Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘normer’

– Vi har det bra i klassen, säger eleverna. Inget bråk.

– Men på fritids bråkar vi och är elaka. Där är det inte alls bra i klassen.

– Varför är det så?, frågar läraren.

– Dom ser inte där [på fritids]. Här gör vi inte sånt för du tittar ju.

Annonser

Read Full Post »

Under några veckor vikarierar jag på en förskola och minns året då jag var springvikarie och sammanlagt hann arbeta på 17 förskolor och oftast då på de flesta av varje förskolas avdelningar. Nu är jag bara på en förskola och fick mitt schema för flera veckor sedan. Jag förundras över att jag ändå överrumplas av samma känsla som då när jag var överallt: hur allt på förskolan bygger på relationer. Första dagarna går till att forma en grundläggande relation med först barnen, mellan varven med kollegorna och slutligen med föräldrarna. Jag blir tvungen att låta prestationsprinsessan i mig sura ett tag; det är bara att acceptera att jag inte kan göra så mycket nytta innan jag känner barnen.

I detta relationsbyggande och trevande kommunicerande ser jag mig själv och undrar lite försiktigt vem jag är….

Första tiden handlar som vikarie även mycket om att försöka förstå normerna på förskolan. Var går gränserna och varför? Hur ska jag göra för att passa ihop normerna och förhållningssätten med mitt ledarskap och mina pedagogiska tankar?

Som vikarie har jag känselspröten långt utsträckta. De reagerar starkt och snabbt och känner av stämningar och känslor hos andra människor mer än jag annars tillåter dem att göra. Jag är därför evigt tacksam för de erfarna och trygga pedagoger som sänder ut lugn och tillit. Minnen kommer upp från min barndom då jag kände av släktbråken men inte förstod vad det var. På den tiden kunde jag inte reglera mina känselspröt och förstod inte riktigt skillnaden mellan mina känslor och andras. Den tanken får mig att försöka slappna av och vara en trygg vuxen för barnen istället för att oroligt undra över om jag gör rätt.

Read Full Post »

Mellan teaterprojekt, lektionsplanering, läsning av böcker om läsinlärning, drama och vetenskapligt skrivande, organisering av mitt material från min undervisning och resten av mitt liv har jag läst den lilla godbiten Skola i normer. Konstigt nog har jag känt att det är väldigt avkopplande att läsa denna kloka bok trots att det är kurslitteratur. Den är lättläst, intressant och kontroversiell!

Jag läser om hur läraren bland annat beskrivs som en representant för ett obligatorium, som en förlängning av staten, samt en representant för föräldrarna (Didi Khayatt 1992).

Dessa två aspekter gör att många upplever att läraren ska representera normen, en allmänt accepterad föreställning om vad en neutral lärare och människa ska vara. Konsekvensen, skriver Khayatt utifrån sitt kanadensiska perspektiv, är att lärare antas vara bland annat heterosexuella. (s. 63)

Författarna fortsätter att beskriva och analysera hur skolan fungerar som en ytterst normerande verksamhet. Läraren får under sin utbildning och i Skolverkets dokument läsa om hur man ska arbeta med värdegrundsarbete. Där ska läraren vara upplyst, tolerant och arbeta för att motverka de traditionella könsrollerna. Subjektet är läraren som ska vara neutrala och visa vägen för och föra över värderingar åt det stackars objektet eleven. Författarna önskar en medvetenhet om att lärarna i sig utgör en stor bredd av människor som inte kan betraktas som neutrala. De menar också att  normbrott sker i hela samhället, både bland lärare och elever. På detta sätt avslutas boken:

Målet för dekonstruktioner och ifrågasättandet av dominerande normer är inte att skapa en ny värdegrund som alla kan vara överens om. Som vi skrev i inledningen innebär iscensättningar och materialisering av normer alltid att något eller några kommer att bli uteslutna, betraktade som onormala eller marginaliserade. Därför är det också omöjligt att uppnå fullständig enighet om en viss uppsättning av normer så som giltiga och värdefulla för alla. Tvärtom, menar vi, att det är viktigt att aldrig ge upp den normkritiska blicken, och att hålla normstriderna vid liv och göra dem legitima, inte minst i skolan.

Författarna motsätter sig därför de genusprogram där flickorna ska lära sig att ta mer plats och killarna att prata om känslor. De menar att upplägget förstärker den gängse normen genom att säga att ”ni som flickor/pojkar är (ska vara) dåliga på detta” och ger dem samtidigt en ny norm att försöka passa in i: ”alla flickor ska ta mer plats och alla pojkar måste prata mer om känslor”. De ställer många nyttiga frågor att ta med sig:

Vem manas att handla?

Vem görs till subjekt i de här normupprepningarna?

Är det den heterosexuelle som ska fås att ”tolerera” den homosexuelle – och vad ligger det för makt i en sådan ambition?

Vad gör man själv till norm i sitt sätt att arbeta och vara?

Jag tackar för den intressanta förvirring boken har försatt mig i. Fortfarande vet jag inte hur jag ska arbeta praktiskt med normer men jag känner att det är något som växer någonstans i kroppen och som just fick utmärkt växtnäring. Flera stora droppar.

Read Full Post »

Vissa saker behöver jag påminna mig om återkommande. I vårt hetsiga samhälle premieras den som jobbar mycket, kanske för mycket. Gärna ska man också tjäna onödigt mycket pengar för att sedan köpa dyra fina saker att visa upp för världen. Gratisaktiviteter som att vara med nära kära, ta hand om varandra och att återhämta sig är inte lika fint. Relationerna i ditt liv ska helst vara perfekta utan att de får ta den tid de kräver. Återhämtningen ska se på ett chict och lätt sätt som du visar upp för alla. Det betyder att du helst inte ska ägna din helg till att spela World of Warcraft eller någon annan obskyr hobby, om du ska passa in i mallen.

Livet är fullt av saker som tar på din energi och då är det viktigt att hitta vägar för att fylla på med energi. Särskilt om man har ett energislukande jobb som lärarjobbet. Jag ber mig själv att aldrig helt låta mig uppslukas av något som mest tar av min energi, även om det är jätteroligt. Sök dina energikällor, ta vara på dem, ta tid till dem och acceptera inte när du eller någon annan får dig att prioritera bort dem om det inte är för att du hittat nya.

Read Full Post »