Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘estetiska läroprocesser’

Jag har länge brottats med begreppet estetiska läroprocesser. Här har jag skrivit om det: 1234 och 5. Jag tycker inte om begreppet. Det är för stort och ospecifikt. Därför blir jag glad av att läsa Niklas Pramlings tankar i ämnet (länk):

Forskarassistenten Niklas Pramling, vid pedagogiska fakulteten på Göteborgs universitet, vill inte tala om estetiska lärprocesser alls.

– Om man istället för estetiska lärprocesser tänker på estetik som form respektive innehåll så kan man tänka sig att man gör estetik till såväl form för att lära sig om något annat som ett innehåll i sig.

Han ger ett exempel: Om läraren vid en samling spelar på en trumma och pratar med barnen om hur många slag som spelades på trumman riktas barnens uppmärksamhet mot antal, vilket är matematik. Det estetiska, musiken, blir då bara en form för ett annat innehåll. Om läraren istället spelar på trumman och pratar med barnen om ljuden – blev det starkare eller svagare, gick det fortare eller långsammare? – då riktas istället barnens uppmärksamhet mot musikaliska dimensioner såsom dynamik och tempo.

Fröken Slöjddidaktik kopplar Pramling till sitt ämne slöjd och propagerar för lyfta fram innehållet i slöjd så att det inte begränsas till att vara ett hjälpämne (länk).

För att ge exempel för ämnet drama tänker jag tillbaka på vad jag gjort som dramalärare.I ett projekt använde jag drama för att hjälpa en andraklass att leva sig in i bok och fundera kring karaktärerna och handlingen. Exempelvis fick de i smågrupper göra statyer om vad boken handlade om medan resten av gruppen fick gissa vad de gestaltade. Eleverna fick då med hjälp av bilderna som statyerna skapade bearbeta den information de hade om boken. Då använde jag drama som form för att lyfta fram texten som var innehållet i undervisningen.

I min dramagrupp på folkhögskolan i höstas arbetade vi med statyer på ett annat sätt. De fick i smågrupper göra statyer utifrån en känsla de haft under dagen medan resten av gruppen fick gissa vad de gestaltade. Diskussionen efteråt handlade då om vad publiken och deltagarna som gjorde statyn upplevde i övningen. Vi pratade om hur kropparna såg ut och vad det kommunicerar. Vi pratade om hur det kändes att vara dessa statyer. Vi pratade om processen: om hur det gick till i gruppen när det skulle skapa en staty. Då blev drama innehållet eftersom vi undersökte hur man kan kommunicera med kroppen, skapa tillsammans i en grupp och hur bilder kan skapa olika tankekedjor i olika människor.

Under min första kurs i pedagogiskt drama fick vi brottas med frågan: Är pedagogiskt drama ett ämne eller en metod? Idag ser jag likheter mellan Pramlings uttalande och min examinationsfråga. Mitt svar är nu som då att alla ämnen bör innehålla både delarna. Och det tror jag inte bara gäller estetiska ämnen.

Jag ser det som att man antingen koncentrerar undervisningen till det ämnesspecifika och lär sig om ämnets logik, förutsättningar, system, filosofi, möjligheter och begränsningar eller att man öppnar upp och använder det ämnesspecifika för att lära sig om andra saker. För att kunna använda ämnet på det öppna sättet behöver man dock kunna sitt ämne. Jag tycker mig ha märkt att när jag använder drama som form för annat innehåll upptäcker jag ofta saker som jag och eleverna behöver undersöka i den stängda dramaundervisningen. Verktygen behöver slipas för att möta världen. När jag sedan stänger dörrarna och slipar på det specifika inom drama händer ibland spännande saker som inte alls var tänkt. När drama får spela huvudrollen händer stora saker med människorna. Innehållet blir det som är nödvändigt för individen och gruppen. Det kan exempelvis vara självkänsla, gruppdynamik eller känslomässiga blockeringar.

Fram för innehållet i de estetiska ämnena!

