Johanna Koljonen pratade i Sommar i P1 idag bland annat om lajvande och hur det påverkar människan att vistas i olika världar. De där olika världarna förändrar människan så att hon ser nya saker när hon kommer tillbaka till vardagslivet. Det ger perspektiv och nya saker att jämföra med och reflektera över.
Jag blev glad av att höra henne tala gott om detta som jag ofta försöker förklara för andra människor när jag berättar om dramakurserna jag går. Likaså finns detta synsätt i de svenskakurser jag gått på högskolan. Och visst är det flummigt. Det är svårt att mäta vad jag lärt mig under just den improvisationsövningen. Jag märker först långt senare, efter många många kreativa, lekfulla, strikta, jobbiga, omvälvande, tråkiga och intressanta dramalektioner att jag ändrat förhållningssätt, handlingsmönster och sätt att hantera olika saker. Det är svårt att beskriva i siffror, skriftliga prov och andra traditionella sätt att mäta kunskap.
Kanske det bara är jag som ens kan komma i närheten att förstå vad som hänt inom mig eftersom jag dessutom ofta upplever det svårt att beskriva min utveckling i ord. Jag försöker med det blir så mycket förenklingar och för varje ord jag säger blir jag frustrerad över att jag inte känner till några ord som korrekt beskriver det jag vill berätta.
Kommentera