Är nu inne på min andra kurs i drama och har är inne i en intressant men något tröttande process där jag tillsammans med mina fyra gruppmedlemmar ska skriva om den nyss genomförda examinationen vi gjort. I instruktionerna stod det att vi skulle göra en gestaltning med utgångspunkt i litteraturen och vår grupprocess (ett ord som just nu överanvänds otroligt). Vi har i tidigare kursen fokuserat mycket på att utforska tillsammans genom övningar och diskussioner och det kändes därför konstigt att vi skulle producera något att visa för de andra. Prestationsspöket svepte över oss och när vi experimenterade med olika uttryck mötte vi nervösa klasskamrater som sa ”Det är helt annorlunda att jobba med en gestaltning!”. Gestalta som egentligen bara betyder att ge form används på högskolan oftast för att beskriva något, nästan vad som helst, som ska visas upp på något sätt.
Idag när vi satt och diskuterade och skrev om vad vi upplevt upptäckte vi något som förvånade oss. Under den sista examinationen i förra kursen var det flera grupper, däribland min egen, som gjorde olika gestaltningar som en del av våra examinationspass. Men då fanns inte spöket! Min grupp gjorde ett rollspel som var betydligt mer krävande och ”skådespelaraktigt” än den gestaltning jag gjorde nu. Uppgiften var väldigt fri och vi valde att göra en gestaltning (utan att nämna ordet) för att det passade till vårt syfte. Som tillfrisknande prestationsprinsessa är det spännande att undersöka vad som skapar prestationsångest hos mig och mina klasskamrater och vad som tar bort det.
Sökarens skoltankar 
Mycket mycket intressant, och mycket intressant att ta del av det du berättar också! Har du någon tanke om vad orsaken till den nyskapade prestationsångesten kan vara?
De delar som jag tror har skapat prestationsångesten (inte så hemskt mycket i min grupp eftersom vi missförstod uppgiften och därför inte hann tänka igenom allt för mycket) är:
1. att vi har en ny lärare som har som strategi att vara lite otydlig så att vi får tolka själva vad som är viktigt. Det skapar en del oro men nog också i längden större tilltro till oss själva.
2. ordvalet. I den första kursen samlade vi material genom övningar eller ev. gestaltning för att undersöka något tillsammans medan det i denna examination var huvudsyftet som jag förstod det att utforska olika sorters gestaltningar eftersom det är en stor del av drama. när det blev i fokus ökade kraven på att produkten som visas för klassen skulle vara riktigt bra. tidigare tänkte vi bara att materialet skulle vara intressant och bra att arbeta med medan det nu kom in lite tankar om att det som en teaterpjäs skulle vara snyggt, välspelat/gjort, sjukt genomtänkt osv. Jag tror att vi trodde att vi var ovana vid ”uppvisningar” men så var det ju inte…