Annonser

Read Full Post »

Fotnoten fortsätter sin följetong om estetiska läroprocesser med att intervjua Anders Marner som är professor i bilddidaktik vid Umeå universitet (länk). Förutom artikeln rekommenderar jag två böcker där Marner är medförfattare: Möten och medieringar och En kulturskola för alla. 

Marner definierar estetiska läroprocesser enligt följande:

I dem förenas konst och vetenskap, som han menar har sinsemellan motsatta syften. Enligt honom strävar vetenskap efter att få grepp om det generella, medan konst – och, i bästa fall, estetiska lärprocesser – strävar efter att få grepp om det specifika.

I artikeln säger Marner att han är rädd att begreppet kan marginalisera de estetiska ämnena i skolan. När estetiska läroprocesser kan ske i alla ämnen tror han att det finns en risk att de estetiska ämnena upplevs som överflödiga. Men för att kunna uttrycka sig genom ett medium måste man förstå sig på det och kunna använda det.

– Man måste gå i närkamp med mediet – i första omgången kanske det gör motstånd, man blandar fel färger, ställer in kameran på ett konstigt sätt eller kan inte redigera en film för att man inte har lärt sig programmet. Det är inte bara eleven som gör något med mediet, mediet gör något med eleven också!

Han menar att begreppet estetiska läroprocesser kommer från en brist i skolan.

– Det som utmärker samhället i dag, är den stora mångfalden av medieringar – foto, rörlig bild, musik och så vidare. Men i universitet och skola, där är det fortfarande skrift- och talspråk som regerar. Därför är skolan på efterkälken, om man ser på samhällets utveckling i stort.

Marner problematiserar också indelningen och benämningen estetiska ämnen:

– För om man säger att det finns estetiska aspekter i bild, slöjd och musik, då kan man också säga att det finns i språken. Varje språk har ju ansvar för sitt språkområdes litteratur, som ska förmedlas inom ämnet, men man tänker inte på språken som estetiska ämnen. Varför inte?

Jag tycker om Marners tal om medier eftersom det gör att samtalet kan handla om fler områden och ämnen än de estetiska. Det sträcker sig utanför skolan och finkulturen och jag undrar just vart gränsen går. Vad kan egentligen räknas som ett medium för kommunikation?

Read Full Post »

Följetongen om estetiska läroprocesser i tidningen Fotnoten fortsätter och i det senaste numret får Efva Lilja, rektor vid Dans- och cirkushögskolan, berätta vad hon anser om ämnet (länk). Hon menar att:

Estetiska ämnen representerar mellanmänsklig kommunikation. Och det i sin tur är avgörande för utvecklingen av oss som individer och av vår kultur, och i förlängningen för det som ska ge oss ett gott, starkt demokratiskt fundament.

Hon talar om att vårt till synes väldigt rationella och ordnade samhälle bygger på komplexa överenskommelser som kommuniceras genom subtila signaler. De språk, som inte är det talade och skrivna, tränas man i att förstå och använda medvetet i de estetiska ämnena.

Jag tror att genom att medvetandegöra oss om det betydelsebärande i till exempel estetiska praktiker och konst så blir vi också bättre medmänniskor. Vi blir bättre lyssnare och bättre på att uttrycka oss.

Konsten behövs för att hålla en balans i tillvaron, med alla de rationella krav som ställs för att vi ska klara av att leva i samhället och bli starka, produktiva individer. Den ordlösa gestaltningen fokuserar på känslointryck och ger form och mening till det man annars kan uppleva som ogripbart; det irrationella, det som inte låter sig inordnas, struktureras eller produktorienteras. Det djupast mänskliga. Drömmar, längtan och det som håller drömmen vid liv. Mellanmänskliga processer som tillåter att det händer något annat än det planerade, och ger rum för barn att ifrågasätta och formulera sig i helt andra riktningar än läraren hade tänkt, menar Efva Lilja.

