Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kunskap’

Fina referenser

Under min utbildning har jag fått höra att Wikipedia inte är en säker källa och något man endast i undantagsfall kan använda som referens i texter som skrivs på högskolan. Jag har svalt det utan att ifrågasätta särskilt mycket. Internet liksom, det kan man ju inte lita på…

Men så träffade jag en student som läst kulturvetenskap på Malmö Högskola, alltså samma skola som jag. Jag fick veta att det på den delen av skolan finns en helt annan inställning till Wikipedia. Studenten berättade att man där såg Wikipedia som en möjlig källa som ibland till och med kan vara bättre än tryckta källor eftersom den ständigt uppdateras av många olika människor. Källorna till artiklarna redovisas och informationen är lättillgänglig. Detta fick mig att se Wikipedia på ett nytt sätt. Det är verkligen ett fantastiskt projekt! Man ska vara kritisk till det som skrivs i artiklarna men det gäller självklart även tryckta källor vilket jag tror ibland glöms bort.

Ibland undrar jag om lärarutbildning har smittats med akademiker- och finhetssjukan. Det som räknas är tryckta tjocka avhandlingar, fina titlar och referenser till de rätta böckerna. Det är en del av högskolan. En annan del är den som jag tycker är mer sund, den som premierar arbete i skolan och inte bara att skriva om skolan. Den som ser att mycket erfarenhet från skolan för våra barn och ungdomar är en av de viktigaste delarna som gör en bra högskolelärare. Jag vill ha mer av den högskolan som Per Acke Orstadius skriver om här.

Read Full Post »

Ordlöst

I lördags natt när jag cyklade hem genom ett taxitätt Malmö stannade jag till vid Pildammsparken. Jag hade inte alls tänkt göra det men då jag såg två små gräsänder som vankade fram över bilvägen bredvid stannade jag utan att tänka och hoppade av min cykel. De gick med små små steg och gungade fram på sitt typiska sätt. Gatlyktorna lyste på dem och gav hela scenen ett gammaldags skimmer. Som en gammal fin långsam film. Jag blev lite orolig när jag såg en taxibil närma sig men den stannade och lät fåglarna passera innan den körde vidare. I Malmö är bilisterna vana att stanna för orädda fåglar.

Poängen med denna lilla historia var att jag blev berörd, tagen och känslomässigt omtumlad av de små fåglarnas färd. Genast försökte jag analysera mina känslor och förstå. Jag letade efter konkreta tankar men fann inga. Det var sent och jag var inte lika inkörd på att formulera allt i ord som vanligt och jag släppte det. Bara lät mig känna. Jag såg änderna försvinna in i buskarna och jag cyklade vidare med ett leende på läpparna.

Händelsen får mig att tänka på hur fokuserat vårt samhälle är vid att uttrycka allt i ord. Orden räcker inte alltid till! Speciellt i skolan har jag känt som elev (både på grundskolan och högskolan) att det som inte går att formulera i ord inte är lika bra, lika viktigt och lika intressant. Ibland har faktiskt känts som att det som jag inte kan formulera i ord inte ens finns. Men det finns!

Denna termin har jag med hjälp av mina lärare fått syn på olika former av kunskap. Och att all kunskap inte är mätbar eller går att formulera i ord.

Read Full Post »

Tvättar, bloggar, pluggar, äter frukost och minns gårdagen med ett leende på läpparna. Jag fick nämligen bekräftelse!

Det började med att min lärare i början av kursen frågade oss, i halvklass hur vi ställde oss till kursen, hur det kändes osv. Alla fick tala och alla blev lyssnade på av både läraren och studenterna. Ibland svarade hon med ord, ibland med en bekräftande blick. När vi pratat om olika inriktningar inom pedagogiskt drama har vi också fått berätta för henne och gruppen vad som spontant intresserar och attraherar oss mest. Då fick vi börja med att prata två och två.

Igår frågade hon oss vad vi brottas med i kursen och i litteraturen. Det var otroligt spännande att höra vad alla andra tänkte på, vad de tyckte var svårt och lätt och fantastiskt hur alla vågade öppna sig! Läraren spann vidare på vissa saker som hon tyckte behövde lyftas. Men det bästa bästa för mig var förstås att JAG fick prata om vad jag tänker och känner. Och alla lyssnade! Jag berättade om att jag lider av duktighetssyndromet vilket gör att jag i dramaövningarna har väldigt nära till att bedöma vad jag och andra gör i termerna bra och dåligt. Det ledde till en lång och stundvis hetsig diskussion om bekräftelse. Jag tänkte på Jesper Juuls tankar och sågning av vuxnas vanliga sätt att bedöma och säga att saker är bra och att man är duktig då barn visar saker. Det är det jag är van vid men vet också att det inte fungerar. Jag blir inte nöjd! Det är så ointressant att få höra hur duktig jag är. Igår fick jag den bekräftelse jag vill ha. Det handlar om att bli sedd och uppskattat för att jag är jag. Inte för att jag är så sjukt unik men det finns nog ingen som är precis som jag och som upplevt precis samma saker. Därför är det intressant att höra vad jag har att säga. Eller se vad jag hittar på i dramasalen.

