Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘praktik’ Category

Förrförra gången handlade #skolchatt om samarbetet mellan lärarutbildningarna och skolorna. För att läsa debatten klicka här. Jag började fundera på detta med handledare. Någon tyckte att handledare skulle vara särskilt skickliga lärare utifrån vissa kriterier. Jag minns ämnesdidaktisk skicklighet som en av dessa. Jag håller inte med. (Kanske det har att göra om man är ämneslärare i de högre åldrarna eller klasslärare i de lägre?)

IMAG0170

När jag började på lärarutbildningen skulle jag hållit med. Då vara jag förvirrad och vilsen. På högskolan fick vi teori och kritik av den nuvarande skolan. Jag kom ut på praktik och ville se någon som kunde förverkliga och exemplifiera allt det som vi hade fått höra på högskolan. Så blev det inte. Min första handledare var skicklig på många sätt. Hon var en demokratisk och tydlig ledare och hade stora kunskaper inom sina ämnen. Men hon undervisade inte alls på det sätt som högskolan propagerade. Och inte alls så som jag ville göra. Men hon lät mig ta över undervisningen. Jag slängde ut mängder av idéer som jag tänkte att hon skulle rata. Men hon sa ”Pröva!” och jag provade. En av de saker jag provade var drama. Jag kunde inget om det men hittade en hemsida med några övningar som jag gjorde med eleverna. Vi läste en bok och eleverna fick spela upp en scen ur den.

Min handledare och jag klickade inte. Vi lyckades aldrig småprata. Jag var lite rädd för henne. Hon gav mig mycket konstruktiv kritik. Hon lät mig jobba hårt. På kvällarna och helgerna planerade jag för det hanns inte med på skolan för alla dessa mållösa möten. Hon gjorde två viktiga saker för mig: 1. Hon lät mig hålla i många lektioner som jag skräckslaget genomförde. 2. Hon såg att det hände något med mig när jag höll i drama, att jag blommade ut. Hon sa att drama var något jag skulle satsa på. Tack för det! Utan den kommentaren hade jag kanske inte valt att läsa mitt hjärteämne drama!

Sedan dess har jag haft tre handledare och alla har lärt mig olika saker. Ingen har varit den där som undervisar så som jag vill göra. Ingen har exemplifierat forskningen från högskolan. Men det finns så många dimensioner av läraryrket och alla har gett mig något. Någon visade att man kan vara avslappnat och sätta tydliga gränser för sitt yrke. Någon var fantastiskt bra på att lösa konflikterna på rasten. Någon mötte föräldrar på ett sätt som jag tog med mig. Någon hade ett tydligt sätt att prata med sina chefer. Någon kunde möta eleverna i alla deras känslor på ett underbart sätt. Men ingen hade allt. Ingen var perfekt. Och jag har äntligen slutat leta efter min drömlärare hos någon annan. Nu letar jag hos mig själv.

Jag har börjat förstå vad jag vill ha av en handledare. Jag vill ha just det som min första handledare gav mig: plats att pröva. I det ingår också att handledaren alltid finns där för att rädda mig om något händer som jag inte kan hantera eller om jag plötsligt inte orkar vara lärare en liten stund. Jag vill också ha respons. Jag brukar ofta kunna se vad som inte gick så bra och lite grann av det som gick bra. Men det är mycket som jag inte alls märker och där kan handledaren göra en stor insats. Hon kan berätta om det självklara, de där små detaljerna som jag inte tänker på. Pauserna i genomgången, hur jag ställer frågor, hur jag väljer vem som ska få svara, hur jag bemöter elevernas svar, hur jag reagerar när någon kommer försent eller glömt pennan eller är ledsen för något från rasten. Undervisningen har jag oftast tänkt igenom noga. Men mitt förhållningssätt  till eleverna och allt som händer i klassrummet, eller kanske det förhållningssätt jag vill ha till detta, kan jag behöva hjälp med att sätta ord på. Och det är ju det som grunden till allt. Tänker jag.

