Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fantasi’

Byggjobbarna bullrar, bankar, borrar och låter från tre håll. Fasaden på mitt hus renoveras samtidigt som taket läggs om. Stackars katten sitter och darrar längst in under sängen.

Jag brukar föredra att plugga hemma men med detta nya ljudlandskap söker jag alternativ. Idag blev det ett bibliotek och jag känner en stor tacksamhet över att vi har gratis bibliotek i Sverige. Och det är riktigt bra bibliotek! Jag minns när jag varken hade dator eller internet och behövde söka både jobb och bostad. Då var jag på biblioteket varje dag.

När jag var ung och olycklig älskade jag att gå runt på stadsbiblioteket (det kändes mer anonymt och säkert än stadsdelsbiblioteket) och läsa på böckernas ryggar. Bläddra lite i några, kika på de andra människorna, läsa på anslagstavlorna eller lyssna på någon uppläsning. Där kände jag mig lugn. Böckerna förflyttade mig till andra liv och jag slapp mitt eget. Jag fantiserade om att jag var vuxen och lycklig och lyckad. Böckerna gav mig hopp om att det nog skulle finnas en tid för mig.

Jag har alltid känt mig välkommen på bibliotek.

Tacka vet jag bibliotek!

Annonser

Read Full Post »

Under senaste dramapasset sa jag att vi skulle arbeta med fantasi. Det där ordet kom sedan och bet några av deltagarna i rumpan och sa:

– Jag är vääääldigt speciell. Och du har ju faktiskt ingen fantasi. Det är bara stooora artister och såna som inte är som du som har fantasi. Och förresten ska det kännas alldeles särskilt när man är fantasifull och det tror jag då inte att DU har känt!

Jag tror att det där ettriga lilla ordet ställde till det för en del och krånglade till det. Det var nog dumt av mig att släppa ordet löst och låta det få alla där vanliga missuppfattningarna med sig. Nej jag tror det hade varit bättre att använda andra ord som smakar mer vanligt och opretentiöst. Kanske att fantasin hade fått komma in på slutet som en förklaring på det vi gjorde. Eller inte.

Det finns några såna där stora ord som jag är kompis med men som kanske mina kursdeltagare kanske inte är lika tjenis med. Fantasi. Kreativitet. Konst. Teater.

Jag minns så väl den tiden då jag fruktade ordet teater (ca två år sedan) och hur allt blev svårt när ordet slank in i en instruktion till en övning. Men kanske det var just det att jag vande mig vid ordet och att det uttalades som gjorde att jag nu har en mer avslappnad relation till ordet.

Hur som helst är det dags för mig att fundera över hur jag använder de stora ordet så att de inte sätter hinder för mina deltagare.

Read Full Post »

Bildisera

Många ord snurrar i mitt huvud. Jag läser tjocka böcker med teorier om språk, estetik och tänkande. Sökande går efter något…något jag inte riktigt vet vad det är. En teori att utgå ifrån. Hm, vad räknas som en teori? Jag tycker mig skönja en tendens att i de äldre böcker jag läser tar sig författaren mer friheter. Empirin får ge Stora teorier. I nyss skrivna avhandlingar tycks forskarna mer försiktiga. Kanske är de mer vetenskapliga? Jag fastnar i alla fall i de Stora namnen och förvirrar mig genom ändlösa rader av böcker. Det här kanske…? Eller vad menar han egentligen? Nej, varför läser jag detta? Men detta var ju väldigt spännande!

Jag läser om fantasi. Och vilket fantastiskt ord det är! NE skriver:

fantasi´ (ytterst av grek. phantasi´a ‘synligblivning’, ‘anblick’, ‘drömbild’, ‘föreställning’, av phanta´zō ‘göra uppenbar’, ‘visa sig’, ‘inbilla sig’, till phai´nō ‘göra synbar’), inbillningsförmåga.

Synligblivning, det är ett annat härligt ord. Det lyfter fram vikten av fantasin som en betydande del av medvetandet tänker jag. Det blir synligt, jag gör det synligt. Engelskans ”imagination” klingar extra fint då det kommer från ”image”, som ”bildisera” på svenska. Jag tror att det är viktigt att bildisera.