Bekräftelse hjälper mig att se mig själv och stå i vinden

Bekräftelse hjälper mig att se mig själv och stå i vinden

Jag tänker att ett såna här samtala skulle jag velat ha i alla mina kurser. Kanske jag har haft det, men i så fall blev det inte lika bra. Vad är det då som krävs för att det ska bli som jag vill, öppet och lagom personligt?  Det krävs att läraren har skapat en relation till varje elev och att alla känner sig trygga i gruppen vilket nog kräver att alla elever känner varandra ganska bra. Så har det inte varit i alla kurser. Det kräver en undervisning där alla eleverna är delaktiga och där elevernas kunskaper är viktiga och ANVÄNDS. Jag kände en sån tillfredställelse när jag fick ta in min personliga tolkning och upplevelser av kursen och litteraturen och resonera kring det. Jag förstod mer var jag är och såg mer var alla andra är. Vi kunskapade.

Alla var väldigt positiva till kursen och jag tänker på kurser som min gamla klass var ganska missnöjda med. Om vi hade haft liknande samtal tror jag att det hade kunnat bli så mycket bättre. Men vi måste bjudas in. Läraren måste visa att det finns tid för att lyssna på studenter. Det är viktigt. Så har det inte alltid känts. Och jag är ledsen för det. Men glad att jag upptäckte det!

Read Full Post »

Korvstoppning, TP och flum

När jag läste en kurs om läs- och skrivinlärning fick jag en stor insikt om mig själv. Vi pratade om att barn lär sig att läsa på olika sätt och att många använder antingen ljudningsmetoden eller helordsmetoden mer än den andra i början. Jag visste utifrån mina minnen och mina föräldrars berättelser om hur jag lärde mig läsa att jag använde främst helordsmetoden. Jag började fundera på det där, varför jag gick från helheten till delarna och inte tvärtom. Och jag började skönja ett mönster. Jag lär mig väldigt mycket i helheter och har så svårt att komma ihåg detaljer, speciellt om de inte finns i ett meningsfullt sammanhang.

Jag minns från min skolgång att jag tyckte det var frustrerande. Jag passar in i skolan och är bra på det som bedöms värdefullt: logik och skriftspråk. Jag kunde proppa in mycket fakta och minnas det ungefär till provet och några dagar till. Sen var det borta. (läs Ingrid Carlgrens utmärkte artikel om korvstoppningsskolan) Jag förundrades över andra som på något magiskt sätt långt senare kunde plocka fram de där lösryckta årtalen och namnen. Jag har alltid varit usel på TP. Att lära sig minnas en berättelse med alla dess detaljer eller en låttext (i alla fall om någon frågar mig hur andra versen börjar) är för mig otroligt svårt.

Det har irriterat mig otroligt att jag har så svårt att lära mig idiotfakta men nu ser jag faktiskt har användning för det! Jag hoppas kunna använda denna förmåga eller kanske oförmåga till att tillsammans med mina blivande elever skapa en skola och en undervisning som inte bygger på Jan Björklunds fasta fixa kunskap. För den finns inte! Jag läser Olle Holmbergs artikel Om flum och njuter. Jag kände en sån frustration under större delen av min skolgång att jag inte lärde mig det som var viktigt och att jag inte ens kunde komma ihåg det jag skulle lära mig enligt lärarna. Så skönt att se en möjlig förklaring! Vet fortfarande inte hur mina drömmar kan förverkligas men det känns bättre när jag äntligen läser ett vettigt inlägg i skoldebatten i media (då räknar jag inte alla kloka bloggar). Fram för flumskolan och bort med TP-skolan!

Read Full Post »

Malmö lekskola

Idag började jag på ett av mina sidoämnen: Pedagogiskt drama. Vi lekte bland annat en ringlek och en av studenterna visade öppet sin motvilja och ville inte vara med och leka. Tidigare i min utbildning har det ibland funnits inslag av lek och gestaltning vilket förvånansvärt många i min klass inte velat deltaga i. Jag har läst mycket om hur viktig och utvecklande leken är för barn. Nästan alla barn tycker om att leka. Men vad är det som har hänt med dessa vuxna människor (som ändå verkar vara en väldigt stor grupp) som inte vill leka längre? Eller leker de bara andra sorters lekar? Som fotboll, vilket jag oftast inte vill vara med i, om inte alla är väldigt dåliga…

Eller vill de faktiskt inte leka?

Studenten som inte ville leka ringlek verkade vara besviken på sin första dag på kursen. Det verkade oseriöst. Får man verkligen leka på högskolan? Det är nog svårt för denna student att acceptera att vi själva påverkar och faktiskt skapar vår egen kunskap i samspel med lärarna och de andra studenterna. Och att det är svårt att lära sig något om pedagogiskt drama utan att få pröva att spela apa. Är man van vid den gammaldagsa förmedlingspedagogiken kan det ta ett tag att fatta att det finns andra sätt att lära sig på. Och att högskolan inte behöver vara torr. Men jag är nöjd! Jag har ju också hunnit vänja mig vid det även för mig nya synsättet under några terminer. Och jag vill leka!

Read Full Post »

« Newer Posts