Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ord’

Jag frossar i ord kring bin. De är så underbara!

Putsbin ambin byggbin vaktbin dragbin mottagarbin spanarbin fläktbin

rensningsflygning

nektar nektarvisare

bidans ringdans vippdans

svärma

fullständig omvandling

honungsblåsa drottninggelé giftblåsa

fasettögon punktögon ögonhår trakéer päls

vinterklot

drönarslakt!

Annonser

Read Full Post »

Under senaste dramapasset sa jag att vi skulle arbeta med fantasi. Det där ordet kom sedan och bet några av deltagarna i rumpan och sa:

– Jag är vääääldigt speciell. Och du har ju faktiskt ingen fantasi. Det är bara stooora artister och såna som inte är som du som har fantasi. Och förresten ska det kännas alldeles särskilt när man är fantasifull och det tror jag då inte att DU har känt!

Jag tror att det där ettriga lilla ordet ställde till det för en del och krånglade till det. Det var nog dumt av mig att släppa ordet löst och låta det få alla där vanliga missuppfattningarna med sig. Nej jag tror det hade varit bättre att använda andra ord som smakar mer vanligt och opretentiöst. Kanske att fantasin hade fått komma in på slutet som en förklaring på det vi gjorde. Eller inte.

Det finns några såna där stora ord som jag är kompis med men som kanske mina kursdeltagare kanske inte är lika tjenis med. Fantasi. Kreativitet. Konst. Teater.

Jag minns så väl den tiden då jag fruktade ordet teater (ca två år sedan) och hur allt blev svårt när ordet slank in i en instruktion till en övning. Men kanske det var just det att jag vande mig vid ordet och att det uttalades som gjorde att jag nu har en mer avslappnad relation till ordet.

Hur som helst är det dags för mig att fundera över hur jag använder de stora ordet så att de inte sätter hinder för mina deltagare.

Read Full Post »

Uppsatsen är inlämnad för sista gången (förhoppningsvis!) och det känns vemodigt. Å ena sidan är jag så trött på att korrekturläsa och rädd för hur de kritiska korrekturglasögonen får mig att såga det mesta att jag gärna slänger ifrån mig textmassan, å andra sidan vill jag hålla kvar den i min famn. Min uppsats. Inte ska väl någon annan titta på henne. Jag vill inte. Hon är min. Det är mitt barn som jag följt och utvecklat under hela hennes uppväxt. Det kan inte vara sant att hon ska flytta ut och börja umgås med andra.

Plötsligt upptäcker jag allt det där andra som finns i mitt liv som jag försummat under två månader och alla de starka moderskänslorna försvinner i ett kick. Den lilla stoltheten sträcker på sig och jag ler. Det är över nu.

Jag skriver utvärdering på kursen och kritiserar min handledare och hyllar min klasskamrat som jag jobbat nära under hela kursen. Tack vare henne har texten fått liv. Den har fått möta en läsare och blivit utmanad. Vi har läst och suckat och frågat varandra, vad menar du här? I samtalen har tankarna fått flyga längre än texten och dess vetenskaplighet accepterar och vi har kunnat skrika och skratta och dansa och allt det där som en text inte kan göra. Texter behöver möta läsare, annars skrumpnar de ihop och blir ilskna missförstådda små kryp. Orden och alla mellanrum behöver fyllas med en läsares tankar, associationer och minnen för att bli till något bortom bokstäverna. ”När jag läser detta, börjar jag tänka på…. Jag blir så glad av den här meningen!….Varför skriver du inte så som du sa till mig, här vågar du ju inte!… Tänk vad bra att du förklarar det här, för det visste jag inget om!… Detta ska jag använda i mitt jobb!…. Jag förstår vad du menar, men det låter lite konstigt med det här ordet… ” Så sa vi till varandra. Och texten log. ”Jag finns! Jag spelar roll!”, sa den.

Jag läste om någon grek, jag antar att han var retoriker, som menade att man inte lär sig med hjälp av böcker. Det är genom samtalet som kunskap utvecklas och skapas. Det skulle nog blivit en uppsats även utan min underbara klasskamrat men jag hade nog inte lärt mig lika mycket. Och jag hade nog inte förstått min text lika bra.