Read Full Post »

En dag denna vecka var jag ute på en skola med några klasskamrater och startade upp ett berättarprojekt. Bänkar flyttades och klassrummet förvandlades till ett skepp, vi klädde ut oss lite grann och blev tidlösa figurer från vilken saga som helst och vårt sätt att bemöta eleverna gjorde dem till hemliga fripassagerare på skeppet som var tvungna att gömma sig för den onda kaptenen. Det var en pangsuccé. Jag är så stolt över oss.

Jag undrar vilka skepp barnen såg?

Jag funderar över varför det gick så bra och varför mina klasskamrater inte var riktigt lika överlyckliga över första träffen med eleverna. Några saker jag tänkt på som jag vet har bidragit till vår framgång är: 1. Vi lade ner mycket tid på att leka, pröva och hitta något som vi kunde entusiasmera om och i. 2. Vi umgicks mycket och lärde känna varandra. 3. Vi pratade om stora svåra frågor som egentligen inte rörde projektet ex. Vad är skolans uppgift? 4. Vi hade skapat en värld som vi gillade och vi hade roligt i den världen tillsammans med barnen.

Vi hade också den stora glädjen att få möta en lärare som välkomnade oss med öppna armar. Jag är så glad för den entusiasm, hjälpsamhet och vänlighet hon öst över oss. Det gör en så otrolig skillnad att arbeta med pedagoger som faktiskt vill ha besök av en praktikant, lärarstudent, gästföreläsare eller vad du nu är för gäst i skolan. Denna lärare uttalade även de magiska orden: ”Jag vill lära mig av er!” och vi blev alldeles till oss. Aldrig tidigare på praktik har en pedagog sagt att jag skulle kunna ha något att lära henne/honom. Vilken otrolig kick det är att bli betrodd, litad på, välkomnad och uppskattad!

Read Full Post »

Jag har sommarlov i en vecka. Sen börjar jobbet, som också känns ganska mycket som sommarlov eftersom jag inte behöver plugga samtidigt. Under första året på lärarutbildningen läste jag ingen skönlitteratur utom den obligatoriska. Efterhand började jag få ordning på pluggandet och satsar nu på att läsa minst en frivillig facklitterär bok om skolan och en skönlitterär som inte handlar om skolan per termin. Men nu när jag har sommarlov frossar jag i lustläsning utan några pedagogiska tankar i bakhuvudet.

Jag och Lola har pratat om bloggen och sommaren. Vi har kommit överens om att det nu är helt okej att flippa ut och skriva om saker som inte berör skolan alls. Därför tänkte jag skriva lite om mitt läsande idag.

Jag läser Polarsommar av Anne Swärd. Den handlar om en familj som har det jobbigt. Dottern har någon sorts psykisk störning anar jag, eller har bara ganska svårt att få ihop världen och livet. När jag började läsa var jag överlycklig över att få läsa för nöjes skull igen. Jag kunde då distansera mig till det hela och se det som en intressant berättelse, en dikt, ett konstverk. När jag läste vidare i en hotellobby kände jag mig kulturell och det kändes helt rätt att läsa en sån där sorglig djuping. Men när jag kom hem och la mig i min säng kändes det helt annorlunda. Då stängde jag av allt omkring, lämnade mitt liv och blev en del av boken. Och då blev allt så jobbigt som det beskrivs samtidigt som det på något sätt är vackert, som den sorgsne konstnärens konst kan vara. Som det svåra liv en förvirrad människa lever kan se ut från utsidan när någon beskriver det.

Läsande får mig att känna. Inte bara trevliga saker och jag funderar nu på att läsa en mer positiv bok parallellt för att inte deppa ihop. Det får mig också att få nya perspektiv på mitt liv. Se mig själv med andra speglar. Spegla mig mot andra personer. Uppleva saker jag aldrig upplevt innan och ibland aldrig skulle kunna göra heller. Det är alltid en chansning att utsätta sig för en bok precis som det alltid är en chansning att leva, för jag vet inte vad boken eller livet ska ta mig med på, jag vet inte hur jag kommer hantera det som händer och jag vet inte var det slutar. Och det är därför det är så fantastiskt spännande.

Just nu vill jag inte läsa vidare, vill inte vara en del av den situationen som inte har en enkel lösning. Men samtidigt har jag svårt att motstå eftersom jag nu är en del av det på samma gång, jag känner dem och bryr mig om vad som händer med dem.

Read Full Post »