Min lärarutbildning är bra på många sätt. Den sparkar oss i rumpan och säger ”Tänk själv! Tänk nytt! Tänk mer!”. Den säger att det alltid finns andra sätt att undervisa på.
Andra sätt än de som de verksamma lärarna använder.
Ibland blir jag så trött på det där. Det blir liksom ett evigt svartmålande av lärarna (igen!). Som att det inte räcker med hur media trampar på lärarna och regeringen utreder och bannar. Och bilden byggs upp för oss: de verksamma lärarna är så gammalmodiga och gör så fel men vi helt nya lärare ska vara moderna och göra rätt. Vi ska vara fantastiska lärare. Utan erfarenhet. För vi vet ju bäst. Vi som fått veta det senaste inom forskningen.Jag kan verkligen förstå att vi studenter kan vara provocerande för en del lärare.
För mig som är prestationsprinsessa är det ett tungt ok att dra. JAG MÅSTE VARA BÄST FRÅN BÖRJAN!
Det är ju helt orimligt! Nej jag försöker lasta av kontinuerligt. I början av utbildningen växte okets tyngd för varje kurs men nu har det börjat minska. Jag lastar långsamt av. Ser att de verksamma lärarna visst är bra på massor av sätt. Skräddarsyr en kostym som är lagom stor och snygg. Motar bort superpedagogen. Tittar på mig själv i spegeln och ser en lärare som nog är helt okej. Som nog kan få börja köra i trafiken. Men inte är hon fantastisk. Och det behöver hon inte vara. Jag ser henne och klappar henne på axeln. Jag tror att du tids nog kommer att bli riktigt duktig på det här, säger jag till henne.
Högskolan ändrar form från att ha varit Sanningen och Svaret till att bli Grunden och Tidens tankar.
Bra nog-tankar med bra nog-planeringar visar sig i huvudet och jag ser en framtid där jag jobbar och utvecklas som lärare samtidigt som jag har en fritid. Superpedagogen i mig säger Nej nej du måste göra den bästa planeringen. I alla ämnen. Jag hör henne men lyssnar inte så noga. Jag vet vad hon tänker. Jag känner henne väl.
Min handledare påminner mig: Nu är det rast! Hon var tvungen att bli utarbetad och sjukskriven för att lära sig ta rast och göra lagom. Jag ska försöka respektera mig själv ända från början. Jag börjar nu.
Sökarens skoltankar 
[…] Som prestationsprinsessa är jag nog den absolut bäst lämpade att foga ihop de bitarna i min utbildning som målar upp bilden av läraren som Jesus. Läraren som kan allt. Läraren som älskar alla sina ämnen. Och alla delar av sina ämnen. Hon älskar också alla delar av sitt jobb och klagar inte. Hon gör! Hon förändrar och revolutionerar. Hon är som en virvelvind, en manisk Mary Poppins som kommer och berättar hur ALLT ska göras! Hon har tänkt igen alla delar av sig själv och hennes moral är som den perfekta läroboken i etik. Och kan ni tänka er, hon är helt nyutexad! Det är nämligen där, på högskolan, som hon fått sin stora kunskap och funnit den perfekta lärarstilen. Hon har ingenting att lära av de färdiga lärarna för de kan ingenting. De gör bara fel. Vänta bara tills alla gör som hon gör. Då blir allt bra! […]