Jamies lärarord

Igår gick sista avsnittet av Jamies drömskola på tv4 (länk). Jamie Oliver avslutar med några ord:

It’s so hard being a teacher!

I denna serie har jag fått se både mycket undervisning och mycket av det omkring. Det har tillsammans illustrerat hur komplext och svårt det är både att vara lärare och elev. För mig är det skönt att se. Som en motvikt mot allt skit som sägs om lärare tillsammans med alla krav och regler och den alltmer omfattande kontrollen av skolorna. En motvikt som säger: det där med undervisning är svårt. Så att jag kan säga det till mig själv varje jag gång jag misslyckas.

På Jamies drömskola har flera lärare blivit chockerade första gången de mött sin klass och sedan funderat på att hoppa av projektet. Ingen har dock gjort det. De har prövat igen. Det tror jag är viktigt. Så tror jag alla lärare gör. Så gör jag i alla fall. Jag misslyckas, funderar över varför, och prövar igen. Jag jämför det ibland med att lära känna en ny människa. Det är få människor som jag klickar med direkt. Så i början är det lite obekvämt. Vi möts inte riktigt, klampar på ömma tår av misstag, förstår inte varandra. Men om vi fortsätter så brukar det kunna bli riktigt bra efter ett tag. Samma tror jag gäller undervisning. Om jag fortsätter och försöker och prövar  så kan det bli riktigt bra. Men jag räknar inte med att det är helt bekvämt i början.

Sen sa Jamie det allra finaste:

Teachers could really do with fewer rules and regulations and more freedom to try what works for their classroom.

Yes! Det tror jag också på! Lärare är olika. Elever är olika. Undervisningen bör då se olika ut i olika klassrum, eller hur?

Read Full Post »

De engelska skolserierna

Jag har just sett det första avsnittet av Jamies Dream School och jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag kommer fortsätta att följa serien. Trailern är underbar!

Jamie är lite av en favorit. Han strösslar med superlativ och berättar gärna om sina tvivel. Han känns generös och jag blir glad av att se honom.  I denna produktion märks det dock väldigt tydligt att han inte har pedagogisk utbildning och hans kommentarer blir därför inte lika klockrena som i hans matprogram.

Men jag gillar idén: att pröva nya grepp för att fånga de som fallit ur skolan. Lite som Gareth Malone’s Extraordinary School for Boys.

Det ger mig hopp och inspiration. Och bekräftelse. För det är så det är varje gång jag har lektion: jag prövar något som jag tror på. Det är oftast inte lika spexigt som i dessa serier men det är nästan alltid nytt (det mesta är ju nytt för mig) och jag vet aldrig hur det ska gå. För att våga hålla på sådär och pröva måste man vara modig och jag får lite mer mod av att se på dessa serier. Mycket mer än av att se på 9A, av det blev jag bara ledsen. Heja engelska skolserier! (Inte att förglömma: The School, eller Den övervakade skolan, som den hette på svenska. Läs mer: 1, 2)

Read Full Post »