Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pedagogik’

I och med mitt jobb på en förskola passar jag på att läsa om Lpfö98 och gläds åt synen på barnet som själva basen för allt lärande på förskolan. Jag blir alldeles varm inombords av kunskapssynen som är vid och inte begränsas till faktainlärning. Lära och skapa står nära varandra och håller varandra i handen.

Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer.

Detta vill jag se mer av i skolan. Barnets eller elevens uppfattning om sig själv har stor betydelse för dess lärande. Och skapande. I Lpfö98 ser jag levande, nyfikna och aktiva barn som möts av en omslutande, tillåtande och utmanande verksamhet.

Arbetslaget ska ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan.

Hela dagarna ser jag barnens vetgirighet och känner mig hedrad och upplyft av att få möta dem i sitt sökande efter förklaringarna, livet och sig själva. Jag ser i Lpfö98 kunskapscentret skolan som erbjuder men sällan tvingar. Utmanar. Lockar. Ger möjligheter.

Förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.

Meningen ovan skulle lika gärna kunna handla om min lärarutbildning. Eller kanske all utbildning? Det är vackert och stort. Det visar på förskolans stora vikt och ansvar. Det gör mig glad.

Annonser

Read Full Post »

Även denna sommar lyckades jag ordna en liten semester. Den används effektivt till saker långt från skolans värld. Tankarna och händerna pysslar med skot som saknas, hästmyror som äter i gammelveden, fönsterfoder som ska målas, stentrappor som pusslas ihop, träd som sågas ner, böcker som får men inte måste läsas, myggbett som kliar, båtar som läcker, kortspel, brödbak, städning, bad och brasan som ständigt slukar ved. Jag är tacksam för att ha en tillflyktsort och tänker på alla de som svettas i stan. Skoldebatten försöker jag glömma och suger istället på minnet från den underbara lilla serien om Pojkskolan med Gareth Malone. (Tyvärr finns den bara att se några dagar till på svtplay)

Jag gläds åt hans experimenterande. Det är så som han gör som jag också gör eftersom jag är ny som lärare och är det inte så alla lärare gör mer eller mindre? Det är så skönt att se någon annan som också kämpar och försöker. Jag uppskattar den bild av skolan och undervisning Gareth ger. Han visar en bild av hur man kan utforma en pedagogik: genom att tänka och pröva och tänka om och pröva igen. Och han använder ingredienser jag gillar skarpt och själv försöker få in i min undervisning: att vara utomhus, att använda kroppen, att alltid försöka finna motivation till att göra saker i skolan, att leka och att samarbeta.  Han pratar med eleverna och försöker förstå vad det är som hindrar dem från att lära sig lika mycket som flickorna. Han tar inte för givet. Han ger inte upp. Han ger eleverna många chanser. Han tror på dem. Han orkar. Han försöker nå alla eleverna. Han ger mig hopp med sin energi, sitt engagemang och sin envishet. Det vill jag minnas från vårens media om skolan.

Read Full Post »

Efter ett klagoinlägg kommer ett glatt!

Jag är glad över att ha genomfört och klarat ännu en examination. Jag är glad att det inte bara var en presentation eller kontroll av vad jag lärt mig utan också ett lärotillfälle. Jag är glad att se hur mycket jag utvecklats och hur mycket mina klasskamrater utvecklats.

Jag är glad att jag går en kurs där vi lär oss genom att GÖRA. Jag är glad att allt det där görandet dessutom har den positiva bieffekten att jag verkligen lär känna mina klasskamrater. Och då vi lär känna varandra och blir trygga med varandra vågar vi mer. Vi vågar testa svåra, läskiga och utmanande saker tillsammans. Vi vågar diskutera och tycka olika. Vi vågar riskera mer. Vi vågar misslyckas och äntligen börjar jag se (i alla fall i detta sammanhang) misslyckanden som lärotillfällen.

Jag vill skriva mer glada inlägg i framtiden!

Read Full Post »

Lyssnade just på ett spännande radioprogram om elevinflytande på en förskola utanför Örebro och en gymnasieskola i Frankrike. Här kan du också lyssna.

Jag fascineras främst av experimentskolan i Frankrike och hur elever och lärare pratade om skolan. Jag kommer att tänka på den framtidsskola som Morrica skrivit om (fast det var kanske på gamla bloggen). Jag minns det i alla fall som att hon drömde om en skola dit eleverna kom för att söka kunskap snarare än att bli matade med det som någon annan bestämt.

Jag blir glad av att höra en fransk elev tala om bildning. Han menar att ett bildat folk är ett folk som vet helt olika saker, så att vi kan mötas och berikas av varandra. Han jämför med den traditionella skolan där alla har läst samma saker. Det blir inte samma möten. Folket får svårare att se en mångfacetterad bild av världen och livet när alla har fått lära sig samma tillrättalagda fakta.

