Korvstoppning, TP och flum

När jag läste en kurs om läs- och skrivinlärning fick jag en stor insikt om mig själv. Vi pratade om att barn lär sig att läsa på olika sätt och att många använder antingen ljudningsmetoden eller helordsmetoden mer än den andra i början. Jag visste utifrån mina minnen och mina föräldrars berättelser om hur jag lärde mig läsa att jag använde främst helordsmetoden. Jag började fundera på det där, varför jag gick från helheten till delarna och inte tvärtom. Och jag började skönja ett mönster. Jag lär mig väldigt mycket i helheter och har så svårt att komma ihåg detaljer, speciellt om de inte finns i ett meningsfullt sammanhang.

Jag minns från min skolgång att jag tyckte det var frustrerande. Jag passar in i skolan och är bra på det som bedöms värdefullt: logik och skriftspråk. Jag kunde proppa in mycket fakta och minnas det ungefär till provet och några dagar till. Sen var det borta. (läs Ingrid Carlgrens utmärkte artikel om korvstoppningsskolan) Jag förundrades över andra som på något magiskt sätt långt senare kunde plocka fram de där lösryckta årtalen och namnen. Jag har alltid varit usel på TP. Att lära sig minnas en berättelse med alla dess detaljer eller en låttext (i alla fall om någon frågar mig hur andra versen börjar) är för mig otroligt svårt.

Det har irriterat mig otroligt att jag har så svårt att lära mig idiotfakta men nu ser jag faktiskt har användning för det! Jag hoppas kunna använda denna förmåga eller kanske oförmåga till att tillsammans med mina blivande elever skapa en skola och en undervisning som inte bygger på Jan Björklunds fasta fixa kunskap. För den finns inte! Jag läser Olle Holmbergs artikel Om flum och njuter. Jag kände en sån frustration under större delen av min skolgång att jag inte lärde mig det som var viktigt och att jag inte ens kunde komma ihåg det jag skulle lära mig enligt lärarna. Så skönt att se en möjlig förklaring! Vet fortfarande inte hur mina drömmar kan förverkligas men det känns bättre när jag äntligen läser ett vettigt inlägg i skoldebatten i media (då räknar jag inte alla kloka bloggar). Fram för flumskolan och bort med TP-skolan!

Read Full Post »

Malmö lekskola

Idag började jag på ett av mina sidoämnen: Pedagogiskt drama. Vi lekte bland annat en ringlek och en av studenterna visade öppet sin motvilja och ville inte vara med och leka. Tidigare i min utbildning har det ibland funnits inslag av lek och gestaltning vilket förvånansvärt många i min klass inte velat deltaga i. Jag har läst mycket om hur viktig och utvecklande leken är för barn. Nästan alla barn tycker om att leka. Men vad är det som har hänt med dessa vuxna människor (som ändå verkar vara en väldigt stor grupp) som inte vill leka längre? Eller leker de bara andra sorters lekar? Som fotboll, vilket jag oftast inte vill vara med i, om inte alla är väldigt dåliga…

Eller vill de faktiskt inte leka?

Studenten som inte ville leka ringlek verkade vara besviken på sin första dag på kursen. Det verkade oseriöst. Får man verkligen leka på högskolan? Det är nog svårt för denna student att acceptera att vi själva påverkar och faktiskt skapar vår egen kunskap i samspel med lärarna och de andra studenterna. Och att det är svårt att lära sig något om pedagogiskt drama utan att få pröva att spela apa. Är man van vid den gammaldagsa förmedlingspedagogiken kan det ta ett tag att fatta att det finns andra sätt att lära sig på. Och att högskolan inte behöver vara torr. Men jag är nöjd! Jag har ju också hunnit vänja mig vid det även för mig nya synsättet under några terminer. Och jag vill leka!

Read Full Post »