Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kreativitet’

Jag läser med glädje temat Estetikens kraft i tidningen Förskolan. Eva Änggård får mig att fundera över barns skapande (länk):

– Många vuxna tycker att barns bildskapande bör vara individuellt och originellt. Den första bildfasen, den förschematiska, då barnen gör mer genuina bilder av huvudfotingar är förhärligad av vuxna. Men den andra fasen, den schematiska, då barnen ritar av och härmar anses inte lika fin fast det är då de tillägnar sig medlen för att utvecklas ytterligare, säger Eva Änggård.

När jag började läsa drama var det en dramatisk upplevelse för mig. Övningarna och gruppen fick mig att upptäcka en lekfull och, som det kändes, väldigt fri sida av mig själv. När jag det efter ett tag var dags för praktik ville jag ge barnen just det: de skulle göra samma resa tänkte jag mig. (Som att de var kopior av mig?!) Min grupp hade dock andra idéer och det blev ett relativt styrt äventyr där barnen var ganska passiva deltagare. Jag tyckte att det var fel och kände att det stred mot min övertygelse om vad drama är. När gruppen sen splittrades fick jag göra mer det jag hade tänkt mig. Då upptäckte jag att ju mer styrt, tydligt och faktiskt ofritt jag organiserade undervisningen, ju mer kunde barnen vara fria att upptäcka sina kroppar som uttrycksmedel och gruppen som en gemenskap. När jag gav mycket frihet ägnade sig barnen bara åt att befästa hierarkin i klassen. När det var fritt visste de heller inte vad de skulle göra och började därför bråka, spexa och leka andra lekar som motverkade syftet med min övning.

– Vuxna tänker att barn skapar inifrån men jag tänker mer att de upplever ett bildspråk runtomkring och behöver koder och konventioner för att kunna använda det, säger Eva Änggård.

Hennes forskning har visat att barn inte skapar särskilt fritt. Hon studerade en förskola och upptäckte att barnen själva såg teckningarna som ett kollektivt kamratligt projekt där de härmade varandra och ritade av befintliga bildschabloner.

Jag förstod att jag måste vara modell för dem. Ge dem en struktur och ordning som gör att de inte kan spela det sociala spel de gör då  jag inte tvingar dem att göra på annat sätt. Ge dem förslag på vad man kan hitta på med kroppen. Visa hur man kan leka inom de ramar jag satt upp.

Det var inte alls som jag trodde.

Hon tycker myten om det skapande barnet som inte ska styras av vuxna kan verka begränsande.

– Konstnärer har alltid ritat av andra, konst bygger alltid på andras konst. Det är accepterat bland vuxna konstnärer, men inte hos våra barn. Att inte låta barn härma och lära sig estetiska tekniker är som att säga att de ska kunna läsa och skriva genom att hitta på ett eget alfabet.

Ett tag senare förstod jag också att jag hade missförstått min egen utveckling. Jag trodde att drama, genom att vara så fritt, hade fått mig att förändras. Men så prövade vi i dramaklassen att ha fri improvisation inför ett stort teaterarbete. Det var katastrof! Aldrig har det varit så svårt att komma på något att göra eller säga. Det var plågsamt tråkigt och jag började tvivla på oss. DÅ förstod jag att jag också hade lärt mig med hjälp av en ledare som visat och väglett.  Aha! Jag märkte också att det var väldigt svårt att göra något i en spretig grupp med många viljor om ingen tog på sig att vara ledare. Då var alla tvungna att vara ledare lite grann och hann inte vara kreativa deltagare.

Ramar ger frihet. Verktyg, metoder och modeller ger möjligheter. En ledare ger frihet för deltagarna att vara deltagare.

Annonser

Read Full Post »

Under senaste dramapasset sa jag att vi skulle arbeta med fantasi. Det där ordet kom sedan och bet några av deltagarna i rumpan och sa:

– Jag är vääääldigt speciell. Och du har ju faktiskt ingen fantasi. Det är bara stooora artister och såna som inte är som du som har fantasi. Och förresten ska det kännas alldeles särskilt när man är fantasifull och det tror jag då inte att DU har känt!

