På väg mot läraryrket

Idag har jag varit på mentorsträff. Det betyder att jag träffat den som från högskolans sida är kontaktperson och ansvarig för min verksamhetsförlagda del av min utbildning samt de andra studenter inom samma partnerområde med denna mentor. Detta dokument finns då alltid med (länk):

Lustigt nog kommenterade Anne-Marie Körling detta dokument (länk). Den innehåller många stora meningar om vad lärare gör och ska göra. Vissa som känns självklara och andra som känns mer fantastiska än rimliga. Exempelvis ser jag i en matris där högsta nivån förutsätter att studenten ”ser mönster i konfliktsituationer, är uppmärksam på maktstrukturer och försöker hitta långsiktigt hållbara lösningar som är giltiga i hela verksamheten.”

Puh! Jag försöker att läsa denna text så lite som möjligt innan min praktik. Det känns bara så omöjligt och onödigt med de där meningarna. Jag som har lätt att bli överambitiös får jobba hårt för att sänka kraven på mig själv. Då hjälper det inte mig att läsa detta. Jag som håller på och svamlar och fumlar och letar efter någon sorts yrkesroll måste vara snäll mot mig själv. Det har jag lärt mig under utbildningen. Det grundläggande, exempelvis att fånga eleverna den där första minuten, är sånt som jag övar på under praktiken. Och det är bra så.

Jag sätter upp konkreta mål, ibland med viss hjälp av min mentor, att arbeta mot för en termin. De är min sköld mot de stora meningarna. De är rimliga, hanterbara och skrivna av mig. De ger mig hopp och gör att jag slipper känna mig misslyckad hela tiden. De hjälper mig att se vad jag gjort istället för vad jag inte gjort.

Läraryrket är ett visst hantverk, ett görande, som är så otroligt komplext. Kanske det är därför meningarna blir så fantastiska i det lilla häftet. Efter praktiken kan jag läsa i häftet igen. Då brukar jag märka att jag nog gjort en del av det där som bara kändes så orimligt avancerat och krävande. Att det ska vara så svårt att beskriva det som en lärare gör.

Read Full Post »

Estetiska läroprocesser del 2

Jag fortsätter mitt sökande efter något som kan leda till en definition av begreppet estetiska lär(o)processer. Av en slump upptäckte jag idag den inspirerande lilla tidningen Fotnoten som är Lärarförbundets tidning om dans-, drama-, musik- och teaterpedagogik. Där hittade jag en serie som just startat där olika kunniga personer pratar om estetiska lärprocesser! Christer Wiklund, professor i musikpedagogik, är först ut (länk till artikeln). Han anser att

De känslomässiga och kroppsliga aspekterna i den estetiska lärprocessen gör att människan inte är utbytbar. Det är hon, mer eller mindre, i den traditionella vetenskaps- och kunskapssynen.

– Jag tror att estetiska lärprocesser ger möjlighet att arbeta med saker på ett djupare plan som får ta tid, så att varje elev ser och uppfattar helheter på ett annat sätt. Varför har vi människor fått alla våra sinnen, om inte för att använda dem i kunskapsbildning? Visst är tanken och reflektionen oerhört viktig, men vi måste kunna hitta former för kunskapsbildning där vi får använda mer av oss själva, med de förutsättningar var och en av oss har.

Återigen ser jag en kunskapssyn som skiljer sig från den gamla behavioristiska förmedlingspedagogiken och minns Frank Smith, som appropå att lära sig läsa, skriver:

Det vi har i vårt huvud är en teori, en teori om hur världen ser ut, och denna teori utgör basen för alla perceptioner och vår förståelse av världen; det är roten till allt lärande, källan till våra förhoppningar och rädslor, motiv och förväntningar, funderingar och skapande. Den här teorin är allt vi har; det finns inget mer. Om vi överhuvudtaget kan begripa världen så är det genom att tolka händelser i världen utifrån vår teori. Om vi överhuvudtaget kan lära oss något så är det genom att modifiera och utveckla vår teori. Teorin som fyller hela vårt medvetande; vi har ingen annan källa.