Det är fint om vi tycker om varandra och har lätt att prata med varandra, som det är med min nuvarande handledare, men det är inget jag kan begära av en handledare. Men det är viktigt att kunna diskutera tillsammans. Och då när vi diskuterar underlättar det om handledaren inte ser sig som färdiglärd. För då blir det svårt att diskutera. Men om vi båda pratar med inställningen att vi vill lära oss, gärna både av och med varandra, kan det bli riktigt spännande.

Tack till alla handledare i skolsverige som öppnar sina klassrum för lärarstudenter med darriga ben!

Annonser

Read Full Post »

Detta är riktigt sorgligt. Möjligheterna till utveckling och spridning av forskningsresultat finns så nära men så kommer den där jäkla budgeten och visionslösa politiker och skolledare och förstör. Läs och gråt: länk. Min klasskamrat skriver just nu en uppsats kring pedagoger som arbetar på liknande sätt som Dahlbäck utvecklat och skrivit om i sin avhandling och jag känner att det skulle vara guld att få vara med i aktionsforskning med denna kunniga människa. Men hon får inget jobb. Så ledsamt.

Vilken möjlighet för Ale och så tar de inte den!  Jag tror de gör ett stort misstag. För övrigt är det något av en dröm för mig att vara med i ett aktionsforskningsprojekt, helst både som forskare och lärare men det verkar vara svårt i Sverige… Tänk om regeringen kunde satsa på sådan praktiknära forskning och ta vara på det som lärare har skapat. Då tror jag att svensk skola kunde lyfta.

Mer läsning om forskare och forskning som inte tas tillvara i skolorna: länk

Read Full Post »

Som prestationsprinsessa är det tufft att vikariera. Det är ofta det inte kan bli särskilt bra i det läget jag är i nu. Perfektionisten i mig blir alldeles tokig av alla dessa halvdana lektioner som inte alls blir som de borde. Men jag blir bättre på det.

Jag försöker tysta felsökaren och acceptera läget. Och anstränga mig till det yttersta för hitta det positiva även när det känns mörkt och svårt.

Idag svor jag inte.

Idag orkade jag vara professionell och vänlig mot eleverna trots att de försökte få mig att säga något förhastat.

Idag fattade jag lite mer av de där elevernas spel med varandra och de lyckades inte lura mig som förra gången.

Idag kunde jag se ljusglimtar i kaoset och berömde flera elever.

Idag skällde jag inte lika mycket på dem.

Idag valde jag mina strider bättre än förra gången.

Det är inga problem att hitta det som gick dåligt, det som jag inte ska göra om, det som jag måste hitta något annat sätt att göra det på och det som känns hopplöst svårt att förändra. Det svåra är att hitta det som ändå var bra, det jag ska göra om och det som jag ska bygga vidare på. Jag blir bättre på det.

Read Full Post »

Jag tänker på det här med att träna saker. Det är mycket man behöver träna i skolan. Mycket som behöver nötas in. Det är något som ofta talas om med rynkad panna på högskolan. Som att nöta in är tråkigt och i många fall onödigt. Innötandet har fått de retfulla svansarna förmedlingspedagogik och värdelös utantillkunskap fastbundet vid sig.

På min praktik såg jag mycket innötande. En del var roligt, en del tråkigt. Det mesta var enligt mig relevant och viktigt medan en liten del föreföll vara något tveksamt.

En elev hade svårt att avkoda ord. Han fick därför sitta med läraren tre dagar i veckan och lästräna lösryckta ord enligt Rydaholmsmetoden. Utifrån sett lät det först monotont och jag undrade om detta rabblande kunde göra någon nytta. Men bara på de tre veckor jag följde hen skedde en påtaglig utveckling. Hen var glad och sa att detta var det roligaste i skolan!

En del grejer måste bara automatiseras.

Read Full Post »

Min lärarutbildning är bra på många sätt. Den sparkar oss i rumpan och säger ”Tänk själv! Tänk nytt! Tänk mer!”. Den säger att det alltid finns andra sätt att undervisa på.

