Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

Alltid denna ständiga hållning! Att det ska vara så svårt att stå och sitta på ett sätt som är gynnsamt för sång!

Idag var första dagen med vår nya gästlärare. Vid det här läget borde jag ha lärt mig men jag blev ändå alldeles trött och förvirrad av allt petande och mixtrande med kroppen. Varenda sånglärare jobbar med hållningen! Det är fundamentalt för all sång men också något som sitter djupt i muskelminnet. Jag har ju alltid gjort såhär!

Något som jag dock lärt mig är att det lönar sig att hålla ut. Det är otroligt svårt att ändra sin hållning liksom sättet att använda sin röst men trägen vinner! Förvirringen är något jag får stå ut med. Och snabba resultat kan jag glömma. Min lärare berättade att det tog några år för henne att ändra sin hållning. Några ÅR!

Annonser

Read Full Post »

Halloween i roll

Igår var det Halloweenfest på skolan och imponerande många var utklädda! De flesta på skolan har en ytterst begränsad garderob med sig vilket ställde höga krav på kreativiteten.

Jag och en klasskamrat klädde ut oss till inbrottstjuvar á la Ocean’s Eleven. Varje gång vi hade tråkigt eller inte hade något att göra gick vi in i våra tjuvroller och rekade, diskuterade var man kan ta sig in och ut etc. Det var väldigt roligt och jag slapp stå ut med alla döda stunder som ofta uppstår på en fest med folk som inte känner varandra alltför väl.

Det mest fascinerande hände dock efter att min rånarpartner hade gått hem. Spontant började jag och en annan klasskamrat imitera hysteriska tonårstjejer på dansgolvet. Det fortsatte sedan hela kvällen och natten. Vi var i roll nästan hela tiden. Det var ett heltidsjobb att vara den värsta tonårstjejen som levde upp till alla klyschorna. Det var frigörande och utmanade min kreativitet och leklust att tolka hur tonårstjejen parerade alla motsägelsefulla krav och föreställningar om hur en tjej ska vara. Det var ett evigt velande, trixande, ändrande, ursäktande och kontrollerande av andra och sig själv.

Det blev en intressant bild att jämföra mig själv med och när jag ser den stackars tjejen inifrån känner jag mig hemskt gammal, mogen och trygg i mig själv. Jag är glad att jag inte är tonåringen!

Det var en väldigt stark upplevelse som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Allt var på låtsas och därför var inget egentligen jobbigt, tråkigt eller osäkert. Jag fick en paus från mig själv och varje gång något hände som jag annars skulle tyckt var ganska irriterande och störigt kunde jag bara fnissa hysteriskt och viska ”Alltså gud vad han är SNYGG!!!” till min bästa kompis. Vilken kraft det ligger i detta att spela en roll!

Read Full Post »

Icas förfall

Nu har könsrollerna kommit till frukthyllan också. Jag förfasar mig.

Read Full Post »

Vemodet svallar över mig då jag läser de sista orden i Sture Källbergs romansvit Vandringen till städerna. Som så många gånger tidigare är det ledsamt att lämna mina nyfunna vänner som givmilt delat med sig av sina vedermödor. I tre böcker har jag följt dem. Jag skulle vilja krama Ragnar och önska honom lycka till. Eller sätta mig ner och prata med Sigurd eller Sonja. Men allra helst skulle jag vilja att det fanns i alla fall en bok till. Så att jag fick följa dem bara en liten stund till.

Serien slutar i min hemstad och den unge Ragnars livssituation knyter på många sätt an till mina föräldrars ungdom. Jag suktar efter mina historier. Mitt ursprung.

Någon skrev att du är dina berättelser. Efter att under terminen studerat muntliga kulturer och i veckan fått träffa resandefolk, som fortfarande lever med en muntlig kultur, förstår jag mer och mer att berättelserna behöver hållas levande. De ska upprepas och utvecklas och förändras med människorna som berättar dem på det sätt som det alltid är med berättelser. Annars glöms de och dör och blir oväsentliga.

Jag vill värna om berättandet. Det är något alldeles speciellt med berättelser som mitt väsen uppskattar något enormt. Tankarna utmanas och får samtidigt rum att sväva i. Saker blir förståeliga men samtidigt aldrig helt avslutade, färdigutredda och förklarade. Det finns alltid plats för tillägg och uppdateringar. Berättandet är dynamiskt och föränderligt precis som människan.

Read Full Post »

På väg uppåt!

Idag kändes det bättre. Det var roligare att sjunga på lektionen och jag märkte hur otroligt viktigt det är med förväntningar. Igår när allt var jobbigt förväntade jag mig att allt skulle vara svårt och tråkigt. Det ledde till att jag gav upp från början och Då blev det verkligen svårt och tråkigt. Men det är okej. Så får det vara när det är så.

Idag var det roligare och då gick det lättare. Efter skoldagens slut gjorde jag roliga saker. Vilade. Lyssnade på trevlig musik. Kände efter ordentligt efter vad jag faktiskt ville göra just då. Och jag övade! I mitt vanliga liv, där jag inte sjunger hela dagarna, skulle nog den här svackan tagit säkert en vecka att komma ur men på folkhögskola händer det mycket på kort tid.

