Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘is’

De två sjöarna

Jag var ute och gick på de snöfria skoterspåren. Nu kan man äntligen gå på myrarna! Det frasade och knakade ekande i tuvorna som annars är blöta läskiga sjunkhål.

Då träffade jag en sjö. Den hade just vant sig vid att ha is på sig. För några veckor sedan kom isen smygande och sjön hukade sig under de små flaken som bildades vid kanterna. Men nu hade isen lagt sig stadigt över hela sjön.

Och den var så glad! Äntligen var den höljd i stabil trygghet.

– Det är som att bli klappad på kinden. Hela tiden. Som att en ängel har lagt sin vinge över mig och alltid beskyddar mig. Och när vinden kommer och retar mig kan den inte få tag i mig och slita omkring mig och knuffa mig som den brukar. Jag skrattar åt den och ropar: Nu kommer du inte åt mig!

– Och vet du när solen kommer, som jag tycker så mycket om, så lyser den så fint genom isen och det blir små mönster och till och med olika färger som kittlar mig och smeker min mage. Som jag har längtat efter det!

Jag frågade om jag fick gå på isen men sjön sa att den kanske inte håller och den är ju så fin och du kan ju bli blöt. Men du får gärna komma och gå på min is om några veckor och säga hej, sa sjön.

Vi vinkade hejdå och jag gick vidare.

Efter en stund såg jag en ny sjö och glad av mitt förra möte hälsar jag:

– Vilken fin is du har fått!

Men denna sjö var en helt annan slags sjö.

– Ja det håller jag då inte med om. Den alldeles för kall och tung och stel och tråkig. Jag kan inte göra nånting nu! Jag är ju instängd ser du väl! Det går inte att röra sig här inne och så ser jag inte ens solen ordentligt med den här jäkla geggan ovanpå. Ibland blänker det så i den att jag blir alldeles bländad. Och jag vet hur det kommer bli.

– Hur då?, frågar jag försiktigt.

– Det kommer bara bli värre! Isen blir bara tjockare och tjockare och sen börjar den knaka och skrika så jag inte kan sova. Och inte går det att prata med myren längre heller. Den är alldeles fastfrusen och tråkig.

– Hm. Du…kanske jag skulle kunna göra ett litet hål i isen till dig?

Sjön blev först tyst men viskade sedan ett litet glatt Ja!

Jag stod på myrkanten och hackade ett litet hål med hälen. Vattnat sipprade genast upp mot luften och plaskade glatt runt och stänkte lite på min sko.

– Jag kan komma tillbaka och göra hål i isen ibland om du vill, sa jag. Sjön murrade ett mm tillbaka.

Nu vet jag varför jag ska klampa sönder isen på några sjöar och låta andra vara blanka och fina. Man måste bara fråga först.

Annonser

Read Full Post »