Liljas ord om estetiken för mina tankar tillbaka till boken Den radikala estetiken där författarna menar att estetiken kan bli hotfull för skolan och i förlängningen samhället eftersom den låter barnen och ungdomarna komma till tals och ifrågasätta. Jag ser en rädd lärare som vill ha kontroll. Om du låter dina elever vara människor och hjälpa dem att bli de den själva vill kan du inte ha full kontroll. När vi tar ner läraren från vetandets piedestal och istället efterfrågar vägledning och givande relationer tillsammans med den där kunskapen förstår jag att det känns tryggare att knuffa in de där flummiga hotande estetiska ämnena i ett hörn och säga att de nog inte är så viktiga. Och att de ju faktiskt är väldigt speciella och helst inte ska blandas med andra saker. Som riktig kunskap. Matte och sånt.

Estetiska läroprocesser är nog lite farligt. I alla fall om man det viktigaste är ordning och reda, kontroll och mätbarhet.

Read Full Post »

Lärarförbundets tidning Fotnoten om drama-,teater-, musik- och danspedagogik fortsätter sin följetong om estetiska lärprocesser med Ambjörn Hugart, lektor i musikpedagogik på Kungliga musikhögskolan i Stockholm (läs här).

Egentligen, menar Ambjörn Hugardt, är estetiska lärprocesser jätteflummigt och att försöka förklara det är som att försöka förklara kreativitet. […]

Att använda estetiska ämnen för att ”bli bättre i matematik” går absolut, menar han, bara man vet varför man använder det och inte tror att man kan lära sig matte snabbare.

Och att en estetisk lärprocess inte heller kan snabbas på; ibland går den fort, men lärande generellt tar tid om det ska sjunka in. Man måste också veta att ett ämne inte kan vara hjälpämne åt ett annat, båda måste få lika utrymme och tas på lika stort allvar. Gör de det kan man gifta ihop kunskaper i olika former, estetiska ämnen och icke-estetiska. Fast Ambjörn Hugardt menar att alla ämnen är estetiska och att en estetisk lärprocess inte enbart måste ske i ett estetiskt ämne, utan att det kan förekomma i alla ämnen. Eller snarare ser han ordet ”ämnen” som problemet. […]

– Jag tror att om vi går till botten med vad estetiska lärprocesser är, om vi rensar bort alla ord och förklaringar, då kommer vi till det som är mänskligt. Kom ihåg att ”play” betyder både spela och leka på många språk.

Ju mer jag läser om hur man kan tolka begreppet estetiska lärprocesser ju mer komplex bild får jag av det. Två parallella processer sker i min förståelse av det: den ena handlar om att förståelsen stoppar ner fler och fler delar, bilder, områden, aspekter och perspektiv och närmar sig begreppet genom att bredda och förlänga förklaringen medan den andra processen handlar om att misslyckas med att få ihop de vitt skilda kopplingarna och hänfalla till en trött förvirring.

Jag tycker om att Hugardt jämför estetiska lärprocesser med kreativitet, ett begrepp som jag ständigt arbetar med att försöka förstå men på något sätt accepterat att jag kanske aldrig kommer hitta en fullständig förklaring till. Jag lockas av Hugardts tankar om stark och svag estetik men börjar genast tvivla. Vem bestämmer vad som är vad?

Ambjörn Hugardt och många andra har skrivit och talat om svag respektive stark estetik. Svag estetik är estetik som redan finns och som kan sägas vara ”utsmyckande”. Stark estetik kan vara att man skapar något själv, eller estetik som ifrågasätter rådande normer eller förväntningar, kanske till och med är olagligt.

Kanske bara människan som själv skapar kan säga om det är stark eller svag estetik? Samtidigt behöver jag som lärare undersöka och försöka förstå vilka förutsättningar som gynnar respektive missgynnar stark eller svag estetik och vilken det är jag vill gynna i ett specifikt lärotillfälle.

Read Full Post »

Jag fortsätter mitt sökande efter något som kan leda till en definition av begreppet estetiska lär(o)processer. Av en slump upptäckte jag idag den inspirerande lilla tidningen Fotnoten som är Lärarförbundets tidning om dans-, drama-, musik- och teaterpedagogik. Där hittade jag en serie som just startat där olika kunniga personer pratar om estetiska lärprocesser! Christer Wiklund, professor i musikpedagogik, är först ut (länk till artikeln). Han anser att

De känslomässiga och kroppsliga aspekterna i den estetiska lärprocessen gör att människan inte är utbytbar. Det är hon, mer eller mindre, i den traditionella vetenskaps- och kunskapssynen.