Christer Wiklund citerar Ingrid Carlgren och Ference Marton:

Kunskapsbildning i en global värld handlar inte om att alla ska bli så lika som möjligt i förståelsen av världen, utan att vi blir medvetna om varandras skilda förståelse.

Jag kopplar till det estetiska ämne jag har mest koll på vilket är drama. Själva strukturen i det mesta arbetet med drama gör deltagarna viktiga och intressanta eftersom det är de som bidrar med material och tolkning med hjälp av lärarens guidning. Estetiska lärprocesser kanske är ett sätt att försöka beskriva ett sätt att tillägna sig/skapa/inkorporera kunskap som blir mer och mer viktig i det moderna samhället. Det är inte det enda sättet men jag känner att jag vill arbeta på detta sätt och jag mår bra av det. Christer Wiklund menar att läraren i en estetisk lärprocess också är skapande och att det blir en stark drivkraft i arbetet. Kul!

Read Full Post »

Olika världar

Johanna Koljonen pratade i Sommar i P1 idag bland annat om lajvande och hur det påverkar människan att vistas i olika världar. De där olika världarna förändrar människan så att hon ser nya saker när hon kommer tillbaka till vardagslivet. Det ger perspektiv och nya saker att jämföra med och reflektera över.

Jag blev glad av att höra henne tala gott om detta som jag ofta försöker förklara för andra människor när jag berättar om dramakurserna jag går. Likaså finns detta synsätt i de svenskakurser jag gått på högskolan. Och visst är det flummigt. Det är svårt att mäta vad jag lärt mig under just den improvisationsövningen. Jag märker först långt senare, efter många många kreativa, lekfulla, strikta, jobbiga, omvälvande, tråkiga och intressanta dramalektioner att jag ändrat förhållningssätt, handlingsmönster och sätt att hantera olika saker. Det är svårt att beskriva i siffror, skriftliga prov och andra traditionella sätt att mäta kunskap.

Kanske det bara är jag som ens kan komma i närheten att förstå vad som hänt inom mig eftersom jag dessutom ofta upplever det svårt att beskriva min utveckling i ord. Jag försöker med det blir så mycket förenklingar och för varje ord jag säger blir jag frustrerad över att jag inte känner till några ord som korrekt beskriver det jag vill berätta.

Read Full Post »

Nytt fokus: öl

Första veckan på sommaruppehållet från studier var jag ledig och märkte att jag är (var) sjukt insnöad på mina studier. När jag pratade med mina vänner kom jag liksom ständigt in på skolan. Men nu har det hänt något. Jag börjar släppa skolan och roar mig med att testa nya öler, se på vm, läsa böcker som inte handlar om pedagogik och en massa annat slappt och gött.

På sekretären får de finaste flaskorna (inte alltid godaste ölerna) stå och stoltsera och påminna mig om hur kul det är med öl. Till midsommarafton har jag köpt en hel massa olika spännande konstiga öler men det gör inget om jag glömmer vilken som var godast. Det kommer inget prov.

Det är viktigt med återhämtning och paus från studierna, jobbet eller vad det nu är du sysslar med. Min musiklärare brukade alltid säga att vi skulle sova på den nya sången när det blev för kämpigt i början. Nästa dag lät det alltid bättre. För att kunna reflektera och då menar jag se nya tankemönster, samband och spår, krävs distans. Jag känner att jag mår väldigt bra av att vara borta från skolan i nästan tre månader och syssla med annat. Jag har faktiskt sommarlov – från studierna. Jag ser med spänning fram emot att se vad som kommer hända i mig under sommaren och var jag är när skolan börjar igen.

Tacka vet jag variation!

Read Full Post »

Mot nya höga höjder!

Sven-Eric Liedman skriver klokt om skolan i SOS. Han skriver att skolan inte är ett snabbköp och att det är en av skolans svåraste uppgifter att lära eleverna att de viktigast kunskaperna tar tid att tillgodogöra sig.

