Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lärarvikarie’

NEJ vilken dålig skoldag. Jag vikarierade i en ökänd klass. De andra lärarna tittade bekymrade på mig när jag berättade vilken klass jag skulle ha.

De var lite för många tuffingar som tyckte om att provocera vikarier. Jag visste inte vad jag skulle göra. Med mig i klassen hade jag en ledsen specialpedagog som längtade tillbaka till sina små grupper. Vi försökte tillsammans och det var fint att ha det tillsammanset i kaoset men vi var Vilsna.

Jag tycker synd om klassen som hade mig idag. Det var inte en klass jag skulle velat vara i och inte en vikarie jag skulle velat ha. Inte i den klassen.

Det kändes tungt att gå hem. Under dagen hade jag sjunkit ihop mer och mer under mitt misslyckande och alla muskler värkte efter all spänning från mitt försök till ledarskap. Trött trött trött.

Igår var jag i en annan klass och det var ganska stökigt och jobbigt där men jag kunde hitta så många förklaringar till det och som kändes okej. Idag  blev det för mycket och allt blev så svårt att stå ut med. Det kändes liksom ledsamt och lite hopplöst.

Hur kan det vara så svårt? Varför gick det så dåligt? Jag kanske inte ska bli lärare? Men nej där satte jag stopp för mina känslostormar. För jag vill ju faktiskt bli lärare. (Men helst inte i den klassen)

Men då kom jag på. Om några veckor ska jag ha praktik! Då ska jag få hjälp av en fin handledare. Få pröva och misslyckas och fångas upp av erfarna händer. Åh vad jag längtar.

Jag får höra om den ordinarie läraren. Att hon också är så trött och har det svårt med klassen. Hon kanske också skulle behöva handledning. Tänker jag.

Annonser

Read Full Post »

Det är nog inte lätt att försöka skriva något kort till vikarien om vad hen ska göra på lektionerna. Vikarien som inte vet något om eleverna och vad de gjort innan. Ska bara hoppa in en endaste dag och hålla skeppet flytande.

Det är inte så lätt heller att försöka följa de kortfattade kommentarerna. Så många frågor ville jag ställa! Ibland hade jag svårt att motivera och hjälpa i projekt jag inte förstod och även var tveksam till om det var något meningsfullt för barnen. Men jag är ändå tacksam för det stöd som den lilla lappen var. Det är tufft att improvisera en hel dag i ämnen jag inte är behörig i.

Roligast var det när jag fick göra vad jag ville. När barnen lekte lekar på gymnastiken. Och jag fick använda stora starka rösten i den stora salen. Tänk vad bra jag hördes. Och jag stod på alldeles egna ben fast med eleverna. Det gick inte helt dåligt.

Men allra bäst var när klassrådet gick supersnabbt och jag fick fylla tio minuter med Mitt. Jag berättade en berättelse med en liten kluring i, vad var det som hände? Eleverna tänkte och gissade och sa så kloka, kreativa och spännande saker att jag häpnade. De funderade över vad budskapet var i berättelsen, utan att jag fiskade efter det, och lyfte den till en fin plats där den fick mening. Tack för det!

Jag hoppas att vi ses igen, bästa elever, nu när jag nästan kan era namn!

Read Full Post »