En diskussion fick mig att minnas höstlovet då jag var hemmavid och träffade mina gamla klasskamrater på svensklärarlinjen på Malmö Högskola. Vi pratade om allt det nya i skolan med legitimationen och nya lärarutbildningen. Idag kunde jag formulera vilken känsla hela samtalet rörde sig kring; vi känner oss inte välkomna in i skolan. Vår utbildning har en framtidsfokus och talar om lärande och kompetenser. Den nya utbildningen luktar mer av skolämnen och till strukturen en gammaldags skola. I den skola som Björklund målar upp och försöker skapa känner jag mig inte välkommen. Och ibland undrar jag om jag ens vill vara där. Men då måste jag påminna mig om att det Björklund säger och vad som faktiskt händer i skolan är olika saker.
Utifrån Björklunds plan för skolan har jag läst fel ämnen och för få ämnen. Mina kompetenser är inte värda något. Det enda som räknas är skolämnen. Och det känns som att allt ligger på mig. Det är jag som ska utbilda mig resten av mitt liv på kvällstid för att äntligen få behörighet i alla de där ämnena. Självklart ska inte min arbetsplats betala det, nej det ska jag göra så glad och sen vara nöjd med att få ha kvar mitt jobb. Och högre lön kan jag förstås inte begära när jag bara läst till mig den grundläggande behörigheten. Så känns det. Det var också det mina klasskamrater uttryckte. De känner sig oroliga över sin framtid och inte särskilt entusiastiska när behörighet är det enda som talas om.
Våra reaktioner är antagligen ganska överdrivna men det beror nog på den speciella situation det är att vara student. Vi är inte riktigt inne i värmen ännu, inte ännu säkra på om vi faktiskt kommer sluta som lärare. Vi läser tidningarna och ser på nyheterna och suger åt oss fast kanske lite för mycket. Vi saknar en erfarenhet att spegla de överdrivna debatterna mot. Vi saknar arbetskamrater och yrkesstolthet och yrkesidentitet att vila i. Då kan man lätt bli lite ledsen ibland av mediavågorna som svallar över oss.
Sökarens skoltankar 
Skolämnena är inte tillkomna av en slump utan emanerar ur vetenskapligt tänkande, som du vet. De strukturerar tillvaron för oss. Jag vet inte vad du menar med framtidsfokus i detta sammanhang? Lärarutbildningen har ju inte varit så hyllad de senaste åren och det med rätta. Man slarvar över saker och ting. Se bara på hur MAH gömmer undan svenska som andra språk och ger er behörighet att undervisa i det trots att ni har otillräckliga kunskaper där och inga direkta poäng i ämnet. Det är knapppast att ha ett framtidsfokus i ett invandrartätare Sverige.
Jag ifrågasätter inte att skolämnen är viktiga men jag menar att det finns andra kunskaper och kurser från min utbildning som också är viktiga. Jag förstår att du reagerar på vad jag skrev om framtidsfokus. Vad jag menar är att den generation utbildningar (i alla fall på MAH) som jag går har haft ett ganska flummigt och sökande perspektiv som handlar om att delvis se utanför skolämnena. Man kan självklart diskutera om utformningen av dessa utbildningar faktiskt blev framtidsfokuserade eller bra.
Det är svårt att hinna med allt. Jag vill självklart ha goda ämneskunskaper men vill också ha tid att studera olika sätt att undervisa och lära. Och hur många ämnen är det rimligt att ha behörighet i för de lägre åldrarna? För barnen är det bra att inte ha alltför många lärare när de är små, samtidigt undrar jag hur mycket det är realistiskt att jag ska kunna ha goda ämneskunskaper i? Får inte riktigt ihop det…
Jag känner igen era tankar. Hur lätt är det att vara en runt kloss i ett fyrkantigt samhälle? Helt plötsligt behöver man inte läsa svenska i ett år för att få tillräckliga kunskaper i ämnet. Konstigt. Svenska och matte är de största ämnena i skolår 1-3. Jag skulle vilja läsa in bild och kanske natur eller SO. eller mer teknik. Men med nuvarande arbetssituation kommer det inte att hända.
Det finns två sidor av detta för mig: 1. att kunna få jobb inom grundskolan. 2. att läsa det som är relevant för min undervisning och min utveckling som lärare. Jag hoppas innerligt att dessa två aspekter ska sammanfalla i framtiden. Just nu känns det inte så.
Så du menar att det är lika viktigt att ha kunnighet i pedagogik och i ämneskunskaper. Kunnig i lärande – men innehållet då?!
Jag tycker det är lika viktigt med båda ja. Det betyder att jag har med mig Både innehåll och form. Om man bara har pedagogik saknas förstås innehåll men det var inte vad jag sa. Jag vill ha båda.
En hemlighet: lärare blir alla – förr eller senare – sen kan vägen dit vara olika… Jag tror inte du kommer få problem med att få ett jobb sen. Skolan behöver multimodalt orienterade lärare!
Tack för de uppmuntrande orden! Och det har du rätt i, vägen kan se väldigt olika ut.