Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘film’

Ritualer

Igår såg jag Inception på bio. Det var visserligen länge sedan jag var på bio men jag blev lite orolig över hur det hela gick till. Filmen skulle börja halva men först tio minuter senare sattes reklamen igång. Det var reklam för en film och sen började Inception direkt. DIREKT! Jag var inte alls beredd. Ridån hade inte gått upp, ner eller åt sidan lite mer och ljuset hade inte dämpats lite extra. Inte ens någon reklam för bolaget fick vi. Jag blev mycket irriterad. Jag är egentligen inte särskilt förtjust i reklamen men jag vill vara beredd på när filmen börjar så att jag kan sätta mig i rätt stämning. Det är en del av bioritualen.

Tänker på de ritualer som Johanna Koljonen berättade i Sommar i P1 idag. Hon bland annat om de sektliknande parader och fåniga klädesregler hon upplevde på Oxford University och hur hon på något sätt tyckte om dem. Jag tänker att de gav ett sammanhang, en inramning och en gemenskap. Hon berättade också om hur hon lämnade kristendomen men samtidigt uppskattade ritualerna under de mer eller mindre lyckade konfirmationsläger hon deltog i.

Framför allt då det handlar om förskolan har vi på högskolan pratat om ritualer och i synnerhet de som används för att starta eller avsluta en aktivitet. Jag tycker om ritualer och skulle gärna ha fler på högskolan. Jag gillar exempelvis den övning så alla med några få ord får beskriva hur de känner sig just nu, i början av lektion. Alla blir sedda, alla får öppna munnen och säga något och alla får säga något som är personligt. Jag märker också jag och ibland och några mina klasskamrater ofta behöver en liten stund för att liksom vänja sig vid att ”nu har lektionen börjat och nu måste jag fokusera på det”. Vi är ändå vuxna, tänk hur svårt det måste för en spattig liten unge.

Annonser

Read Full Post »

Filmtips: diagnoser

Såg just den underbara lilla filmen Mary & Max. Det är animerad vuxenfilm från Australien som handlar två ensamma människor. Mary är 8 år gammal och väldigt ensam. Hennes föräldrar tar inte hand om henne och hon bli retad i skolan för sin fula hemmaklippta frisyr och stora födelsemärke i pannan. En dag skriver hon till en slumpvis utvald amerikan för att fråga hur barn blir till där. Det är Max, en medelålders överviktig man med Asbergers.

Detta osannolika par blir brevvänner och vi får se vad kommunikation med en okänd människa kan skapa. Genom Max får vi också en informativ och fin beskrivning av Asbergers syndrom.

När jag såg filmen tänkte jag på en annan film om en kille som har autism. Det är Ben X, en tysk film som bygger på en verklig historia. Ben är en ung kille som retas i skolan för att han är udda men orkar stå ut med eländet tack vare ett dataspel där han ÄR någon och får en vän.

Se dem!

Read Full Post »