Jag tror att det där ettriga lilla ordet ställde till det för en del och krånglade till det. Det var nog dumt av mig att släppa ordet löst och låta det få alla där vanliga missuppfattningarna med sig. Nej jag tror det hade varit bättre att använda andra ord som smakar mer vanligt och opretentiöst. Kanske att fantasin hade fått komma in på slutet som en förklaring på det vi gjorde. Eller inte.

Det finns några såna där stora ord som jag är kompis med men som kanske mina kursdeltagare kanske inte är lika tjenis med. Fantasi. Kreativitet. Konst. Teater.

Jag minns så väl den tiden då jag fruktade ordet teater (ca två år sedan) och hur allt blev svårt när ordet slank in i en instruktion till en övning. Men kanske det var just det att jag vande mig vid ordet och att det uttalades som gjorde att jag nu har en mer avslappnad relation till ordet.

Hur som helst är det dags för mig att fundera över hur jag använder de stora ordet så att de inte sätter hinder för mina deltagare.

Read Full Post »

Jag tror jag har drabbats av akut bloggabstinens efter att knappt hunnit blogga alls under denna kurs. Så, mer om den nya läroplanen. Jag söker efter det nya i den nya läroplanen och hittar en del godbitar samt återupptäcker de gamla riktigt bra formuleringar som sparats. Här är två nya meningar:

Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. […]

Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéeroch lösa problem.

Man lägger alltså större vikt vid elevernas kreativitet och nyfikenhet, det passar mig utmärkt! Jag ser ett större fokus på prövande, utforskande, problemlösande och upptäckande. Jag ser en skola där eleverna erövrar världen snarare än får den serverad.

Jag hittar också ett tillägg som gör mig mycket glad. I Lpo94 såg det ut såhär:

Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuellläggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling.

I Lgr11 ser det ut såhär:

Ingen ska iskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

Tillägget handlar alltså om könsöverskridande identitet eller uttryck samt ålder. Det glädjer mig att detta nu finns med eftersom det absolut är något som man kan se i samhället och som verkligen måste motverkas.

Read Full Post »

Lärarförbundets tidning Fotnoten om drama-,teater-, musik- och danspedagogik fortsätter sin följetong om estetiska lärprocesser med Ambjörn Hugart, lektor i musikpedagogik på Kungliga musikhögskolan i Stockholm (läs här).

Egentligen, menar Ambjörn Hugardt, är estetiska lärprocesser jätteflummigt och att försöka förklara det är som att försöka förklara kreativitet. […]

Att använda estetiska ämnen för att ”bli bättre i matematik” går absolut, menar han, bara man vet varför man använder det och inte tror att man kan lära sig matte snabbare.

Och att en estetisk lärprocess inte heller kan snabbas på; ibland går den fort, men lärande generellt tar tid om det ska sjunka in. Man måste också veta att ett ämne inte kan vara hjälpämne åt ett annat, båda måste få lika utrymme och tas på lika stort allvar. Gör de det kan man gifta ihop kunskaper i olika former, estetiska ämnen och icke-estetiska. Fast Ambjörn Hugardt menar att alla ämnen är estetiska och att en estetisk lärprocess inte enbart måste ske i ett estetiskt ämne, utan att det kan förekomma i alla ämnen. Eller snarare ser han ordet ”ämnen” som problemet. […]

– Jag tror att om vi går till botten med vad estetiska lärprocesser är, om vi rensar bort alla ord och förklaringar, då kommer vi till det som är mänskligt. Kom ihåg att ”play” betyder både spela och leka på många språk.

Ju mer jag läser om hur man kan tolka begreppet estetiska lärprocesser ju mer komplex bild får jag av det. Två parallella processer sker i min förståelse av det: den ena handlar om att förståelsen stoppar ner fler och fler delar, bilder, områden, aspekter och perspektiv och närmar sig begreppet genom att bredda och förlänga förklaringen medan den andra processen handlar om att misslyckas med att få ihop de vitt skilda kopplingarna och hänfalla till en trött förvirring.