Dagens övande skilde sig dock markant från mina vanliga övningspass. Jag fick nämligen bara öva på roliga saker. Det blev några skalor som kändes sköna och jag sjöng dem slarvigt. De bästa sångerna valde jag ut och sjöng med inlevelse och överdrev allt. Jag lekte och musicerade. De vanliga andningsövningarna fick jag inte göra, för det är tråkigt och det var jag inte redo för idag. Jag behövde heller inte stå upp, eftersom jag inte kände för det. Övningen slutade precis när jag kände mig nöjd. Det gick ganska snabbt.

Något annat jag gjorde både idag och igår var att prata med mina klasskamrater om vad jag upplever. Det är en stor lättnad att få berätta att jag inte ville sjunga. Då lättade lite av skulden över att jag kände så. Vi diskuterade olika möjliga vägar för att bli sugen igen och jag fick flera tips.

Det är lätt att känna sig lite utanför då energin inte är på topp och alla andra är glada och ivriga. I en trygg grupp kan du berätta om vad du upplever och få stöd av de andra. Det ger också dem signaler om att det är okej att prata om negativa sidor av studierna. Förhoppningsvis hjälper det dem att den dag de känner sig hängiga våga dela med sig av sina känslor.

Det är krångligt det här med motivation och lust. För att förstå hur just Min lust och motivation fungerar behöver man oftast gräva en bit ner. Då kan det vara bra att ha någon eller några omkring sig som kan hjälpa dig med det genom att agera bollplank och stöd. Det är nog bara du själv som till fullo kan förstå dig själv men när du med en bra samtalspartner kan få hjälp att verbalisera och utveckla dina funderingar brukar det gå lite lättare att se mönster.

Read Full Post »

Svacka

Idag var det jobbigt. Det var svårt. Jag kände mig dålig. Det var inte roligt. Jag ville inte sjunga. Och efter lektionerna hade jag ingen alls lust att öva själv som jag brukar göra varje dag. Det brukar vara roligt att öva. Hemskt roligt. Men inte idag.

När jag kom hem efter att ha handlat i byn stod några av mina klasskamrater och lärde varandra låtar i korridoren. Vill du vara med?, frågade de med glittrande ögon. Nej tack, svarade jag. Jag vill inte lära mig fler låtar!, sa jag.

I början av kursen pratade vi om just detta att tappa lusten. Jag kunde inte föreställa mig att det skulle kunna hända mig. Så roligt som det är här går det helt enkelt inte att tröttna, tänkte jag. Men tji fick jag. Min huvudlärare gav då sitt bästa knep mot det onda: Övningsförbud! Under alla sina år här på skolan har hon aldrig mött någon som det knepet inte fungerat på. Så nu har jag övningsförbud. Får inte öva. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan det börjar värka i sångsjälen. Hon tipsade också om att lyssna på favoritmusiken. Så det gör jag. Och ibland sjunger jag med.

En väldigt stor del av utbildningen jag nu går handlar om att förstå sig själv i samband med musik. Hur fungerar min motivation när det gäller sång? Hur vill/kan jag öva? Vad tycker jag om? Vad är det som gör att det ibland blir tråkigt och hur kan jag komma ur det? Vad tycker min röst om? Vad blir den trött av? Vad kännetecknar min röst? Vad betyder sjungandet för mig? Hur vill jag sjunga i framtiden?

Det är lite tröttsamt att hela tiden behöva ta sådär mycket ansvar och fundera på hur det är för mig med allt. Men samtidigt vet jag hur dödligt tråkigt det är när jag bara ska var lydig elev som kopierar.

Det ÄR jobbigt att lära sig. Ibland när allt har varit så lätt och roligt ett tag och sen bli jobbigt behöver jag påminna mig själv om det.

Read Full Post »

Under senaste dramalektionen gjorde vi olika statusövningar. Deltagarna tilldelades hög respektive låg status och utarbetade rollfigurer utifrån det för att sedan interagera med varandra. Varje gång jag själv deltagit i eller lett övningar som dessa funderar jag på att skrota begreppet. Vad då hög status? Vad är det? Vem bestämmer det? Är det något relationellt och därmed relativt eller finns det status som är fast? Är det samhället som ger status eller människan själv som beslutar om sin egen status? Hur visar sig status?

Hög status?

Varje gång tvivlar jag eftersom begreppet är så vagt och tvetydigt. Varje gång blir jag också övertygad om att det faktiskt är användbart att arbeta med status eftersom det leder till just dessa frågor. Men det kräver att man pratar om det!

Drama framstår då som ett ypperligt sätt att undersöka komplexa begrepp. När deltagarna tvingas att gestalta blir deras funderingar kring begreppet konkreta. När vi sedan pratar om gestaltningarna och deras tankar kring det för vi se en stor variation av tolkningar och min och deras syn på begreppet förändras och utmanas. Drama + språk = utmanande lärande.

Read Full Post »

Older Posts »