Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘språk’ Category

När Anders Sundelin intervjuar Folke Isaksson i boken Konsten att berätta en historia pratar de om poesi.

– Poesin är inte om något, den är ur något. Ur en personlig upplevelse. […] Det är inga raka vägar i poesin. God poesi är sammansatt, även om den på ytan kan vara enkel. Man kan säga att i prosan finns en rörelseriktning, en roman är som ‘en spegel som förs längs en väg’ med Stendhals ord. Poesin är en spegel som samlar alla strålar och färger. […] Poesin står nära musiken, inte dramatiken; dikten uppstår i de där koncentrerade ögonblicken.

En lärare sa en gång till mig att en dikt är som en sås eller buljong som stått länge och kokat. På botten samlas till slut ett tjockt koncentrat av smaker. Alla extraord och förklaringar har förångats och kvar finns essensen av alla ingredienser.

Isaksson beskriver en av sina dåliga dikter som en tom pastej.

Vad krävs det då förutom inlevelse, och rent formell skicklighet?

– Att man bottnar. Det behövs en markkontakt. Man måste förena de stora frågorna med det egna livet. Poesin är ju ett väldigt personligt medium.

Isaksson berättar om hur lätt det är att överarbeta en dikt.

Att det är så svårt att veta när man ska sluta beror nog på att poesin är så personlig angelägenhet. Man måste först få en distans till dikten, och det är svårt därför att den hänger kvar i hjärtetrådarna.

Jag gillar liknelsen med trådar. Så känns det ofta för mig med något jag skapar. Det är som att mitt blodomlopp är kopplad till kreationen. Det ger den kraft och innehåll men det gör mig också beroende av den på ett ibland obehagligt sätt. Det gäller att veta när det är dags att ta fram skalpellen. Men även om jag skär av ådrorna finns det några verk som aldrig lämnar mig helt. Det finns osynliga nät som jag inte kommer åt. De får jag vårda och ge en bra plats i mig själv så att de inte gör ont.

Read Full Post »

Följetongen om estetiska läroprocesser i tidningen Fotnoten fortsätter och i det senaste numret får Efva Lilja, rektor vid Dans- och cirkushögskolan, berätta vad hon anser om ämnet (länk). Hon menar att:

Estetiska ämnen representerar mellanmänsklig kommunikation. Och det i sin tur är avgörande för utvecklingen av oss som individer och av vår kultur, och i förlängningen för det som ska ge oss ett gott, starkt demokratiskt fundament.

Hon talar om att vårt till synes väldigt rationella och ordnade samhälle bygger på komplexa överenskommelser som kommuniceras genom subtila signaler. De språk, som inte är det talade och skrivna, tränas man i att förstå och använda medvetet i de estetiska ämnena.

Jag tror att genom att medvetandegöra oss om det betydelsebärande i till exempel estetiska praktiker och konst så blir vi också bättre medmänniskor. Vi blir bättre lyssnare och bättre på att uttrycka oss.

Konsten behövs för att hålla en balans i tillvaron, med alla de rationella krav som ställs för att vi ska klara av att leva i samhället och bli starka, produktiva individer. Den ordlösa gestaltningen fokuserar på känslointryck och ger form och mening till det man annars kan uppleva som ogripbart; det irrationella, det som inte låter sig inordnas, struktureras eller produktorienteras. Det djupast mänskliga. Drömmar, längtan och det som håller drömmen vid liv. Mellanmänskliga processer som tillåter att det händer något annat än det planerade, och ger rum för barn att ifrågasätta och formulera sig i helt andra riktningar än läraren hade tänkt, menar Efva Lilja.

Liljas ord om estetiken för mina tankar tillbaka till boken Den radikala estetiken där författarna menar att estetiken kan bli hotfull för skolan och i förlängningen samhället eftersom den låter barnen och ungdomarna komma till tals och ifrågasätta. Jag ser en rädd lärare som vill ha kontroll. Om du låter dina elever vara människor och hjälpa dem att bli de den själva vill kan du inte ha full kontroll. När vi tar ner läraren från vetandets piedestal och istället efterfrågar vägledning och givande relationer tillsammans med den där kunskapen förstår jag att det känns tryggare att knuffa in de där flummiga hotande estetiska ämnena i ett hörn och säga att de nog inte är så viktiga. Och att de ju faktiskt är väldigt speciella och helst inte ska blandas med andra saker. Som riktig kunskap. Matte och sånt.

Estetiska läroprocesser är nog lite farligt. I alla fall om man det viktigaste är ordning och reda, kontroll och mätbarhet.

Read Full Post »

Garderobsfynd

Min gammelfarmor köpte det som nu är släktens sommarstuga som åretrunthus och flyttade dit hela sitt bohag. Gammelfarmor var också lärare och tog dit en massa böcker och en del handlar om pedagogik. För något år sedan rensade någon ut en hel massa böcker eftersom alla inte fick plats i bokhyllorna. De utrensade böckerna hamnade i kassar i en garderob. Jag hade aldrig tidigare brytt mig om dessa böcker då de stod i bokhyllan men plötsligt, då de var undanskuffade i en mörk garderob, blev de spännande.

Jag grävde och hittade böcker om Montessoripedagogik från 20-talet och små söta böcker om diverse stora namn som jag känner igen från kurslitteraturen. Och jag märker hur mycket roligare och mer lättläst min kurslitteratur är en dessa gamla skrifter. Nej det blev inget seriöst läsande alls. Istället fastnade jag i en liten suspekt bok utgiven av Hydro.