Det är även något som högskolan får kämpa med. Framför allt första terminen var de flesta rätt frustrerade av den stora förvirring som rådde i huvudet på oss. Lärarna bad oss ha tålamod och menade att sakerna kommer falla på plats med tiden och att alla kurserna i utbildningen ger en helhet som vi en dag kommer kunna greppa. Kanske. Men det är fullt förståeligt att det känns virrigt just nu, sa de. Andra terminen började vi vänja oss vid förvirringen och när jag accepterade att jag inte hade koll på allt började hjärnan äntligen jobba effektivt. Tredje terminen såg jag ständigt kopplingar mellan kurserna, det som jag läste då, det vi pratade om då, det jag funderade över då. Jag har också lärt mig att förvirring och lite obehag är vanligt när jag ställs inför något helt nytt som jag inte får ihop eller ser en lösning till. Men nu ser jag (oftast) den känslan som något positivt. Den känslan viskar om att jag kommer utvecklas om jag vågar gräva i det där nya.

Denna terminens dramakurser har handlat mycket om personlig utveckling med syftet att hitta den ledarstil som passar mig, att utvecklas då det gäller kommunikation och konflikthantering samt få förståelse för gruppdynamiska processer. Det är tunga saker och jag har fått många insikter om mig själv. Det har dock inte slutat bara för att skolan har sommaruppehåll.

En av de senaste stora jobbiga insikterna började växa den sista lektionen i skolan. Jag sa något som fick mig att inse att jag intar offerposition i en viss situation. Genast när orden hade lämnat min kropp hörde jag hur mycket offer jag lät som. Jag skämdes först och tyckte det var pinsamt att inse det sista lektionen när vi arbetat med dessa roller under hela terminen. Men efter ett tag kunde jag släppa den onödiga skammen och vara tacksam och nöjd med mig själv för att jag vågar inse något så jobbigt. Efter några dagar hittade jag en till situation där jag ofta går in i offerrollen. En vecka senare såg jag ännu fler mönster och tankebanor som får in mig i denna position. Det kändes jobbigt. Inte särskilt kul att inse.

Som lärare är det viktigt att våga ifrågasätta sin egen undervisning och det kräver en hel del av personen att stå ut med det. Det är sjukt svårt att se sina misstag och framgångar med klar syn. Det kräver god självkänsla, en realistisk självbild och ett sunt självförtroende. Jag har denna termin fått möjlighet att utveckla dessa delar av mig själv och fått chans att öva mig på att hantera såna där svåra jobbiga insikter.

Därför kan jag nu se (några av) mina brister utan att jag behöver plåga eller straffa mig själv. Innan när jag upptäckte något stort obehagligt om mig själv blev jag väldigt upprörd och ville genast hitta en lösning och ett nytt sätt att fungera. Nu vet att det inte går så snabbt och lätt. Jag hindrar mig från älta alltför mycket och låter mig tänka på ”problemet” lite då och då bara. Efterhand agerar jag oftast annorlunda och när jag väl hunnit glömma det stora ”problemet” upptäcker jag att det inte längre är något problem. Men det är en lång process.

Jag är tacksam och glad över att jag får möjlighet att utvecklas inom dessa områden med hjälp av högskolan.

När jag läser Per Acke Orstadius artikel i SOS blir jag glad eftersom jag ser att de kurser jag just läst innehåller det som Orstadius efterlyser och som jag känt saknats i utbildningen tidigare och jag känner mig stärkt i mitt beslut att fortsätta läsa drama till hösten. Jag vill ha mer!

Mot nya höga höjder!

Read Full Post »

P1 om elevinflytande

Lyssnade just på ett spännande radioprogram om elevinflytande på en förskola utanför Örebro och en gymnasieskola i Frankrike. Här kan du också lyssna.

Jag fascineras främst av experimentskolan i Frankrike och hur elever och lärare pratade om skolan. Jag kommer att tänka på den framtidsskola som Morrica skrivit om (fast det var kanske på gamla bloggen). Jag minns det i alla fall som att hon drömde om en skola dit eleverna kom för att söka kunskap snarare än att bli matade med det som någon annan bestämt.

Jag blir glad av att höra en fransk elev tala om bildning. Han menar att ett bildat folk är ett folk som vet helt olika saker, så att vi kan mötas och berikas av varandra. Han jämför med den traditionella skolan där alla har läst samma saker. Det blir inte samma möten. Folket får svårare att se en mångfacetterad bild av världen och livet när alla har fått lära sig samma tillrättalagda fakta.

