Jag har skapat mig en ny utmaning.
Jag har hamnat i/ramlat in i/skapat/valt en alldeles fantastisk grupp att arbeta med i min dramaklass. Vi lägger ned mycket tid på vårt skolprojekt där vi är ute på en skola och gör drama med eleverna. Jag betonar, mycket tid. Så mycket tid att jag inte alls hinner läsa alla faktaspäckade svårgenomträngliga texter kursplanen säger att jag borde läsa för kvällskursen i idéhistoria jag är inskriven på. Kursledaren rekommenderade på kursstarten att vi läser texterna innan föreläsning. Jag lade detta på minnet och prestationsprinsessan bestämde genast att så ska det ALLTID bli. Inför varje föreläsning.
Det gick inte så bra. Inte ens inför första föreläsningen efter introduktionen hann jag läsa allt och inför den andra hann jag bara precis låna böckerna. Jag hade en liten kris och mitt ler-alterego Lola peppade mig att bryta upp min överdrivna förväntan på mig själv. Tillsammans kom vi fram till ett nytt koncept. Eftersom detta är en kurs jag läser utöver mina 30 poäng, det är inget som kommer göra mig extra attraktiv och jag egentligen bara läser för att det är intressant och allmänbildande (och som klasslärare behöver jag vara extremt allmänbildad), så måste jag inte pressa mig för att få poängen. Det känns lite jobbigt att skriva det och berätta det för världen men nu kommer det: Jag ska inte läsa någonting av kurslitteraturen. Ingenting. Bara om jag blir riktigt ordentligt sugen och jag gör det bara för mitt eget höga nöjes skull får jag läsa i böckerna. Det är en svår utmaning för mig men hittills har det gått förvånansvärt bra!
Kursen har blivit trevligt igen. Jag känner inga orimliga krav på mig själv. Föreläsningarna är intressanta och jag märker att jag hänger med. Deltagarna blir färre och närmar sig försiktigt varandra. Stämningen är engagerad, intresserad och de som faktiskt är pålästa får plats att diskutera olika källors uppfattning om sakfrågan. För att var traditionell katederundervisning där jag säger väldigt lite är det riktigt trevligt. Lärarna är sådär härligt lyckliga över att få prata om sitt specialintresse som bara engagerade lärare är. Det börjar likna något! Och jag är för första gången i mitt liv en sån där slappis som inte läser böckerna.
My way or the highway
å va bra du är!
berätta mer om dramakursen! på vilket sätt arbetar ni ute i skolorna? Jag är nyfiken!
Den kurs jag läser nu handlar om olika sorters berättande och arbetet i skolorna fokuserar därför på berättande. Vi har fått i uppgift att pröva exempelvis berättande i roll, besjäla ting, skapa rum där berättelsen tar plats och att utveckla barnens berättande.
Jag är tillsammans med tre klasskamrater i en etta sammanlagt fem pass varav tre är genomförda. I mitt förra inlägg beskrev jag kort upplägget. Via en liten historia improviserade vi fram en miljö (ett skepp) med fyra figurer (plus barnen) och alla pass utspelar sig på skeppet. Det är ett äventyr i fem akter med mycket berättelser, sånger, ramsor, lekar, magiska händelser, konflikter m.m. Nästa pass ska vi försöka omvända den hemskt olycklige och därför också mycket elake kaptenen så att vi kan få åka hem. Vi ska också försöka ta oss in till kaptenens hemliga rum. Undrar hur det går…
Låter som Processdrama det där. Det är verkligen bra i pedagogiska sammanhang! Muntligt berättande är ju så starkt i människans historia. tyvärr är det inte helt samma grej nu för tiden. Nu är det ett skrivet ord som gäller.
Låter ni barnen styra handlingen?
Vi styr mest men för varje pass får barnen bestämma mer och mer. Det är sjukt svårt.