Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘c-uppsats’

Ojojoj nu har jag kommit till den nivå i det akademiska skrivandet att det är dags att börja söka i databaser efter artiklar och internationell forskning. Vilken fantastisk värld som öppnar sig! En värld som känns alldeles för stor för min lilla uppsats.

Det börjar med några enkla sökord som för mig längre och och längre bort från ämnet. Det finns så otroligt mycket spännande att läsa! …som jag inte borde läsa nu. Istället borde jag lista ut hur jag ska få fram precis det jag behöver för min uppsats. Men då kommer frågorna. Vad är det egentligen jag skriver om? Är inte den här frågeställningen lite otydlig? Men har inte detta lite med det jag skriver om? Lite grann? Kanske? Det brukar sluta i total förvirring tills jag ger upp sökandet. Då får tankarna vila och lite senare har jag en ny idé. Det här är väl ändå det jag skriver om! Eller?

Jag försöker tänka att det hela tiden går uppåt, även när det går neråt.

Jag läser och läser, skriver och raderar, flyttar och ångrar och suckar. Plötsligt ser jag ett nytt samband! Det där jag läste om det där skulle ju passa perfekt här! Att jag inte tänkte på det innan. Det är som att det går otroligt snabbt uppe i huvudet, att hjärnan inte kan sluta att koppla och koppla och koppla så att jag till slut sitter med tjugo flikar igång och fem böcker uppslagna omkring mig. Samtidigt går det så långsamt så långsamt. Jag vandrar och söker, hittar tusen saker men hjärnan hänger inte med, får inte ihop det och klarar inte av att bedöma det funna men förstår inte ens sin egen tröghet utan fortsätter bara sitt ivriga virrande istället för att ta sig en ordentlig funderare.

Det är smärtsamt att skriva en c-uppsats, med alla dessa krav och ramar fast där jag samtidigt ska vara kreativ, för annars säger uppsatsen inget! Jag velar mellan att tycka att det är spännande och utmanande och dödligt tråkigt och onödigt.

Read Full Post »

Efter ett slitigt teaterprojekt med 11 glada amatörer med 11 stenhårda viljor är det dags för c-uppsats. Kontrasterna är dramatiska; innan levde jag i skolan och vår lilla bubbla, träffade knappt några andra människor än mina klasskamrater och funderade över hur jag kunde vara en (nöjd) del av arbetet, nu är jag ensam och läser böcker, undervisar själv i en sprallig klass och försöker komma tillbaka till att vara lärare.

Ja, tack och lov gör jag inte en litteraturstudie. En annan gång är det nog intressant men just nu känns det som att det inte finns något tråkigare och torrare. Det som lockar nu är det praktiska, det där svåra som är så komplext och svårfångat i text. Just därför passar det utmärkt för att skriva en uppsats om, tänker jag nu. Jag undrar just vad den kommer handla om, den där uppsatsen. Visst har jag tankar om vad mitt lilla projekt handlar om, vad som är syftet osv. Men mina erfarenheter säger mig att materialet ofta rymmer saker som är mycket mer spännande än den första frågeställningen. Det ska bli spännande att gräva ner mig i en grop och försöka se något. Tills dess är jag halvblind, vinglar trevande fram genom projektet och snubblar på min lektionsplanering.

Om du trampar fel blir du blöt om fötterna.

Frågorna som snurrar i huvudet rör mer praktiska frågor. Hur organiserar jag lektionen så att alla säger, gör och samspelar? Hur lyfter jag fram de elever med mer utvecklade resonemang och låter dem utmanas på ett sätt som även lär de andra något? Hur får jag med mig både killen som har noll energi och killen som har dubbel energi? Hur får jag de mogna flickorna att stå ut med det barnsliga som de yngre själarna älskar? Och vad har jag gett mig in när jag sen ska analysera min famlande undervisning?

Och vad skulle jag gjort utan klassens fantastiskt positiva lärare som varje dag påminner mig att hon också lär sig av mig? (Ha! Av mig!) Detta är ett lärande där jag utmanas otroligt mycket och är sårbar. Jag skulle antagligen ha mått mycket sämre utan henne.  Hon ger mig hur mycket tid jag vill med eleverna, fixar lämpliga salar, flyttar på raster, halvklasser och det bästa av allt: hon har en otrolig förmåga att ge mig konstruktiv kritik på ett sätt så att jag känner mig stärkt samtidigt som jag får tips på hur jag kan förbättra undervisningen! Och alltid detta lugna leende. Tack!

Read Full Post »