Jag tycker om att Hugardt jämför estetiska lärprocesser med kreativitet, ett begrepp som jag ständigt arbetar med att försöka förstå men på något sätt accepterat att jag kanske aldrig kommer hitta en fullständig förklaring till. Jag lockas av Hugardts tankar om stark och svag estetik men börjar genast tvivla. Vem bestämmer vad som är vad?

Ambjörn Hugardt och många andra har skrivit och talat om svag respektive stark estetik. Svag estetik är estetik som redan finns och som kan sägas vara ”utsmyckande”. Stark estetik kan vara att man skapar något själv, eller estetik som ifrågasätter rådande normer eller förväntningar, kanske till och med är olagligt.

Kanske bara människan som själv skapar kan säga om det är stark eller svag estetik? Samtidigt behöver jag som lärare undersöka och försöka förstå vilka förutsättningar som gynnar respektive missgynnar stark eller svag estetik och vilken det är jag vill gynna i ett specifikt lärotillfälle.

Read Full Post »

Johanna Koljonen pratade i Sommar i P1 idag bland annat om lajvande och hur det påverkar människan att vistas i olika världar. De där olika världarna förändrar människan så att hon ser nya saker när hon kommer tillbaka till vardagslivet. Det ger perspektiv och nya saker att jämföra med och reflektera över.

Jag blev glad av att höra henne tala gott om detta som jag ofta försöker förklara för andra människor när jag berättar om dramakurserna jag går. Likaså finns detta synsätt i de svenskakurser jag gått på högskolan. Och visst är det flummigt. Det är svårt att mäta vad jag lärt mig under just den improvisationsövningen. Jag märker först långt senare, efter många många kreativa, lekfulla, strikta, jobbiga, omvälvande, tråkiga och intressanta dramalektioner att jag ändrat förhållningssätt, handlingsmönster och sätt att hantera olika saker. Det är svårt att beskriva i siffror, skriftliga prov och andra traditionella sätt att mäta kunskap.

Kanske det bara är jag som ens kan komma i närheten att förstå vad som hänt inom mig eftersom jag dessutom ofta upplever det svårt att beskriva min utveckling i ord. Jag försöker med det blir så mycket förenklingar och för varje ord jag säger blir jag frustrerad över att jag inte känner till några ord som korrekt beskriver det jag vill berätta.

Read Full Post »

Kreativ skola

Testar nu för första gången att läsa en distanskurs (Matematik från början I) samtidigt som jag läser en heltidskurs (Pedagogiskt drama I) och ägnar dagen till att läsa kurslitteratur till de båda kurserna parallellt. Det är så berikande att läsa dessa till synes väldigt olika ämnen samtidigt! Jag ser att den(för mig) nya pedagogiken inom matte, där olikheterna i elevernas sätt att tänka används i undervisningen, är ett sätt att göra matten mer kreativ, personlig och individuell som mer kan bekräfta dem som personer. Barnens olika tankar uppmärksammas och samarbete uppmuntras. Ojoj det låter nästan som ett flerstämmigt klassrum, Olga Dysthes begrepp som jag brottats med i flera kurser tidigare. Jag läser i dramakursen om en undervisning som också verkar flerstämmig, där alla är viktiga och tillsammans skapar kunskap och hjälper varandra att vara människor. Jag läserom kritik mot skolans indelning i kreativa ämnen och okreativa ämnen och ser, mycket tack vare min dramakurs, hur jag kan arbeta kreativt med matematik. Jippi!

Spånar på en matteuppgift till denna härliga bild från den lagliga graffitiväggen

Spånar på en matteuppgift till denna härliga bild från den lagliga graffitiväggen vid Folkets Park i Malmö. Eller kanske eleverna ska få hitta på en uppgift?

Jag har tidigare tyckt att det är väldigt skönt att endast läsa en kurs och inte ha tio (eller var det fler?) olika ämnen som på gymnasiet högstadiet, men när jag nu hittat en studieteknik som passar mig och börjat få ordning på det jag läst hittills och kan göra de där kopplingarna som i början verkade sååå avancerade och nästan mystiska, är det (i denna stund) fantastiskt givande att växla mellan två ämnen!

Read Full Post »