Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘handledning’

I sista avsnittet av Jamies drömskola (länk) nämnde eleverna en viktig del av allt som gjort att de i denna skola utvecklats och lärt sig saker: Att det går att snacka med lärarna här. En av eleverna berättar om när han i sin tidigare skola bad att få prata med sin mattelärare efter lektionen. Han hade inte tid. Han skulle till nästa lektion.  Men på drömskolan fanns det tid.

Prestationsprinsen skriver om detta med tid till samtal mellan vuxna och barn:

Våra unga vuxna saknar vuxna som lyssnar. Detta enligt BRIS-rapporten 2010, Barnombudsmannens och SCB:s statistik för barn och unga upp till 18, SIFO-undersökning för Mentor 2011 med flera rapporter. De säger att de inte har någon att tala med, de som är i kontakt med myndigheter känner sig inte lyssnade på, till och med illa behandlade av oss vuxna. Kan vi leva här och nu och se och vara mer med dem? Respektera dem? Lyssna på våra ungdomar?

Min handledare har oftast tid. I hennes schema finns luckor där en eller flera elever kan få plats. Och de tar den platsen. Men är inte det också typiskt för de lägre åldrarna? Det är så jag minns kontakten med lärarna från min skolgång. Ju längre upp jag steg i skolåren, ju längre bort var lärarna. Det kan förstås också ha att göra med att jag blev tonåring och att jag själv distanserade mig från lärare och andra vuxna. Men sen högstadiet har jag inte känt att lärare generellt sätt har tid att prata med mig utanför lektionstid. Det var nån gång där som alla lärare fick bråttom och direkt efter lektionen försvann in i personalrummet. Då de med hela sin kropp signalerade ”Jag är ledsen men jag hinner inte! Försök inte prata med mig kära du för jag måste…”

Nu på högskolan finns det verkligen inte tid. En del lärare har till och med lagt in lektionstimmar som de vet att de inte kommer att få betalt för. Då finns det inte tid att prata efter lektionstid. Tänk om man hade ett mentorssystem på högskolan där jag som student, om jag ville, kunde få stöd och samtalstimmar med någon lärare jag klickar med och som kan följa mig genom hela utbildningen!

Jag vill komma närmare.

Det är lätt att glömma det där med relationer på högskolan när allt handlar om kursmål och kursinnehåll och examinationer. Men egentligen handlar utbildningen väl om min utveckling som student mot att bli en färdig lärare, inte om att bara klara kurserna. Och då krävs trygga relationer där jag kan ventilera tankar och få stöd med det jag behöver. Precis som på lågstadiet. Nej det blir klasskamraterna som blir de trygga personerna som finns kvar. En bekant till mig läste till lärare i Stockholm och blev klar för något år sedan. De hade ingen klass alls utan nya grupper i varje kurs. Så illa är det tack och lov inte på min skola. Men hur som helst vill jag ha mer tid med mina lärare och ibland en liten stund att prata efter en lektion. Men det är bara när jag skriver uppsats jag får prata själv med en lärare. Usch nu känns det alldeles ledsamt.

Mina lärare är så bra och jag vill ha ut så mycket som möjligt av dem! De har lite för mycket att göra tycker jag. Och så verkar det tyvärr vara på fler ställen också.

Annonser

Read Full Post »

Som prestationsprinsessa är det tufft att vikariera. Det är ofta det inte kan bli särskilt bra i det läget jag är i nu. Perfektionisten i mig blir alldeles tokig av alla dessa halvdana lektioner som inte alls blir som de borde. Men jag blir bättre på det.

Jag försöker tysta felsökaren och acceptera läget. Och anstränga mig till det yttersta för hitta det positiva även när det känns mörkt och svårt.

Idag svor jag inte.

Idag orkade jag vara professionell och vänlig mot eleverna trots att de försökte få mig att säga något förhastat.

Idag fattade jag lite mer av de där elevernas spel med varandra och de lyckades inte lura mig som förra gången.

Idag kunde jag se ljusglimtar i kaoset och berömde flera elever.

Idag skällde jag inte lika mycket på dem.

Idag valde jag mina strider bättre än förra gången.

Det är inga problem att hitta det som gick dåligt, det som jag inte ska göra om, det som jag måste hitta något annat sätt att göra det på och det som känns hopplöst svårt att förändra. Det svåra är att hitta det som ändå var bra, det jag ska göra om och det som jag ska bygga vidare på. Jag blir bättre på det.