Och jag förundras över att det var hemskt längesedan jag hörde någon dra en vits. Kanske man inte gör sånt i Malmö? Kanske jag därför hade en uppdämt behov av fåniga ordvrängningar? Här kommer några exempel.

Read Full Post »

Nya cykeltider

Det blåser mildare vindar, visserligen blandat med stormbyar och ösregn, men det är ändå något somrigt, mjukt och milt i luften. Igår när jag cyklade till skolan märktes det tydligt på cykelbanan.

Många av gångtrafikanterna spatserade, flanerade och strosade lugnt under de klorofyllgröna träden. Samma långsamma, till synes mållösa stil märktes på en betydligt större del av cyklisterna än man ser på vintern. En småpratande kompis skjutsades på pakethållaren och cykeln vinglade fram under samtalets gång. Två vänner cyklade långsamt i bredd och pratade och skrattade. Flera cyklade som på små moln, helt ovetande om omvärlden och utan stressen att komma fram i tid. Kanske de cyklanerade?

Blott ett minne

Read Full Post »

Mer sång åt folket!

Ännu ett första maj-tåg med samma gamla ramsor. Längtar efter förnyelse och undrar om lite inspiration från MFF och de andra fotbollslagen, som inte bara skriker utan också sjunger sina ramsor, skulle göra demonstrerandet roligare? Jag tänker på hur bra musik är på att skapa gemenskap och samtidigt förmedla ett budskap. Religionen gör det, de mer extrema vänstergrupperna gör det, studentrörelserna gör det och som sagt fotbollssupportrarna. Jag tycker om sång och musik som mest när det är något man gör tillsammans och där ”alla kan”. Då sången betyder något för oss, vilka ”vi” nu är.

Minns plötsligt tidigare års ramsor som haft lite melodi och att det var så mycket roligare att framföra dem! Mer sång i politiken och mer sång åt folket!

Read Full Post »

Ordlöst

I lördags natt när jag cyklade hem genom ett taxitätt Malmö stannade jag till vid Pildammsparken. Jag hade inte alls tänkt göra det men då jag såg två små gräsänder som vankade fram över bilvägen bredvid stannade jag utan att tänka och hoppade av min cykel. De gick med små små steg och gungade fram på sitt typiska sätt. Gatlyktorna lyste på dem och gav hela scenen ett gammaldags skimmer. Som en gammal fin långsam film. Jag blev lite orolig när jag såg en taxibil närma sig men den stannade och lät fåglarna passera innan den körde vidare. I Malmö är bilisterna vana att stanna för orädda fåglar.

Poängen med denna lilla historia var att jag blev berörd, tagen och känslomässigt omtumlad av de små fåglarnas färd. Genast försökte jag analysera mina känslor och förstå. Jag letade efter konkreta tankar men fann inga. Det var sent och jag var inte lika inkörd på att formulera allt i ord som vanligt och jag släppte det. Bara lät mig känna. Jag såg änderna försvinna in i buskarna och jag cyklade vidare med ett leende på läpparna.

Händelsen får mig att tänka på hur fokuserat vårt samhälle är vid att uttrycka allt i ord. Orden räcker inte alltid till! Speciellt i skolan har jag känt som elev (både på grundskolan och högskolan) att det som inte går att formulera i ord inte är lika bra, lika viktigt och lika intressant. Ibland har faktiskt känts som att det som jag inte kan formulera i ord inte ens finns. Men det finns!

Denna termin har jag med hjälp av mina lärare fått syn på olika former av kunskap. Och att all kunskap inte är mätbar eller går att formulera i ord.

Read Full Post »

Dagens ord: uttrycka

Jag smakar på ordet uttrycka. Ut-trycka. Jag gillar det. (fnissar åt att man ju kan läsa ordet som utt-rycka vilket ger mig konstiga associationer) Känner att det handlar om att det först finns något som befinner sig lite längre in än ute men som sen trycks ut på något sätt. Eller kan det ske simultant, att uttrycket skapar eller i alla fall omskapar det där inuti?

Jag gillar att ordet inte bara kan kopplas till verbala uttryck utan alla möjliga. Det är ett fritt ord på det sättet. Ett ord som passar in i mitt tänk om hur människan kommunicerar. Man kan trycka ut genom ögonen, med en handrörelse, med ett magkurr, med hela kroppen, med ljud ur näsa, mun, mage, leder osv. Man kan trycka ut med det talade och skrivna ordet, med musik, bilder, installationer, teater, stillhet och tystnad, rörelsemönster, bilkörning, klädval, kompisval, yrkesval och alla val. Osv. osv.

Lola form-i-lerar men vet inte riktigt vad. Lerkompisarna trycktes ut medan vi såg på den omtalade (i alla fall i lilla skolbloggvärlden) svt-dokumentären Hon ville ju inte lyda! och kanske fann hon inspiration i kopplingen mellan Nannyprogrammen och hunduppfostringsprogammen. Obehagligt att barn ibland behandlas som djur (dvs. som de djur som inte är människor). Som lägre stående varelser som inte förtjänar riktigt lika mycket respekt och förståelse som vuxna.

Kanske vill hon säga något med skapelsen i bakre raden i mitten som är definitivt svårare att kategorisera in i någon ras. Eller så är det bara kul med lera. Kanske hon inte formulerar utan bara gör form i lera?

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »