Nu har jag och twitter umgåtts några veckor och har börjat forma vår relation.
Twitter är kaotiskt och spännande och irriterande på samma gång. Det är alldeles för mycket ibland. Och samma sorts inlägg, som enligt mig är alltför privata och för mig ointressanta, som jag ser på Facebook irriterar mig. Långsamt utökar jag listan över människor och organisationer jag följer men samtidigt tar jag bort de som skriver saker jag inte vill läsa. Svårt kan då bli med de som både skriver kul grejer och väldigt ointressanta saker…
Det mest fascinerande är att få vara med i ett samtal och ett delande med människor jag aldrig träffat men som vill prata om samma saker som jag. Skolchatt, som är den största anledningen till att jag började twittra, lever verkligen upp till sitt rykte. Detta interaktiva torsdagsmöte får mig att tänka i nya banor, se saker från vinklar jag inte upptäckt innan och det får mig att ompröva mina ståndpunkter. Det är kaotiskt och ibland lite stressigt att följa med i alla trådar, men det är verkligen ett riktigt samtal på nätet. (Här kan man läsa samtalen i efterhand) Jag minns när jag var tonåring och chattade på Aftonbladets chatt och liknande. Det var otroligt spännande att faktiskt få prata med okända människor. (Jag var inte särskilt bekväm med att prata med okända människor, men skriva gick bra.) På twitter upplever jag samma kittlande glädje. Fast nu sker samtalet mellan många många människor som är kunniga inom ett av mina favoritämnen. Det är fantastiskt!
Jag tänkte att jag nog bara skulle läsa på chatten(för jag är ju bara en liten liten student som inte kan nånting?) men så blir det oftast inte. Jag undrar och frågar och får tankar och bilder och nu när jag varit med några gånger känns det inte så läskigt längre. Det är inte jag som kommer med de stora lösningarna och svaren och det var nog de jag tänkte på innan när jag inte trodde att jag skulle skriva något alls i chatten. Men i en diskussion behövs många röster. Röster som hummar och håller med, undrar, hurrar, ger exempel, missförstår, frågar och lyfter fram. Det finns plats för många i skolchatt. Många många fler än det är idag. Det finns plats för dig också!
Kommentera