Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘organisation’

Andy Hargreaves är inte nådig i sin kritik av Sveriges skolpolitik (i Lärarnas tidning):

Vad gör Sverige för fel när det gäller skolreformer?

— Jag menar att man i Sverige nu gräver ner sig i de anglosaxiska reformidéerna som bland annat går ut på standardisering, testning, allt högre mål och allt mer allomfattande prov. Detta ingår i det jag kallar den andra och tredje vägens skolreformer och som utmärks av bland annat skärpt konkurrens, marknadstänkande och mer statlig kontroll.

Så den andra och tredje vägens skolreformer är inte bra. Varför?

— Det finns ingen forskning som visar att mer testning och mera prov leder till bättre resultat. I stället är det så att de mest framgångsrika länderna i Pisa-undersökningarna som Singapore, Finland och provinsen Alberta i Kanada har väldigt lite av nationella prov i olika former. […]

Min uppfattning är att Sverige nu deltar i ett globalt experiment som går ut på att införa en ny modell för hur skolan ska vara organiserad, en modell som grundar sig på marknadstänkande och på de anglosaxiska reformidéerna.

Han menar att utvecklingen i Sverige liksom i USA och England handlar om ett urholkande av lärandet där skolan blir business där allt ska gå snabbt och människor är utbytbara. Titta på filmen för utförligare förklaringar:

Hans lösningar är vackra:

Man bör satsa på högt kvalificerade lärare, på ett uthålligt ledarskap och på att utveckla en inspirerande och inkluderande vision för utbildning och samhälle. En vision som gör lärarna gemensamt ansvariga för pedagogiska beslut och en stor del av arbetet med läroplanen.

Jag tror på hans idéer. Det är liksom så som jag tänkte mig att det skulle vara någon gång i framtiden, då när jag sökte till lärarutbildningen. Men just nu ser det ganska mörkt ut. Samtidigt kanske det är just i mörkret och eländet som vi vågar pröva något nytt. Kanske visioner som kommer från skolorna?

Artikeln avslutas med att Hargreaves berättar att man tagit bort nästan alla tester i England då en skolledarorganisation blev inspirerad av Hargreaves bok. Det kanske finns hopp ändå!

 

Annonser

Read Full Post »

Tack vare Morricas myckna uppmärksammande av serien The School som svt sänder med namnet Den övervakade skolan (hur blev det så knasigt?) har jag börjat följa serien.

Jag blir glad av att se lärare som skrattar och kar distans till sig själva. Som har det trevligt tillsammans. Det ger mig hopp.

Jag blir imponerad över deras systematiska arbete med elever som behöver hjälp på olika sätt. Det är inte bara en schyst lärare som lägger egen tid på att snacka med kidsen. Nej det finns en organisation som gör att de alltid vet vem som ska göra vad och eleverna verkar lita på att det finns vuxna som tar ansvar på skolan. Som reder ut, stöttar och säger ifrån.

Jag blir lycklig av att se alla samtal mellan ungdomarna och de vuxna. Djupa, svåra, allvarliga samtal som får ta tid och plats. Jag kan inte låta bli att jämföra med min ungdomstid. Det kändes inte som att någon hade tid. Utanför lektionerna var det bråttom bråttom och jag kände mig ensam. På lektionerna fanns det bara tid åt ämnet. Lärarna hade inte tid att vara vuxna samtalspartner och det fanns inga andra vuxna att prata med heller, förutom kuratorn som sällan var där. Och man vill ju inte gå till kuratorn…bara snacka lite med nån.

Och tänk om jag i förrgår hade haft en Mr Drew på skolan. Då skulle dagen sett väldigt annorlunda ut. Det kanske till och med skulle ha liknat undervisning.

Read Full Post »

Hej övningskaos!

Min lärare sa i början av kursen, tillsammans med många andra kloka instruktioner, att man kan öva för mycket. Rösten behöver minst en tyst timme om dagen. Sammanhängande. Då man varken pratar eller sjunger. Hittills har det inte varit några problem att hitta en timme att göra något tyst. Men nu börjar det bli krångligt.

Om en vecka har vi julkonsert. Imorgon en mindre konsert samt trall till dans, på fredag en mindre konsert. På måndag lussetåg. Det är kaos. Alla repar med varandra i olika grupper inför konserterna och det är svårt att organisera. Vissa populära sångare och musiker är med på väldigt många låtar och det är en ständigt dragkamp om dem.

Låttexter, arrangemangsidéer och ständigt ändrade övningstider snurrar i huvudet. Runt runt. Alla har plötsligt blivit enormt glömska av allt viktigt som händer. Känslorna rör sig snabbt från övertrött fnissig i pauserna mellan repen till superfokuserad under övningspassen till sur som en femåring över att ensemblen har dubbelbokat sig.

Det har nog aldrig varit så skönt med ett Friskispass som idag.

Read Full Post »

Efter ett slitigt teaterprojekt med 11 glada amatörer med 11 stenhårda viljor är det dags för c-uppsats. Kontrasterna är dramatiska; innan levde jag i skolan och vår lilla bubbla, träffade knappt några andra människor än mina klasskamrater och funderade över hur jag kunde vara en (nöjd) del av arbetet, nu är jag ensam och läser böcker, undervisar själv i en sprallig klass och försöker komma tillbaka till att vara lärare.

Ja, tack och lov gör jag inte en litteraturstudie. En annan gång är det nog intressant men just nu känns det som att det inte finns något tråkigare och torrare. Det som lockar nu är det praktiska, det där svåra som är så komplext och svårfångat i text. Just därför passar det utmärkt för att skriva en uppsats om, tänker jag nu. Jag undrar just vad den kommer handla om, den där uppsatsen. Visst har jag tankar om vad mitt lilla projekt handlar om, vad som är syftet osv. Men mina erfarenheter säger mig att materialet ofta rymmer saker som är mycket mer spännande än den första frågeställningen. Det ska bli spännande att gräva ner mig i en grop och försöka se något. Tills dess är jag halvblind, vinglar trevande fram genom projektet och snubblar på min lektionsplanering.

Om du trampar fel blir du blöt om fötterna.

Frågorna som snurrar i huvudet rör mer praktiska frågor. Hur organiserar jag lektionen så att alla säger, gör och samspelar? Hur lyfter jag fram de elever med mer utvecklade resonemang och låter dem utmanas på ett sätt som även lär de andra något? Hur får jag med mig både killen som har noll energi och killen som har dubbel energi? Hur får jag de mogna flickorna att stå ut med det barnsliga som de yngre själarna älskar? Och vad har jag gett mig in när jag sen ska analysera min famlande undervisning?

Och vad skulle jag gjort utan klassens fantastiskt positiva lärare som varje dag påminner mig att hon också lär sig av mig? (Ha! Av mig!) Detta är ett lärande där jag utmanas otroligt mycket och är sårbar. Jag skulle antagligen ha mått mycket sämre utan henne.  Hon ger mig hur mycket tid jag vill med eleverna, fixar lämpliga salar, flyttar på raster, halvklasser och det bästa av allt: hon har en otrolig förmåga att ge mig konstruktiv kritik på ett sätt så att jag känner mig stärkt samtidigt som jag får tips på hur jag kan förbättra undervisningen! Och alltid detta lugna leende. Tack!

Read Full Post »