Igår gick första delen av serien Barn av sitt språk på kunskapskanalen. Den handlar om hur lärare på Rannebergsskolan i förorten Angered arbetar med läs- och skrivinlärning. Fram till 9 mars 2011 kan man se programmet via denna länk. Britta Stensson som jobbat länge med utvecklingsfrågor på skolan och skrivit en bok om deras arbete med läsinlärning. Hon har bland annat inspirerats av sättet att arbeta med språk på Manhattan New School som kallas Whole Language.
Boken heter Mellan raderna – strategier för en tolkande läsundervisning. och är framför allt en metodbok. Den beskriver ingående hur Britta och hennes kollegor arbetar med läsning och har bland annat använts för fortbildning i Göteborg. I Malmö verkar den dock vara helt okänd. Jag har hälsat på en klass som arbetade enligt Brittas metod och eleverna hade, precis som i programmet, varsin bokpåse.
bokpåsar
Men det jag ville säga idag var att jag blev så glad av att se detta lilla program! Lärarna var glada, stolta, jobbade mot ett gemensamt mål och verkade ha roligt tillsammans! Eleverna var aktiva: pratade, funderade, läste, skrev och delade med sig av sina tankar. De traditionella läroböckerna var helt utbytta mot ”vanlig” skönlitteratur och facklitteratur. Jag blir så glad! Och nästa vecka får jag se Anne-Marie Körling, en av mina idoler!
Sökarens skoltankar 
Britta Stensson! Hennes bok läste ju jag på svenskaåret här i Göteborg! Antagligen är det för att hon är verksam här. Ni i Malmö har säkert jättehäftiga perspektiv på till exempel mångkultur som inte vi andra har.
Det läses olika litteratur på olika skolor, så är det. Att använda sig av det som händer lokalt känns logiskt och klokt.
Malmös rykte som mångkulturellt är intressant. Min bild av Malmö är att det är precis lika mycket eller lite mångkulturellt som Göteborg och Stockholm. Den stora skillnaden som jag märkt är att Malmö är en extremt tät och ihoptryckt stad jämfört med Göteborg och Stockholm som är mycket mer utspridda. Det gör att de ”fina” genomsvenska områdena ligger mycket närmre de fattiga nedslitna invandrartäta områdena. Det finns även flera centrala delar av Malmö som är relativt blandade områden vad gäller etnicitet och klass.
När jag var liten trodde jag att de vuxna hade svar på allt. I början på lärarutbildning trodde jag att mina lärare hade koll på ”det nya” inom skolan. Efterhand förstod jag att det är omöjligt att ha koll på allt och att varje högskola gör på sitt sätt.
Funderar på om vissa lärares något auktoritära stil får mig att tro sådana tokiga saker som att ”de vet allt”. Kroppshållningen, tonen, ordvalen antyder att de är överlärare som kan mer än mig om allt och att det är bäst att lyssna noga på dem och helst inte ifrågasätta. Som tur är har jag mött väldigt få sådana lärare på min utbildning.
Det har tagit tid att hitta en sunt förhållningssätt till min skola och mina lärare.