Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘matematik’ Category

Min matte- och fysiklärare på gymnasiet var en sån som jag bara vill krama. Han älskade sina ämnen och ville verkligen sprida sin kunskap till oss. Och inte bara till såna som jag, som fattade sambanden vid första förklaringen. Nej han ville lära alla. Det fanns inga dumma frågor och alla vågade be om hjälp. Sen kom hjälpen och jag minns hur fantastiskt jag tyckte det var. Han förstod direkt vad det var jag inte hade fattat! Han bara tittade i mitt block och jag sa något kort och så kunde han hjälpa mig precis där jag var i tanken. Och så var det med alla elever. Vi var alla imponerade över hans kunnighet.

På matematiklektionerna räknade jag oftast ganska snabbt fram till det ställe i matteboken vi skulle jobba till. Under tiden hjälpte jag också ofta mina klasskamrater. Det var några som nästan alltid frågade mig innan de frågade läraren och jag hade inga problem med att hjälpa dem. Ibland hände det att jag när det var 5-10 minuter kvar av lektionen inte hade något att göra. Jag hade räknat alla talen och ingen behövde hjälp. Då la jag huvudet på bänken och tog mig en tupplur. Och läraren lät mig göra det. Ingen annan fick göra det för de var inte klara. Men jag fick och det respekterade alla. För mig betydde det mycket. Jag tyckte att min lärare gjorde ett bra val som lät mig vila en stund istället för att få mig att göra några extrauppgifter bara för att. Jag vill inte göra några extrauppgifter mer än de som fanns i boken. Jag tyckte inte att matte var roligt, jag var bara bra på det.  Och jag uppskattade den särbehandling jag fick enormt mycket.

Jag undrar ibland var han tänkte om situationen. Kanske han våndades varje gång det hände. För mig betydde det i alla fall att vi hade en nästanvuxen relation med respekt och flexibilitet och det fick mig att växa. Att han litade på mig. Att han var villig att tänja på reglerna (det var annars aldrig okej att sova på en lektion) för min skull. Han var en bra lärare.

Lärare som lyfter: sångpedagogen

Lärare som lyfter 2: dom konstiga

Read Full Post »

Bildning och matematik

Igår när jag strosade runt på Orkanen (ett av Malmö Högskolas bibliotek) hittade jag en liten söt bok. Den låg på en av de där små borden/hyllorna där man kan lägga böcker man läst men glömt var man tog dem från (eller bara är för lat för att ställa tillbaka den). Jag kände att den nog låg där för att just jag skulle hitta den, just då.

Jag läser en kurs i Matematik på distans och har känt mig lite förvirrad över talet om matematik som bildningsämne. Jag har aldrig stött på det sättet att se på matematik tidigare och har inte känt att jag fått tillräckligt uttömmande svar om detta i kurslitteraturen. Självklart blev jag då helt såld på titeln Bildning och matematik samt att boken var lagom lång för att läsa på sisådär en halvtimme.

Här läser jag bland annat om hur man genom matematiken upptäckte nödvändigheten av att temperera instrument så att de går att spela ihop, dvs. stämma dem yttepyttelite falsk. En hel massa intressant matematikhistoria presenteras. De ständiga misslyckandet, felaktigheterna och förvirringen som rått och fortfarande delvis råder uppmärksammas. Författaren talar också om en matematisk kompetens som mer handlar om att kunna ifrågasätta matematiska konstruktioner och modeller snarare än att kunna rabbla formler. Han ger antagningssystemet till gymnasiet som exempel på alla dessa till synes självklara och ganska enkla sätt att använda matematiken som finns i samhället och som bör ifrågasättas. När något översätts, förenklas eller förvandlas till siffror tas det plötsligt som sanning av många. Kanske behöver samhället och människorna ha lite mindre respekt för siffrorna och titta mer på vad de representerar?

Read Full Post »

Bild och text

Läser bland annat Små barns matematik och blir så glad över att det finns mååånga bilder i denna bok. Och de är i färg! Inom språkinlärning och all inlärning har jag läst och pratar så mycket om att allt blir så mycket lättare att förstå om det uttrycks på flera olika sätt och att bilder är smidigt och lätt sätt att berätta en stor mängd information. Jag förstår mycket mer vad jag läser om och det är lättare att tänka sig in i en undervisningssituation när jag på bilderna ser barn som laborerar med det material som beskrivs i texten. Men varför ser jag då detta så sällan i min kurslitteratur?

Färgbilderna sätter igång min hjärna ordentligt, det är som en spark i röven. Fantasi, visioner, idéer, lust att undervisa och lära med barn, kopplingar till mina egna erfarenheter, funderingar om svårigheter och möjligheter. Och jag får lust att läsa vidare. För mig är bilderna en stor del av nöjet att läsa bloggar. Och att skriva, hur ska jag kombinera denna text med en bild ur mitt begränsade bildarkiv?

Skulle så gärna vilja lägga in några bilder i de torra men viktiga skriftliga examinationer som jag skriver i massor. Och gärna diskutera med mina klasskamrater hur bild och text påverkas av varandra. Men det är klart, det är kanske inte så akademiskt. Och som högskoleläraren Mats berättar är det akademiska skrivandet något som det storsatsas på just nu. Och då ska man ju vara torr, eller? Nej visst behöver man inte det, man som student får jag höra att för att vi ska lära oss denna genre ordentligt måste reglerna i nuläget vara strikta. Sen när du forskar på riktigt kan du kanske få leka lite med formen, om du vågar! Jag vill leka nu…

Read Full Post »