Andra sätt än de som de verksamma lärarna använder.

Ibland blir jag så trött på det där. Det blir liksom ett evigt svartmålande av lärarna (igen!). Som att det inte räcker med hur media trampar på lärarna och regeringen utreder och bannar. Och bilden byggs upp för oss: de verksamma lärarna är så gammalmodiga och gör så fel men vi helt nya lärare ska vara moderna och göra rätt. Vi ska vara fantastiska lärare. Utan erfarenhet. För vi vet ju bäst. Vi som fått veta det senaste inom forskningen.Jag kan verkligen förstå att vi studenter kan vara provocerande för en del lärare.

För mig som är prestationsprinsessa är det ett tungt ok att dra. JAG MÅSTE VARA BÄST FRÅN BÖRJAN!

Det är ju helt orimligt! Nej jag försöker lasta av kontinuerligt. I början av utbildningen växte okets tyngd för varje kurs men nu har det börjat minska. Jag lastar långsamt av. Ser att de verksamma lärarna visst är bra på massor av sätt. Skräddarsyr en kostym som är lagom stor och snygg. Motar bort superpedagogen. Tittar på mig själv i spegeln och ser en lärare som nog är helt okej. Som nog kan få börja köra i trafiken. Men inte är hon fantastisk. Och det behöver hon inte vara. Jag ser henne och klappar henne på axeln. Jag tror att du tids nog kommer att bli riktigt duktig på det här, säger jag till henne.

Högskolan ändrar form från att ha varit Sanningen och Svaret till att bli Grunden och Tidens tankar.

Bra nog-tankar med bra nog-planeringar visar sig i huvudet och jag ser en framtid där jag jobbar och utvecklas som lärare samtidigt som jag har en fritid. Superpedagogen i mig säger Nej nej du måste göra den bästa planeringen. I alla ämnen. Jag hör henne men lyssnar inte så noga. Jag vet vad hon tänker. Jag känner henne väl.

Min handledare påminner mig: Nu är det rast! Hon var tvungen att bli utarbetad och sjukskriven för att lära sig ta rast och göra lagom. Jag ska försöka respektera mig själv ända från början. Jag börjar nu.

Read Full Post »

SO-tips

Som vikarie och lärarstudent undervisar jag ofta i ämnen jag inte är behörig i. Då gäller det att läsa in sig på ett specifikt område på kort tid. Senast gällde det SO och då hittade jag denna nyttiga sida: SO-rummet

Massor av artiklar och länkar som är betygsatta och sökbara i en vettig sökmotor. Toppen för mig som snabbt behöver en överblick som sträcker sig längre än WIkipedias räckvidd.

Read Full Post »

Ånej. Ånej!  ÅNEJ!!!

Tio minuter innan lektionen börjar kommer jag på att jag glömt skivorna hemma. Hjärtat börjar slå hårt och snabbt och jag känner hur blodet stiger upp i ansiktet. Ska jag hitta någon annan musik? Nej det får mig bara att känna mig ännu mer osäker.

Jag går tillbaka till mina anteckningar och andas djupt. Försöker utvidga det jag hade tänkt förutom de där skivorna. Lägger till en liten extragrej. Skriver på tavlan. Lugnar ner mig. Tur att jag kvällen innan plötsligt blev osäker på min planering och gjorde en googlesökning och fick tips om att ramsor är ett bra sätt att arbeta med rytm. Tur att jag låg där i sängen och surfade på min mobil och duktigt skrev upp några favoritramsor. Bara sådär för säkerhets skull.

Jag är rädd att de ska tycka att det är fånigt med ramsor. Men nej så fel. Flera barn kommer fram till mig senare, på rasten, i korridoren och i matsalen för att berätta att det var JÄTTEKUL med ramsor och KAN VI INTE GÖRA DET IGEN?

Tur att jag glömde skivorna.

Read Full Post »

Older Posts »