– Jag tror att estetiska lärprocesser ger möjlighet att arbeta med saker på ett djupare plan som får ta tid, så att varje elev ser och uppfattar helheter på ett annat sätt. Varför har vi människor fått alla våra sinnen, om inte för att använda dem i kunskapsbildning? Visst är tanken och reflektionen oerhört viktig, men vi måste kunna hitta former för kunskapsbildning där vi får använda mer av oss själva, med de förutsättningar var och en av oss har.

Återigen ser jag en kunskapssyn som skiljer sig från den gamla behavioristiska förmedlingspedagogiken och minns Frank Smith, som appropå att lära sig läsa, skriver:

Det vi har i vårt huvud är en teori, en teori om hur världen ser ut, och denna teori utgör basen för alla perceptioner och vår förståelse av världen; det är roten till allt lärande, källan till våra förhoppningar och rädslor, motiv och förväntningar, funderingar och skapande. Den här teorin är allt vi har; det finns inget mer. Om vi överhuvudtaget kan begripa världen så är det genom att tolka händelser i världen utifrån vår teori. Om vi överhuvudtaget kan lära oss något så är det genom att modifiera och utveckla vår teori. Teorin som fyller hela vårt medvetande; vi har ingen annan källa.

Christer Wiklund citerar Ingrid Carlgren och Ference Marton:

Kunskapsbildning i en global värld handlar inte om att alla ska bli så lika som möjligt i förståelsen av världen, utan att vi blir medvetna om varandras skilda förståelse.

Jag kopplar till det estetiska ämne jag har mest koll på vilket är drama. Själva strukturen i det mesta arbetet med drama gör deltagarna viktiga och intressanta eftersom det är de som bidrar med material och tolkning med hjälp av lärarens guidning. Estetiska lärprocesser kanske är ett sätt att försöka beskriva ett sätt att tillägna sig/skapa/inkorporera kunskap som blir mer och mer viktig i det moderna samhället. Det är inte det enda sättet men jag känner att jag vill arbeta på detta sätt och jag mår bra av det. Christer Wiklund menar att läraren i en estetisk lärprocess också är skapande och att det blir en stark drivkraft i arbetet. Kul!

Read Full Post »

”Estetiska läroprocesser” är den sökterm som toppar statistiken för min blogg. Jag tycker att det är vackert eftersom det var just denna sökterm som fick mig att för ungefär två och ett halvt år sedan hitta Mats blogg. Det fick mig att börja läsa skolbloggar och ett och ett halvt år senare startade jag min egen blogg. Det var också här på min blogg (här är inlägget) som jag äntligen fick lite mer förståelse för vad begreppet hoppas fånga. Mycket tack vare Alex som bemötte mina funderingar. Tusen tack! Vilket magi det finns i dessa ord: estetiska läroprocesser.

Jag minns min egen frustration över att jag inte kunde hitta en enkel förklaring på vad detta innebär och med tanke på mängden träffar på min blogg som orden genererar förstår jag att det är många som nu är lika förvirrade.

Estetiska läroprocesser har jag fortfarande ingen bra förklaring på i ord men jag har en känsla för vad det är. Det har tagit tid att acceptera detta och jag tror att det handlar om en anpassning till min utbildning på högskolan. I början var hemskt förvirrad på alla sätt: gick vilse i skolan, förstod inte it-systemet, läste alla böcker pärm till pärm och sökte efter de enkla tydliga svaren. Nu är jag mer luttrad och vet att det inte alltid finns ett svar. Ibland finns det tusen och ibland inga alls. Jag ser mer och mer ordens bristande förmåga att fånga verklighetens komplexitet. Det är bara ett försök till en spegling. När jag väl har klankat ner på orden såhär kan jag mer ta det för vad det är. Det är Ett sätt att uttrycka sig. Inte det enda.

Read Full Post »