Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gemenskap’

Det är ett nytt år och på många sätt ett bokslut för mig. Min 3,5 år långa lärarutbildning som blev 4 år utspritt på 4,5 år är slut om knappt tre veckor. På måndag börjar jag på mitt första heltidsjobb som lärare. Och jag känner att det är dags att tacka. Jag vill tacka de som hjälpt mig att utvecklas som lärare. Det är väldigt många. Här nämner jag de som betytt extra mycket i den lilla sammanfattning som jag gör idag. Imorgon kanske det är andra människor.

DSCN4132

Först vill jag tacka alla mina lärare på Malmö Högskola. Till och med de få som jag inte alls tyckte om. Alla har ni lärt mig något och jag är så tacksam över att ha fått vara en del er värld på högskolan. Jag trivdes med er. Jag vill framför allt tacka mina dramalärare Tina Palm, Lisa Hallberg och Anneli Einarsson som nog är de som mest fått mig att komma underfund med hur jag är och vill vara som lärare. Vissa möten sätter varma stora spår. Grammatiknörden Camilla Thurén har omfamnat mig i mitt lärande och alltid sett mig och mina klasskamrater som viktiga och kloka. Och så har vi alltid fått ringa och mejla hur mycket som helst. Elisabeth Jennfors är ovanlig bland mina svensklärare eftersom hon fortfarande har en fot i läraryrket utanför högskolan. Hon var positiv när jag upplevde alla andra som enerverande kritiska. Och så kändes det som att hon såg mig och vi gillade varandra. Jag känner hopp när jag tänker på Elisabeth.

Jag vill också tacka mitt kära bibliotek Orkanen och alla som jobbar där. Det är mitt andra hem. Tack!

Jag vill tacka alla min handledare på de skolor jag har haft min praktik. Ni har alla försökt guida mig. Lagt tid på mig. Låtit mig ta över era lektioner. Tack för det. Allra mest tack till min senaste handledare som fick mig att känna mig redo för att börja jobba som lärare!

Jag vill tacka mina klasskamrater. Ni har varit så otroligt viktiga för min utveckling. Er har jag alltid kunnat ringa, byta böcker med, diskutera med, skratta med, ängslas med och uppröras med. Jag vill speciellt tacka er som jag gick drama med. Vi skapade en grupp där det var okej att misslyckas, undra och pröva läskiga nya saker. Och alla ville. Där kunde man inte vara för ambitiös. Det var skönt. Vi skapade en stark gruppidentitet och ibland kändes det nästan som att allt engagemang och all energi fick oss att få superkrafter.

Jag vill också tacka mina två sångpedagoger: Anna Larsson Frid i Malmö och Maria Röjås i Malung. Aldrig trodde jag att lite sånglektioner skulle påverka mig så radikalt. Men nu vet jag bättre. Min röst är en viktig del av mig och mina sätt att uttrycka mig är en stor del av min identitet.

Jag vill tacka min familj för allt stöd jag fått under min utbildning. Tack till min sambo som stått ut med känslostormar, konstiga scheman med extrema uppsatsperioder och som dragit mig ut ur skolvärlden när jag tappat perspektiven. Tack till min mamma som med sin stora lärarerfarenhet varit en betydelsefull samtalspartner. Tack till farmor som med sin lärarerfarenhet gett mig tillgång till skolans historia. Tack till systern som alltid trott på att jag skulle kunna bli en bra lärare.

Sist vill jag tacka mitt utvidgade kollegium. Det är de som jag hittade först som har betytt allra mest.  Lärarkandidaten (som nu finns här) vars blogg fick mig att inse att jag också skulle kunna blogga eftersom jag fann hennes funderingar intressanta. Jag vill tacka Mats och Morrica för deras kloka bloggar och ständigt vänliga och välkomnande ton i både bloggvärlden och på twitter. Jag har också alltid tyckt om och på nåt sätt känt stöd av att läsa bloggen Metabolism. Tack för att ni finns! Och slutligen vill jag tacka min stora idol inom skolan: Anne-Marie Körling. När jag läser hennes blogg blir jag glad. Jag känner hopp. Gemenskap. Kraft. Glädje. Precis sånt som jag vill känna.

Tack alla!

Annonser

Read Full Post »

Emelie, som är danslärare skriver (länk) om att dans liksom rytmik arbetar med spännvidden mellan ensamhet och gemenskap appropå en artikel i Pedagogiska magasinet om rytmikläraren Cecilia Hofsten (länk). Hofsten säger:

– Det är naturligt att jag gör, du gör, vi gör – och ni tittar! Hur mycket plats kan jag ta i förhållande till andra? Blir vi alltid starkare tillsammans? Vad händer med mig själv om jag bara står tillbaka? Det är centrala mänskliga frågor som man ofta talar om och som får en kroppslig aspekt genom musiken.

Just dessa frågor har för mig varit väldigt centrala under min utbildning till dramapedagog. Jag har även upplevt att dramaövningarna personligen har hjälpt mig att hantera dessa ständigt närvarande aspekter av livet. Att hitta platser jag är nöjd med i olika sammanhang samt att hantera grupper och grupppsykologiska fenomen i vardagen känns tryggare idag än innan jag blev dramapedagog. I någon av alla dramaböcker står det att drama är en genrepetition av livet. Och jag är så tacksam för att jag har lärt mig redskap för att genrepa livet. Det gör att jag vågar mer och till större grad förstår vilka möjligheter jag har. Min förståelsevärld och handlingsutrymme utökas.

Read Full Post »

Bokgemenskap

Äntligen har jag läst Möss och människor av John Steinbeck.

Jag fick tipset för sisådär 7-8 år sedan. Hon var en bibliotekarie och poet som jag mötte kort. Det var hennes favoritbok. Jag tyckte hon var häftig och var enda från början övertygad om att jag MÅSTE läsa den. Jag har lånat den två gånger tidigare under dessa år men det är först nu jag läst den.

Jag ingen kontakt med kvinnan som fick mig att läsa den och jag är tveksam till om jag någonsin kommer träffa henne igen. Men nu känns det som att vi träffats lite grann. Vi har nämligen en gemensam erfarenhet. Jag känner Lennie och George och kan några strofer ur deras framtidsdrömsramsa om huset och marken och kaninerna. Jag känner en trevlig, mysig och lite hemlig gemenskap med denna kvinna som jag inte träffat på många år.

Hon och jag

Jag är glad och tacksam över att hon till slut fick mig att läsa denna lilla godbit. Tack!

Read Full Post »