Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘barn’

– TYST!, skriker läraren.

Man kan tro att det måste vara tyst då. Men det betyder inte tyst. Det betyder att om man ska prata måste man göra det snyggt och smidigt. Diskret så att ingen störs. Men då tycker jag man kan säga det.

– SITT STILL!, skriker läraren.

Man kan tro att man då måste sitta helt stilla på sin stol. Men så är det inte. Bara man rör sig tyst så att ingen störs kan man röra sig ganska mycket. Men då tycker jag man kan säga det.

– SITT PÅ DIN PLATS! SKRÄPA INTE NER! GÖR SJÄLV! SPRING INTE!

Oj vad mycket regler som verkar enkla men egentligen är väldigt oklara och luddiga. Det är otydlighet i kommunikationen. Det tycker jag inte om. Den lilla jag som går i skolan hatar det. Hon tycker att vuxna kan säga vad dom menar om dom nu ska ha all den där vuxenmakten.

Annonser

Read Full Post »

Under några veckor vikarierar jag på en förskola och minns året då jag var springvikarie och sammanlagt hann arbeta på 17 förskolor och oftast då på de flesta av varje förskolas avdelningar. Nu är jag bara på en förskola och fick mitt schema för flera veckor sedan. Jag förundras över att jag ändå överrumplas av samma känsla som då när jag var överallt: hur allt på förskolan bygger på relationer. Första dagarna går till att forma en grundläggande relation med först barnen, mellan varven med kollegorna och slutligen med föräldrarna. Jag blir tvungen att låta prestationsprinsessan i mig sura ett tag; det är bara att acceptera att jag inte kan göra så mycket nytta innan jag känner barnen.

I detta relationsbyggande och trevande kommunicerande ser jag mig själv och undrar lite försiktigt vem jag är….

Första tiden handlar som vikarie även mycket om att försöka förstå normerna på förskolan. Var går gränserna och varför? Hur ska jag göra för att passa ihop normerna och förhållningssätten med mitt ledarskap och mina pedagogiska tankar?

Som vikarie har jag känselspröten långt utsträckta. De reagerar starkt och snabbt och känner av stämningar och känslor hos andra människor mer än jag annars tillåter dem att göra. Jag är därför evigt tacksam för de erfarna och trygga pedagoger som sänder ut lugn och tillit. Minnen kommer upp från min barndom då jag kände av släktbråken men inte förstod vad det var. På den tiden kunde jag inte reglera mina känselspröt och förstod inte riktigt skillnaden mellan mina känslor och andras. Den tanken får mig att försöka slappna av och vara en trygg vuxen för barnen istället för att oroligt undra över om jag gör rätt.

Read Full Post »