för att Björklund vill satsa på skolämnena. Är allt annat flum för vår käre Jan månntro?

Vilka ämnen får vara med?

I Lpo 94 står det:

Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. (s.7)

Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans. (s.10)

I Lpfö 98 läser jag:

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. (s.7)
Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. (s.9)
Drama finns alltså med i styrdokumenten men lärare behöver enligt Björklund inte utbildning i detta. Jag väntar ivrigt på att mina lärare, med all sin erfarenhet och kunskap, ska skriva och protestera mot detta. Jag mest känner att detta är viktigt, i hela min kropp känner jag att detta behövs i skolan. Jag minnes-känner också att jag skulle velat ha drama i skolan när jag var elev.

Read Full Post »

Jag följer intresserat debatterna på Mats blogg om läraryrket, om varför så få män blir lärare och om varför lönerna är så låga. Just nu lyckas jag inte hitta det jag läst så många gånger där. Ofta kommer kommentaren att ”då andelen kvinnor ökar i ett yrke minskar lönen automatiskt”. Läser i Sydsvenskan (pappersversionen) om en statistiker som säger att det inte finns någon sanning i detta påstående. Här skrivs om en ny avhandling som handlar om samma fråga. Så varför har då läraryrket i dagsläget så låg status och lärarna förhållandevis låga löner? Ingrid Carlgren skriver om detta och hennes tes gör mig ledsen.

Read Full Post »

Nu har lite mer än halva kursen i drama gått och jag kan inte låta bli att prisa upplägget ännu mer. Jag har tidigare skrivit om hur vi klassen gör övningar och på det sättet upptäcker hur det känns för just mig och via det få en massa material för att leda dramaövningar. Det var första steget: att deltaga. Men vi har också fått pröva att

1. Själva leda övningar i klassen utan lärare med och få respons av deltagarna,

2. Själva leda övningar i klassen med lärare och få respons från lärare och deltagare,

3. Med sin basgrupp leda ett kortare pass med dramaövningar och få respons från lärare och deltagare.

När jag själv får pröva att leda blir allt tydligare: vad som är svårt, vad som är lätt och vad jag inte förstått. Jag ser också mina talanger och svagheter liksom andras talanger och svagheter. Jag trodde jag förstod men nu ser jag att jag bara uppfattade en del av ledarskapet och syftet med övningen. Jag ser vad som behöver utvecklas och jag ser oändligt fler möjligheter och val i övningen än jag såg när jag satt och planerade (eller snarare gick och pratade för mig själv). Jag ser hur fruktansvärt svårt detta är men också att det är möjligt. Att jag faktiskt nog kan lära mig detta och hitta mitt sätt att göra detta. Det är långt kvar, det krävs mycket mycket träning och reflektion men jag ser ljuset och flera möjliga vägar dit. Och samtidigt undrar jag om jag förstått något alls av de kurser där vi mest läst hela tiden. Och skrivit. Och läst. Och diskuterat. Och tänkt, frågat, undrat och reflekterat.  Men inte prövat. Jo visserligen på praktiken men det är en annan sak än att pröva på högskolan.

Hela idén med att ha praktik och få möjlighet att pröva är fantastisk. Men samtidigt är systemet sårbart. Jag tycker det är svårt att skapa en relation till min handledare på några dagar och sen diskutera MIN lärarroll, mina arbetssätt och tankar.  Ska jag göra detta känsliga med en okänd människa? Kanske att det är lättare efter tio år i yrket att diskutera sin undervisning med en okänd människa men efter vad jag sett verkar de flest tycka att det alltid är jobbigt. Jag håller dessutom på att BÖRJA forma mitt sätt att vara lärare (man blir kanske aldrig färdig?) och jag är väl kanske inte den mest öppna människa då det gäller viktiga saker. Ibland funkar det och ibland inte. Därför älskar jag att få träna på högskolan!

Jag - en växande lärarplanta?

På Malmö Högskola kan man läsa 6 kurser i pedagogiskt drama (i nuläget alltså, i den nya utbildningen verkar det inte finnas mycket alls). Det är först i den tredje kursen som studenterna anses redo att få gå ut i skolorna och pröva att leda dramapedagogiskt arbete där. I de första två kurserna övar man hela tiden på högskolan. I mitt huvudämne har jag inte fått pröva att undervisa i högskolans trygga värld en enda gång! Det ska göras på praktiken…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »