Den fantastiska fantasin

Under senaste dramapasset sa jag att vi skulle arbeta med fantasi. Det där ordet kom sedan och bet några av deltagarna i rumpan och sa:

– Jag är vääääldigt speciell. Och du har ju faktiskt ingen fantasi. Det är bara stooora artister och såna som inte är som du som har fantasi. Och förresten ska det kännas alldeles särskilt när man är fantasifull och det tror jag då inte att DU har känt!

Jag tror att det där ettriga lilla ordet ställde till det för en del och krånglade till det. Det var nog dumt av mig att släppa ordet löst och låta det få alla där vanliga missuppfattningarna med sig. Nej jag tror det hade varit bättre att använda andra ord som smakar mer vanligt och opretentiöst. Kanske att fantasin hade fått komma in på slutet som en förklaring på det vi gjorde. Eller inte.

Det finns några såna där stora ord som jag är kompis med men som kanske mina kursdeltagare kanske inte är lika tjenis med. Fantasi. Kreativitet. Konst. Teater.

Jag minns så väl den tiden då jag fruktade ordet teater (ca två år sedan) och hur allt blev svårt när ordet slank in i en instruktion till en övning. Men kanske det var just det att jag vande mig vid ordet och att det uttalades som gjorde att jag nu har en mer avslappnad relation till ordet.

Hur som helst är det dags för mig att fundera över hur jag använder de stora ordet så att de inte sätter hinder för mina deltagare.