Read Full Post »

Fina referenser

Under min utbildning har jag fått höra att Wikipedia inte är en säker källa och något man endast i undantagsfall kan använda som referens i texter som skrivs på högskolan. Jag har svalt det utan att ifrågasätta särskilt mycket. Internet liksom, det kan man ju inte lita på…

Men så träffade jag en student som läst kulturvetenskap på Malmö Högskola, alltså samma skola som jag. Jag fick veta att det på den delen av skolan finns en helt annan inställning till Wikipedia. Studenten berättade att man där såg Wikipedia som en möjlig källa som ibland till och med kan vara bättre än tryckta källor eftersom den ständigt uppdateras av många olika människor. Källorna till artiklarna redovisas och informationen är lättillgänglig. Detta fick mig att se Wikipedia på ett nytt sätt. Det är verkligen ett fantastiskt projekt! Man ska vara kritisk till det som skrivs i artiklarna men det gäller självklart även tryckta källor vilket jag tror ibland glöms bort.

Ibland undrar jag om lärarutbildning har smittats med akademiker- och finhetssjukan. Det som räknas är tryckta tjocka avhandlingar, fina titlar och referenser till de rätta böckerna. Det är en del av högskolan. En annan del är den som jag tycker är mer sund, den som premierar arbete i skolan och inte bara att skriva om skolan. Den som ser att mycket erfarenhet från skolan för våra barn och ungdomar är en av de viktigaste delarna som gör en bra högskolelärare. Jag vill ha mer av den högskolan som Per Acke Orstadius skriver om här.

Read Full Post »

Dagens ord: uttrycka

Jag smakar på ordet uttrycka. Ut-trycka. Jag gillar det. (fnissar åt att man ju kan läsa ordet som utt-rycka vilket ger mig konstiga associationer) Känner att det handlar om att det först finns något som befinner sig lite längre in än ute men som sen trycks ut på något sätt. Eller kan det ske simultant, att uttrycket skapar eller i alla fall omskapar det där inuti?

Jag gillar att ordet inte bara kan kopplas till verbala uttryck utan alla möjliga. Det är ett fritt ord på det sättet. Ett ord som passar in i mitt tänk om hur människan kommunicerar. Man kan trycka ut genom ögonen, med en handrörelse, med ett magkurr, med hela kroppen, med ljud ur näsa, mun, mage, leder osv. Man kan trycka ut med det talade och skrivna ordet, med musik, bilder, installationer, teater, stillhet och tystnad, rörelsemönster, bilkörning, klädval, kompisval, yrkesval och alla val. Osv. osv.

Lola form-i-lerar men vet inte riktigt vad. Lerkompisarna trycktes ut medan vi såg på den omtalade (i alla fall i lilla skolbloggvärlden) svt-dokumentären Hon ville ju inte lyda! och kanske fann hon inspiration i kopplingen mellan Nannyprogrammen och hunduppfostringsprogammen. Obehagligt att barn ibland behandlas som djur (dvs. som de djur som inte är människor). Som lägre stående varelser som inte förtjänar riktigt lika mycket respekt och förståelse som vuxna.

Kanske vill hon säga något med skapelsen i bakre raden i mitten som är definitivt svårare att kategorisera in i någon ras. Eller så är det bara kul med lera. Kanske hon inte formulerar utan bara gör form i lera?

Read Full Post »

Söndagsordet

Läste Anne-Maries ordspråk och började fundera på olika ord. Fastnade för ett ord jag använder ofta och som jag ofta hör andra använda: UNDERVISA. Det låter konstigt när jag undersöker ordet under- visa. Vaddå under? Funderar på vart ordet kommer från. I Nationalencyklopedin hittar jag en historisk förklaring.

un`dervisa verb ~de ~t
ORDLED: under–vis-ar
SUBST.: undervisande, undervisning
• förmedla kunskaper (till) ngn; vanl. muntligt och i organiserad form; mest till grupp av personer {→2lära 1utbilda 1}: NN ~r klassen i engelska och franska
BET.NYANS: utvidgat för att ange bestämd, mästrande ton e.d. ⟨mest pres. part.⟩: han talade i ~nde ton
KONSTR.: ~ (ngn) (i el. om ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. undirvisa ‘påvisa; meddela; handleda; undervisa’; av lågty. underwisen med samma bet., urspr. ‘undervisagenom växelsamtal’, till under ‘emellan’

Det lågtyska ordet har en intressant betydelse. Men innan jag kollade detta lät jag associationerna sväva fritt.

Undervisa

– visa på ett underbart/mirakulöst sätt (prestationsångest till läraren)

– visa dem under (tråkig syn på eleverna)

– visa under tiden som något annat sker (får mig att tänka på olika sätt att gestalta saker)

– visa mirakel (får mig att känna en positiv känsla om skolan, livet, allt! som att allt är mirakel!)

– mirakelsång (denna ”synonym” är min favorit, får mig att se undervisning som något fantastiskt som sker med läraren och eleverna, tillsammans. Den får mig att se kreativitet och kunskapsskapande. Och glädje.)

Read Full Post »