Read Full Post »

Jag minns den förra säsongen av 9A främst för de fina porträtten av eleverna. (Undervisningen fick man se relativt lite av liksom i denna omgång.) Serien visade ungdomar som ville och kunde men som hade svårt att få till det. Den framställde dem på ett respektfullt sätt. Jag fick höra deras ord till snäll musik och fick se lite av deras familj och kontext. Även i denna säsong av serien har man behållit den ömsinta välvilliga omfamningen av eleverna. Jag ser att de försöker och kämpar men behöver mycket hjälp.

Åh vad jag skulle vilja att lärarna fick samma omsorgsfulla inramning och presentation. Jag vill veta om lärarnas kontexter, bakgrund och tankar om sina lärargärningar. Jag ser mig själv i dem och skulle blivit ledsen för den bild de fått i rutan.

Tänk om de hade skildrats med samma förståelse, omsorg, förlåtande ton och hopp om förändring som eleverna. Tänk om vi som tittare hade fått se en handledning där lärarnas styrkor lyfts fram och där svagheterna hade visats med lite mer positiv energi. Jag förstår att det nog blir mer spännande tv om lärarna inte får vara lika kämpande strävande människor med personlighet som eleverna men jag tycker det är synd. Och liksom många andra lärarbloggare funderar jag över vad som är syftet med det hela.

Read Full Post »

Jag är frustrerad över att vi startar så många intressanta diskussioner, nosa på så många metoder, övningar, böcker och dilemman men sällan hinner gå på djupet med allt jag vill gräva i. Vi har alldeles för få lärarledda timmar. Jag vill ha mer av allt! Jag vill att de som bestämmer hur mycket pengar min utbildning får ska inse hur otroligt komplext och svårt läraryrket är. Jag vill att de ska förstå att det kräver stor personlig mognad och mycket handledning för att jag ska bli en bra lärare. Jag vill också att skolorna ska få mer pengar så att jag kan få handledning av olika kunniga människor som yrkesverksam (psykologer, specialpedagoger, lektorer?). Som lärare ger jag så mycket av mig som person att jag behöver utvecklas som person. Det räcker inte med ämneskunskaper.

Många studenter efterfrågar mer kunskaper om konflikthantering och ledarskap. Det är saker som inte går att läsa sig till, därmed inte sagt att man inte kan bli hjälpt av böcker. Men det måste enligt mig kombineras med praktik på något sätt. Vi arbetar just med dessa frågor i min kurs och jag känner att teorin tillsammans med övandet i den trygga högskolevärlden har gett mig en medvetenhet som gör mig tryggare i mitt fortsatta övande och sökande efter min ledarstil. Men jag vill ha mer. Och jag vill få hjälp på vägen.

Svårt storföreläsningisera

När min klass tagit upp dessa önskemål när jag läste mitt huvudämne suckade lärarna och menade att detta lämnades åt praktikperioderna. För mig har det varit svårt att diskutera min ledarstil och ibland även mina pedagogiska val med en främmande människa (min handledare) som jag arbetar med under en kort period och som dessutom ska bedöma mig. Handledning är väldigt svårt och kräver en bra relation mellan student och handledare. Det tar tid att skapa bra relationer. Jag nöjesstuderar Pedagogens inre rum – om betydelsen av känslomässig mognad om bland annat handledning med verksamma lärare och att författaren menar att handledningen bör ske regelbundet under minst ett år för att verkligen kunna utveckla och hjälpa lärarna. Den långsiktigheten skulle jag vilja se på högskolan.

När jag ska på praktik är jag inte orolig över vilken klass/grupp jag kommer till. Jag är orolig över vilken handledare jag ska få. Kommer hon (nästan alltid hon) vilja diskutera både mina och hennes pedagogiska val? Är hon beredd att förklara och ifrågasätta sin egen praktik? Kommer hon ge mig frihet att göra på mitt sätt eller ska jag behöva strida för att få tid och rum att få testa mina idéer? Kommer jag att betraktas som ännu en besserwisser-fiende från högskolan eller en sökande student som faktiskt har lite koll på senaste skolforskningen och en chans att få nya tankar?

Read Full Post »