Intressant också att de inte verkar ha några problem att rekrytera elever trots att resultaten för skolans elever på det stora provet för att få läsa på universitetet är sämre än genomsnittet. Jag tänker genast på Waldorfskolorna, minns jag fel eller ha de också kritiserats för att ge eleverna för lite ämneskunskaper?

PS. Här finns fler tankar om programmet.

Read Full Post »

Good enough

Läser Samspel och ledarskap av Gunilla O Wahlström. Hon berättar om när hon på åttiotalet gick en kurs i Kalifornien, om vad får vi inte veta. De fick läsa mycket litteratur och varje vecka hade de i uppgift att lämna in ett ”paper” där studenten skulle förhålla sig till innehållet och koppla det till sina erfarenheter. De skulle även skriva vad de skulle gjort annorlunda i sitt förflutna om de hade haft den kunskap de skaffat sig denna vecka och vad de tror de kommer göra med kunskaperna i framtiden. Jag tycker det låter som an fantastiskt spännande uppgift. Svår men personlig vilket jag ibland saknar i min utbildning.

Läraren graderade sedan uppsatserna på en skala mellan 1 och 5. Målet var att få en 3:a. Om de fick en 5:a hade de arbetat för mycket och om de fick en 1:a hade de arbetat för litet. Oj vad jag skulle gilla att bli bedömd på det sättet! Jag behöver ständigt öva mig på att göra lagom mycket. Visserligen väcks frågor vad som är lagom, är inte det beroende på person och allt möjligt annat? Skulle vara intressant att utsättas för detta och se hur jag reagerar. Har någon varit med om något liknande och hur reagerade du då?

mer än 3 är för mycket!

Read Full Post »

Fina referenser

Under min utbildning har jag fått höra att Wikipedia inte är en säker källa och något man endast i undantagsfall kan använda som referens i texter som skrivs på högskolan. Jag har svalt det utan att ifrågasätta särskilt mycket. Internet liksom, det kan man ju inte lita på…

Men så träffade jag en student som läst kulturvetenskap på Malmö Högskola, alltså samma skola som jag. Jag fick veta att det på den delen av skolan finns en helt annan inställning till Wikipedia. Studenten berättade att man där såg Wikipedia som en möjlig källa som ibland till och med kan vara bättre än tryckta källor eftersom den ständigt uppdateras av många olika människor. Källorna till artiklarna redovisas och informationen är lättillgänglig. Detta fick mig att se Wikipedia på ett nytt sätt. Det är verkligen ett fantastiskt projekt! Man ska vara kritisk till det som skrivs i artiklarna men det gäller självklart även tryckta källor vilket jag tror ibland glöms bort.

Ibland undrar jag om lärarutbildning har smittats med akademiker- och finhetssjukan. Det som räknas är tryckta tjocka avhandlingar, fina titlar och referenser till de rätta böckerna. Det är en del av högskolan. En annan del är den som jag tycker är mer sund, den som premierar arbete i skolan och inte bara att skriva om skolan. Den som ser att mycket erfarenhet från skolan för våra barn och ungdomar är en av de viktigaste delarna som gör en bra högskolelärare. Jag vill ha mer av den högskolan som Per Acke Orstadius skriver om här.

Read Full Post »

Ordlöst

I lördags natt när jag cyklade hem genom ett taxitätt Malmö stannade jag till vid Pildammsparken. Jag hade inte alls tänkt göra det men då jag såg två små gräsänder som vankade fram över bilvägen bredvid stannade jag utan att tänka och hoppade av min cykel. De gick med små små steg och gungade fram på sitt typiska sätt. Gatlyktorna lyste på dem och gav hela scenen ett gammaldags skimmer. Som en gammal fin långsam film. Jag blev lite orolig när jag såg en taxibil närma sig men den stannade och lät fåglarna passera innan den körde vidare. I Malmö är bilisterna vana att stanna för orädda fåglar.

