Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förberedelser’

Nu har skolan även börjat för mig. Det känns alltid lite konstigt att jag inte börjar samtidigt som alla andra elever som går i grundskolan, på gymnasiet eller på folkhögskola. Men nu är det äntligen så. Och ja, jag har längtat. Kanske mest längtat efter att inte jobba mer på det där slitiga stället där ingen äter ordentligt och allt är gnäll och jag ständigt är klibbigt svettig och känner mig krasslig. Åh vad jag har längtat efter att inte jobba skift mer utan leva ett vardag-helg-liv, sådär praktiskt och förutsägbart. Och visst, studentlivet är ju inte riktigt så strikt, jag kommer nog plugga på kvällar och helger också, precis som jag brukar. Men grunden är ändå vardagar åtta till fem. Åh vad min kropp tycker det är bra. Men även fast jag längtat så är det alltid svårt när höstterminen börjar. Jag känner mig rostig i huvudet och allmänt förvirrad. Hur var det nu man gjorde? Då är det skönt att träffa klasskamrater.

Men så börjar denna termin så hemskt konstigt. EN föreläsning, sen inget mer. Jo två seminarier och fyra handledningsträffar. På TIO veckor! Resten av tiden ska jag sitta själv och forska eller göra något som liknar forskning i alla fall. Jag ska nämligen skriva mitt examensarbete.

Jag är visserligen väl förberedd. Har allt mitt material klart och en tidigare c-uppsats i bagaget. Men ändå! Jag har inte alls landat i detta att transkribera i all oändlighet för att sedan analysera, leta teorier och skriva en 30 sidor lång uppsats. Jag kan bara inte koncentrera mig. Kroppen vill inte sitta still, öronen orkar inte lyssna en gång till på ännu en elevs tysta sluddrande tal, ögonen orkar inte titta på skärmen mer än några sekunder och hjärnan vill bara tänka på annat. Jag tänker på alla de elever som alltid känner såhär. Och alla trötta vuxna som anklagande säger ”Men koncentrera dig då!”

Jag klappar mig lugnt på huvudet och säger: ”Det är lugnt. Snart vänjer sig kroppen. Tills dess kommer det vara rätt så jobbigt och inte så mycket blir gjort. Men det löser sig. ” Jag känner mig själv och vet att jag kommer komma in i min vanliga disciplin och fokus tids nog. Jag tänker på alla de elever som inte känner så. Som vet att de inte kommer kunna fokusera. Eller som kan men inte har någon aning om hur det går till. Det är tufft och då är det skönt om omgivningen är förstående.

Annonser

Read Full Post »

Ånej. Ånej!  ÅNEJ!!!

Tio minuter innan lektionen börjar kommer jag på att jag glömt skivorna hemma. Hjärtat börjar slå hårt och snabbt och jag känner hur blodet stiger upp i ansiktet. Ska jag hitta någon annan musik? Nej det får mig bara att känna mig ännu mer osäker.

Jag går tillbaka till mina anteckningar och andas djupt. Försöker utvidga det jag hade tänkt förutom de där skivorna. Lägger till en liten extragrej. Skriver på tavlan. Lugnar ner mig. Tur att jag kvällen innan plötsligt blev osäker på min planering och gjorde en googlesökning och fick tips om att ramsor är ett bra sätt att arbeta med rytm. Tur att jag låg där i sängen och surfade på min mobil och duktigt skrev upp några favoritramsor. Bara sådär för säkerhets skull.

Jag är rädd att de ska tycka att det är fånigt med ramsor. Men nej så fel. Flera barn kommer fram till mig senare, på rasten, i korridoren och i matsalen för att berätta att det var JÄTTEKUL med ramsor och KAN VI INTE GÖRA DET IGEN?

Tur att jag glömde skivorna.

Read Full Post »

Under praktiken blir söndagen en dag av förväntan och drömmar.

Kan man? Vågar jag? Går det? Vill dom? Vill jag?

Jag samlar kottar och bilder, barkbåtar och kluriga tankar. Målar scener, förlopp och förhoppningar. Försöker göra mig beredd laddad samlad påläst och fylld av lust att pröva. Efter lördagens ledighet har jag glömt alla trista möten och praktiska göromål och alla de där intrycken som lätt får mig att tappa mitt lärarfäste och bli förvirrad. Alla lärardrömmarna har vågat sig fram igen och tankarna blir färgglada och ljusa.

På söndagen påminner jag mig om allt jag kan och vill. Om allt som är möjligt. Om allt bra.

På en söndag känns det som att allt är möjligt. Nästa vecka alltså. Då ska allt hända.

Åh vad jag längtar!

Read Full Post »

Det är så konstigt när anställningsintervjun visar sig vara en informationsträff om det sökta jobbet. Jag har varit med om det flera gånger. Jag kommer dit laddad som attan. Alla funderingar kring snurrar i huvudet och söker lagom avvägda formuleringar. Och jag söker desperat på svar på den fåniga frågan om mina svagheter. Vem vill säga det på en anställningsintervju? Nej det gäller att hitta något tillräckligt obetydligt men ändå inte alltför uppenbart litet att ta upp.

Jag kollar igenom alla intyg och papper, allt är väl med? Till slut är det dags för Intervjun. Svettfläckarna under armarna växer och jag är sprängfylld av energi och ord. Men så kommer aldrig riktigt frågorna och långsamt börjar jag förstå att jag fick jobbet redan innan jag kom till intervjun. Visst blir jag glad men också lite paff. Jag hade ju förberett mig så mycket! Jag hade så bra saker att säga! Och dom var inte ens intresserade!

Igår var jag på en sån där underlig ”intervju” som mer gick ut på att jag blev introducerad till jobbet. Jag ska börja jobba som lärarvikarie! Under ett helt år ska jag få pröva mina vingar, vidga mitt nätverk och förhoppningsvis slutar det med att jag kan få anställning på någon av skolorna nästa år när jag tar min examen.

För länge sedan, innan jag hade en tanke på att bli lärare, jobbade jag några dagar som lärarvikarie. Det var riktigt hemskt. En elev låg ständigt på golvet och de andra eleverna sa: ”Bry dig inte om honom, han gör alltid så.” Jag kände mig värdelös.

Nu är det dags för revansch!

Read Full Post »