Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘helhet’

Nu börjar det hänga ihop allting. Jag har en idé för vad analysens huvudfokus är. Jag har skrivit rubrikerna och fyller på med empirin samtidigt som jag funderar på vilka teorier som kan hjälpa till här och där.

Det är riktigt spännande för nu börjar uppsatsen äntligen leva. Och den lever vilt. För varje liten del jag tillför påverkas andra delar. Jag justerar och ändrar och tittar igen. Och vips har hela bilden förändrats! Det är som att det inte är jag som har kontrollen längre. Det är uppsatsen som har börjat växa och det går inte att styra så mycket som jag tror.

Vem vet var jag och uppsatsen hamnar?

Annonser

Read Full Post »

Det här med sammanhang.  Att få tillhöra. Vara en del av något. Vara viktig genom sitt deltagande. Bli synlig genom att vara viktig del av något. Det är grundläggande mänskligt och viktigt att minnas i pedagogiska sammanhang.

I olika sammanhang kan jag som människa bidra med olika saker. Jag fyller min samhörighetskvot på olika håll och blir då mindre sårbar mot förändringar. Vissa samhörigheter är små och specifika; de har bara en funktion. Andra är mångfacetterade och tillfredställer flera sidor av mitt jag. När en samhörighet försvinner gråter min själ och jag söker efter nya sätt att höra samman och finnas. Jag minns när jag bytte stad. Som nyinflyttad hade jag nästan inga samhörigheter. Jag fanns väldigt lite. Jag grät och förstod inte varför det var så svårt att leva. Nu förstår jag. Med för få samhörigheter känner jag mig instängd, låst och frustrerad.

Jag finns i mina samhörigheter. Jag syns, identifieras och bekräftas. Speglas och växer fram.

Jag gör samhörigheter. Samhörigheter gör mig.

Read Full Post »

Det är hemskt spännande detta med att skriva uppsats. En jobbig och rolig del av det hela är att jag måste läsa originalkällor. Då känns det verkligen på riktigt. Flera av storheterna har jag nosat på men klassikern Vygotskij är den som har blivit läst mest noggrant. Och äntligen förstår jag varför alla håller på och tolkar honom hela tiden. Han skriver så många spännande, kloka och radikala slutsatser men han binder inte ihop dem! Det kräver en del av läsaren men ger också stora friheter. Det är spännande och utvecklande. Jag undrar om det fanns en tanke bakom detta eller om det bara var så man skrev på den tiden.

Fröna från Vygotskij har mognat i mig i några veckor och nu börjar sambandspilarna växa fram. Det blir en spännande teori. En helhet som passar mitt sinne. Jag tycker om den och vårdar den ömt. Liksom med uppsatsens problemställning är jag övertygad om denna varelse just har fötts. Den kommer fortsätta att växa och förändras resten av mitt liv. Frank Smith säger att det enda du kan utgå ifrån när du ska lära dig något är din inre teori. Just så känns det. Nu är det en del av mig och aldrig kommer jag kunna ta bort det. Bara utveckla det. Alltid kommer jag bedöma mina upplevelse och erfarenheter utifrån denna inre teori och söka svar efter de stora frågor som öppnat sig i min uppsats. Och nu förstår jag att detta sökande började för länge sedan. Vygotskij skriver i Fantasi och kreativitet i barndomen:

Det som vi kallar skapande är ofta bara den dramatiska födelseakt som är resultatet av ett mycket långt havandeskap, av ett fosters utveckling.

Read Full Post »