Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

Jag fortsätter mitt sökande efter något som kan leda till en definition av begreppet estetiska lär(o)processer. Av en slump upptäckte jag idag den inspirerande lilla tidningen Fotnoten som är Lärarförbundets tidning om dans-, drama-, musik- och teaterpedagogik. Där hittade jag en serie som just startat där olika kunniga personer pratar om estetiska lärprocesser! Christer Wiklund, professor i musikpedagogik, är först ut (länk till artikeln). Han anser att

De känslomässiga och kroppsliga aspekterna i den estetiska lärprocessen gör att människan inte är utbytbar. Det är hon, mer eller mindre, i den traditionella vetenskaps- och kunskapssynen.

– Jag tror att estetiska lärprocesser ger möjlighet att arbeta med saker på ett djupare plan som får ta tid, så att varje elev ser och uppfattar helheter på ett annat sätt. Varför har vi människor fått alla våra sinnen, om inte för att använda dem i kunskapsbildning? Visst är tanken och reflektionen oerhört viktig, men vi måste kunna hitta former för kunskapsbildning där vi får använda mer av oss själva, med de förutsättningar var och en av oss har.

Återigen ser jag en kunskapssyn som skiljer sig från den gamla behavioristiska förmedlingspedagogiken och minns Frank Smith, som appropå att lära sig läsa, skriver:

Det vi har i vårt huvud är en teori, en teori om hur världen ser ut, och denna teori utgör basen för alla perceptioner och vår förståelse av världen; det är roten till allt lärande, källan till våra förhoppningar och rädslor, motiv och förväntningar, funderingar och skapande. Den här teorin är allt vi har; det finns inget mer. Om vi överhuvudtaget kan begripa världen så är det genom att tolka händelser i världen utifrån vår teori. Om vi överhuvudtaget kan lära oss något så är det genom att modifiera och utveckla vår teori. Teorin som fyller hela vårt medvetande; vi har ingen annan källa.

Christer Wiklund citerar Ingrid Carlgren och Ference Marton:

Kunskapsbildning i en global värld handlar inte om att alla ska bli så lika som möjligt i förståelsen av världen, utan att vi blir medvetna om varandras skilda förståelse.

Jag kopplar till det estetiska ämne jag har mest koll på vilket är drama. Själva strukturen i det mesta arbetet med drama gör deltagarna viktiga och intressanta eftersom det är de som bidrar med material och tolkning med hjälp av lärarens guidning. Estetiska lärprocesser kanske är ett sätt att försöka beskriva ett sätt att tillägna sig/skapa/inkorporera kunskap som blir mer och mer viktig i det moderna samhället. Det är inte det enda sättet men jag känner att jag vill arbeta på detta sätt och jag mår bra av det. Christer Wiklund menar att läraren i en estetisk lärprocess också är skapande och att det blir en stark drivkraft i arbetet. Kul!

Annonser

Read Full Post »

Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. (ur Lgr 11 och Lpo 94)

Denna mening har hängt med i den nya läroplanen och redan då undrade jag vad som menas med harmonisk utveckling? Varför måste själva utvecklingen vara harmonisk? Är det den bästa utvecklingen? Eller den som är lättast att hantera/organisera i skolan?

Utveckling är ett stort ord. Vad räknas som utveckling? Jag tänker genast på personlig utveckling, vad det nu är för något egentligen. Jag tänker, vad skulle hänt om jag bara hade främjat den del av min personliga utveckling som varit harmonisk? De exempel ur mitt minne på utveckling hos mig själv som varit störst och viktigast har knappast varit harmoniska.

De känslor jag får när jag läser meningen är bilden av den perfekta familjen där allt är trevligt och fridfullt. Inget sticker ut, ingen blir arg och alla beter sig normalt och anpassat. Jag får också bilder av meditation, lustfyllt samspel och en levande dynamisk värld. Men är all utveckling så trevlig? Ska den vara det? Vill vi att den ska vara det?

Lärande, är det alltid någon slags utveckling?  Om det är så, ska vi då framför allt främja det harmoniska lärandet?

harmo´nisk, som kännetecknas av (inre) balans och frid (om person eller omständigheter av betydelse för person). (NE)

Är det balanserad, fridfull utveckling som ska främjas? Utveckling som kännetecknas av inre balans? Varför skulle den vara värd att främjas mer än dramatisk, kaotisk, och omvälvande utveckling?

Har jag missuppfattad? Vad menas egentligen med detta?

Read Full Post »