Poängen med denna lilla historia var att jag blev berörd, tagen och känslomässigt omtumlad av de små fåglarnas färd. Genast försökte jag analysera mina känslor och förstå. Jag letade efter konkreta tankar men fann inga. Det var sent och jag var inte lika inkörd på att formulera allt i ord som vanligt och jag släppte det. Bara lät mig känna. Jag såg änderna försvinna in i buskarna och jag cyklade vidare med ett leende på läpparna.

Händelsen får mig att tänka på hur fokuserat vårt samhälle är vid att uttrycka allt i ord. Orden räcker inte alltid till! Speciellt i skolan har jag känt som elev (både på grundskolan och högskolan) att det som inte går att formulera i ord inte är lika bra, lika viktigt och lika intressant. Ibland har faktiskt känts som att det som jag inte kan formulera i ord inte ens finns. Men det finns!

Denna termin har jag med hjälp av mina lärare fått syn på olika former av kunskap. Och att all kunskap inte är mätbar eller går att formulera i ord.

Read Full Post »

Riktig bekräftelse

Tvättar, bloggar, pluggar, äter frukost och minns gårdagen med ett leende på läpparna. Jag fick nämligen bekräftelse!

Det började med att min lärare i början av kursen frågade oss, i halvklass hur vi ställde oss till kursen, hur det kändes osv. Alla fick tala och alla blev lyssnade på av både läraren och studenterna. Ibland svarade hon med ord, ibland med en bekräftande blick. När vi pratat om olika inriktningar inom pedagogiskt drama har vi också fått berätta för henne och gruppen vad som spontant intresserar och attraherar oss mest. Då fick vi börja med att prata två och två.

Igår frågade hon oss vad vi brottas med i kursen och i litteraturen. Det var otroligt spännande att höra vad alla andra tänkte på, vad de tyckte var svårt och lätt och fantastiskt hur alla vågade öppna sig! Läraren spann vidare på vissa saker som hon tyckte behövde lyftas. Men det bästa bästa för mig var förstås att JAG fick prata om vad jag tänker och känner. Och alla lyssnade! Jag berättade om att jag lider av duktighetssyndromet vilket gör att jag i dramaövningarna har väldigt nära till att bedöma vad jag och andra gör i termerna bra och dåligt. Det ledde till en lång och stundvis hetsig diskussion om bekräftelse. Jag tänkte på Jesper Juuls tankar och sågning av vuxnas vanliga sätt att bedöma och säga att saker är bra och att man är duktig då barn visar saker. Det är det jag är van vid men vet också att det inte fungerar. Jag blir inte nöjd! Det är så ointressant att få höra hur duktig jag är. Igår fick jag den bekräftelse jag vill ha. Det handlar om att bli sedd och uppskattat för att jag är jag. Inte för att jag är så sjukt unik men det finns nog ingen som är precis som jag och som upplevt precis samma saker. Därför är det intressant att höra vad jag har att säga. Eller se vad jag hittar på i dramasalen.

Bekräftelse hjälper mig att se mig själv och stå i vinden

Jag tänker att ett såna här samtala skulle jag velat ha i alla mina kurser. Kanske jag har haft det, men i så fall blev det inte lika bra. Vad är det då som krävs för att det ska bli som jag vill, öppet och lagom personligt?  Det krävs att läraren har skapat en relation till varje elev och att alla känner sig trygga i gruppen vilket nog kräver att alla elever känner varandra ganska bra. Så har det inte varit i alla kurser. Det kräver en undervisning där alla eleverna är delaktiga och där elevernas kunskaper är viktiga och ANVÄNDS. Jag kände en sån tillfredställelse när jag fick ta in min personliga tolkning och upplevelser av kursen och litteraturen och resonera kring det. Jag förstod mer var jag är och såg mer var alla andra är. Vi kunskapade.

Alla var väldigt positiva till kursen och jag tänker på kurser som min gamla klass var ganska missnöjda med. Om vi hade haft liknande samtal tror jag att det hade kunnat bli så mycket bättre. Men vi måste bjudas in. Läraren måste visa att det finns tid för att lyssna på studenter. Det är viktigt. Så har det inte alltid känts. Och jag är ledsen för det. Men glad att jag upptäckte det!

Read Full Post »