Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ansvar’

Nu när jag skriver examensarbete gäller det att hitta balans i lugnet.

Det är farligt när jag blir för lugn och kaxigt tänker att ‘jag kan det här, för jag har skrivit en c-uppsats’. Det var den uppsatsen. Det här är en annan. Den är ganska olik. Det kanske är som med att skriva en bok eller möta ett barn. Varje bok, barn eller uppsats är olik den andra och jag kan aldrig vara förberedd på hur det blir att möta just denna. Dessutom förändras ju jag samtidigt, hela tiden, och gör det hela än mer komplicerat.

Det är inte heller bra att bli alltför uppstressad och tro att jag inte kan något. För en hel del har jag ändå lärt mig på att göra något liknande en gång innan. Som att det är en lång process att skriva en uppsats och att det under många stunder är svårt att se helheten. Ibland känns det då som att allt jag gör är skit, men det är bara så det känns just då. Att tänka att mitt material är värdelöst ingår också i processen, liksom att alla andra delar av uppsatsen är lika dåliga.  Det går över. Men det gäller att ha tålamod och att fortsätta jobba och kämpa, vad som än händer, känns och tänks.

Något som skiljer sig från förra gången jag låg begravd i uppsatsarbete är att jag nu har en fantastiskt bra handledare. Hen är stöttande och jag upplever hen som väldigt kunnig. Jag känner att jag kan lita på det hen säger. Det är som att jag har min alldeles egna forskningsexpert som verkligen kan vägleda mig. Det är tryggt och samtidigt utamande. Hen tar mig och min forskning på allvar och litar på att jag kommer att göra ett bra jobb. Svarar alltid på mail. Snabbt. Läser noga. Talar noga. Funderar.

Jag tycker om min handledare.

Annonser

Read Full Post »

Nu börjar det bli dags att förbereda min comeback till högskolans värld. Tack och lov är det inte första gången jag bäddar för en hektisk termin och jag märker att jag har vissa inarbetade rutiner.

Jag tycker om att ha det jag ska läsa på papper. Helst vill jag kunna skriva i kanterna och stryka under i texten. Därför ser jag till att ett par veckor innan kursstart skriva ut kursplanen. Det är bibeln. Genom den kan jag förstå kursens mening och mål innan den börjat. Jag läser den därför noga. Stryker under med olika färger, både för att göra det lättläst och för att tvinga mig att stanna lite extra vid varje mening. I marginalen skriver jag kommentarer och frågor.

Jag funderar på hur jag kan koppla denna kurs till tidigare delar av utbildningen. Är detta en fortsättningskurs eller skapar den ett nytt spår? Jag funderar på vad jag kan få ut av denna kurs.Vad verkar mest intressant? Finns det något som redan nu verkar väldigt svårt och som jag måste lägga extra mycket tid på för att greppa? Vad kan jag redan? Varför är kursen upplagd som den är? Varför ingår den i min utbildning?

När jag filosofera klart om kursens mening börjar jag se mer krasst på den. Vad är det för kurslitteratur och är det rimligt att hinna läsa allt? Om det är ganska lite att läsa och jag finner ämnet spännande tittar jag på referenslitteraturen och ser om det finns något lockande där. Om mängden litteratur är orimlig funderar jag över vad som kan vara minst viktigt. I vilket fall som helst försöker jag lista ut vilka böcker som är viktigast för kursen för att sedan jämföra med vilka jag själv tycker verkar viktigast för mitt yrke.

Hur som helst försöker jag skaffa all litteratur. Men jag aktar mig för att köpa. Jag vill bara ha de bästa och viktigaste böckerna i min bokhylla. Dessutom har jag inte råd att köpa allt. Så då gäller det att scanna biblioteken. Detta måste självklart göras minst två veckor innan kursstart. Därför är det även bra att studera schemat, om det finns ute, och försöka lista ut vad som är smart att läsa först. Men oftast för jag anpassa mig efter mina lån och helt enkelt läsa den bok jag har först. Om jag köper böcker gör jag det oftast av lycknis, eftersom de är billigast, eller begagnat. Om det är en avhandling kan den finnas på nätet och då är det bara att skriva ut.

Nuförtiden publicerar Malmö Högskola också kursutvärderingar från kurserna och de kan förstås ge en del viktig information. Men bäst är ändå att ha en kontakt. Någon som redan gått kursen. Dock måste jag ständigt påminna mig om att jag inte alls behöver uppleva kursen på samma sätt som min kompis. Hen kan dessutom bara berätta om hur det Var, inte om hur det kommer att Bli. Jag kan dessutom påverka hur det kommer att Bli. Speciellt om jag är väl förberedd.

Det är min utbildning och jag måste göra så mycket jag kan för att göra den så bra som möjligt för mig.

Read Full Post »

Jag tar en paus i rapportskrivandet. Diskar kvälls- och frukostdisken medan jag lyssnar på P1. Det råkar vara radiopsykologen Malin Edlund (länk) som samtalar med den pressade mamman Rose-Marie som aldrig blir klar med att hjälpa alla andra och därför aldrig riktigt får tid med sig själv.

Jag hör ett Lärande samtal. Ett samtal där Rose-Marie, med vägledning av Malin, själv hittar orsaker och lösningar. Det är ett program fullt av hummande och långa pauser. Tystnader som sprakar av tankeverksamhet. Jag känner igen mycket från terapeutiska samtal jag haft med både professionella och vänner. De samtal som verkligen har hjälpt mig är de där Jag hittar svar och själv formulerar dem. De samtalen lämnar mig också med en känsla av att jag Kan förändra och jag Kan hitta lösningar. Språkets förenklingar av mina komplicerade tankar får mig att se mönster tydligare och utifrån det kan jag Förstå lite mer om mig själv.

Detta sätt att samtala vill jag ta med mig in skolan (utan att bli terapeut). Samtal där bollen lämnas över till barnen, eleverna, studenterna eller deltagarna. Jag ser kopplingar till att ställa öppna frågor, låta tanken ta tid, upprepa, ge nya perspektiv och infallsvinklar men överlåta tolkningen till den det handlar om. Jag ser samtal där huvudpersonen får ta Ansvar för sig själv och sitt liv och där samtalspartnern tar ansvar för att samtalet ger Möjligheter till henom att göra det.

Read Full Post »