Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘framträda’

Under hösten har jag följt mina klasskamraters utveckling och fått höra många många små konserter med dem. Då har jag fått träna på att vara en positiv och uppskattande publik. Jag skrev om saken här. Först nu förstår jag att den inställning jag då fick till mina klasskamraters sång är samma inställning jag måste ha till min egen sång när det är skarpt läge. Under övningspassen måste jag vara realistisk och öva på det som är svårt, fundera om jag kan låten tillräckligt bra och så vidare. Men på konsert är det för sent för sånt och då behöver jag vara en bra publik till mig själv.

När jag är publik vill jag att den som uppträder ska utstråla säkerhet. Det behöver inte betyda att personen inte är nervös. Men kroppsspråket måste säga: Jag klarar det här. Jag har koll. Annars blir jag som publik orolig och osäker. Som publik vill jag att den som uppträder ska ha en nonchalant inställning till sina egna misstag. Jag vill inte se en rynkad panna eller höra en liten svordom. Musiken är ett flöde som inte får avbrytas av att artisten blir besviken på sig själv. Om du glömmer ett ord fyller jag i det i mitt huvud. Om en ton blir fel ändrar jag den i mig eller upptäcker hur snygg melodin blev i denna variant. När jag lyssnar hör jag helheten. Detaljer hör jag visserligen också, men inte på samma sätt som en självkritisk sångare. Helheten vinner alltid över detaljerna!

När jag tränar på en låt som jag vet att jag kanske kommer sjunga fel på eller glömma text på brukar jag förbereda mig på det. Om jag sjunger fel ton där, spelar det då någon roll? Om nej, ja då är det bara att fortsätta. Om ja, så kanske jag kan lyssna på kompet eller klinka på pianot eller vinka upp min nödhjälpsperson som sjunger med mig en fras. Om jag känner att all text är borta trallar jag en stund tills texten kommer tillbaka. Eller tar en paus. Eller upprepar tidigare text. Eller hittar på egen. För det viktiga är helheten!  Musiken för mig måste vara i ett flöde, ett sammanhang, som en känslovåg och därför satsar jag hellre på att bygga vågen med improviserade delar än att försöka stanna den och börja om från början. Det kan man i och för sig också göra om det känns nödvändigt. Men då ska det verkligen gå illa. För att sen kunna göra om det bättre är det viktigt att vänta in hjärnan så att jag verkligen är i vågen när jag börjar om.

När jag har konsert försöker jag beskriva vad som händer utan att värdera. Om jag börjar tänka: ”Men åh vad fult jag sjöng”, är det så lätt att fastna i den tanken och alla de känslor som den för med sig att jag plötsligt står och utstrålar ångest till publiken. Nej jag kan tillåta mig att tänka: ”Det var inte riktigt de tonerna jag hade tänkt mig”, men inget mer. Den tanken får inte utvecklas utan fokuset måste genast tillbaka till flödet och musiken. Det är precis samma tänk som när jag spelar teater. Vad som än händer på scenen måste jag vara kvar i rollen. Jag kan inte gå ur min roll och förbanna att jag snubblade nu när det är premiär och jag ändå har övat på det här så många gånger! Om jag ska förbanna och uttrycka något måste det vara i rollen. Detsamma gäller när jag sjunger. Jag måste vara i musiken, vad som än händer. När jag sjunger brukar jag också tänka som att jag är i en roll av något slag. Innan konserten har jag tänkt ut en hel värld runt låten och vad den betyder för mig. Det är en scen som utspelar sig i mig och som jag berättar genom sången. Då kan jag ju inte plötsligt hoppa ur den och irritera mig på att jag uttalade en del av berättelsen på att oväntat sätt.

The show must go on.

Efter konserten kan jag tillåta mig att värdera mer men det första jag ska göra är att svara på frågan: Vad är jag mest nöjd med? Och det ska jag sen suga på ett tag. Om det sedan kommer andra känslor och tankar får de komma men det behandlar jag i nästa del i serien.

Läs även:

Bota scenskräck 1: upprepning

Bota scenskräck 2: mental förberedelse

Bota scenskräck 3: njut

Annonser

Read Full Post »

Idag blev jag gräsligt nervös när jag skulle framträda och fick uppleva hur adrenalinet och noradrenalinet verkar i alldeles för höga doser. Jag har varit väldigt väldigt nervös många gånger innan men nu när jag har fått kunskaper om hur kroppen faktiskt reagerar på det var det en helt ny upplevelse. Adrenalinet är svårt att undgå att märka och jag visste en del från innan om hur det fungerar på mig Men vad som händer sedan var nytt för mig.

Då adrenalinnivån ökar dramatiskt blir andningen ryckig och jag kan inte slappna av någonstans. Allt blod går till hjärtat som pumpar hårt och snabbt. Hjärnan stänger av. Händer och fötter blir iskalla eftersom de inte får något blod. Benen och armar skakar av samma orsak. Jag blir kissnödig. Som en kall, darrig och korkad tennsoldat med hjärtklappning ungefär. Medan adrenalinet är som högst kan jag också få korta minnesluckor.

När det som jag är nervös för är över kommer noradrenalinet och stänger av alla effekterna av adrenalinet. Det var detta som var den riktigt nya upplevelsen idag. Efter att noradrenalinet utsöndrats blev jag otroligt trött i både kroppen och huvudet. Allt blev ointressant och jag ville helst gå och gömma mig under täcket. Alla människor omkring mig var plötsligt irriterande påträngande och jag blev överkänslig för allt. Det var riktigt eländigt. Tack och lov kunde jag förstå att det var hormoner som skapade alla starka känslor. Då var det mindre tungt att hålla ut.

Det är lättare att hantera det mesta som händer i kroppen om jag förstår vad det är. Då kan jag öva på att stå ut med. Förbereda mig så att det kanske inte blir lika starkt. Öva öva öva. Så att jag inte behöver bli beroende av alkohol, knark eller betablockerare för att kunna stå på scen.

Read Full Post »