Intressant också att de inte verkar ha några problem att rekrytera elever trots att resultaten för skolans elever på det stora provet för att få läsa på universitetet är sämre än genomsnittet. Jag tänker genast på Waldorfskolorna, minns jag fel eller ha de också kritiserats för att ge eleverna för lite ämneskunskaper?

PS. Här finns fler tankar om programmet.

Read Full Post »

Skrivtorka

Jag har inte skrivit särskilt många inlägg på senaste tiden men jag vet nog varför. Jag har senaste veckorna arbetat i en fantastisk liten grupp som verkligen tagit utbildningen på allvar. Som vi har diskuterat allt möjligt. Och prövat, ändrat, prövat igen, lekt och pratat om alltihop.Dessutom har jag nu en lärare som tar upp många av de frågor som jag annars känner inte nämns, exempelvis de om hur samhället påverkar skolan.

Jag har börjat forma en tes om att den ”nya” barnsynen där barn ses som tänkande, kreativa, intelligenta personer som kräver respekt har skapat en hel del kaos. Denna barnsyn är enligt mig helt nödvändig för att kunna skapa ett demokratiskt och  någotsånär rättvist samhälle men då vi nyligen upptäckt detta sätt att se på barn blir det såklart svårt. Föräldrar, lärare och hela samhället kämpar med att få ihop det i både teorin och praktiken. Inom skolans värld börjar man också förstå mer om lärande och att skolans organisation kanske inte är den mest ideala. I samhällsdebatten talar okunniga politiker om mer disciplin samtidigt som man på tv för några år sedan kunde se stenhårda nannys som bestraffade och avstod från att lyssna och tala med barnen. Det är inte så lätt att tänka om och när jag börjar nosa på dessa symptom på något större som jag tror handlar om barnsyn kan jag mer förstå min egen förvirring.

Hm, det jag skulle skriva var att jag senaste tiden upplevt en sådan fantastiskt givande tid i skolan att jag inte känt något större behov av att skriva här. Framför allt har jag haft mycket bra samtalspartners som gjort att jag inte haft lika mycket som ”måste ut” och som då hamnar här.

Read Full Post »

Tvättar, bloggar, pluggar, äter frukost och minns gårdagen med ett leende på läpparna. Jag fick nämligen bekräftelse!

Det började med att min lärare i början av kursen frågade oss, i halvklass hur vi ställde oss till kursen, hur det kändes osv. Alla fick tala och alla blev lyssnade på av både läraren och studenterna. Ibland svarade hon med ord, ibland med en bekräftande blick. När vi pratat om olika inriktningar inom pedagogiskt drama har vi också fått berätta för henne och gruppen vad som spontant intresserar och attraherar oss mest. Då fick vi börja med att prata två och två.

Igår frågade hon oss vad vi brottas med i kursen och i litteraturen. Det var otroligt spännande att höra vad alla andra tänkte på, vad de tyckte var svårt och lätt och fantastiskt hur alla vågade öppna sig! Läraren spann vidare på vissa saker som hon tyckte behövde lyftas. Men det bästa bästa för mig var förstås att JAG fick prata om vad jag tänker och känner. Och alla lyssnade! Jag berättade om att jag lider av duktighetssyndromet vilket gör att jag i dramaövningarna har väldigt nära till att bedöma vad jag och andra gör i termerna bra och dåligt. Det ledde till en lång och stundvis hetsig diskussion om bekräftelse. Jag tänkte på Jesper Juuls tankar och sågning av vuxnas vanliga sätt att bedöma och säga att saker är bra och att man är duktig då barn visar saker. Det är det jag är van vid men vet också att det inte fungerar. Jag blir inte nöjd! Det är så ointressant att få höra hur duktig jag är. Igår fick jag den bekräftelse jag vill ha. Det handlar om att bli sedd och uppskattat för att jag är jag. Inte för att jag är så sjukt unik men det finns nog ingen som är precis som jag och som upplevt precis samma saker. Därför är det intressant att höra vad jag har att säga. Eller se vad jag hittar på i dramasalen.

Bekräftelse hjälper mig att se mig själv och stå i vinden

Bekräftelse hjälper mig att se mig själv och stå i vinden

Jag tänker att ett såna här samtala skulle jag velat ha i alla mina kurser. Kanske jag har haft det, men i så fall blev det inte lika bra. Vad är det då som krävs för att det ska bli som jag vill, öppet och lagom personligt?  Det krävs att läraren har skapat en relation till varje elev och att alla känner sig trygga i gruppen vilket nog kräver att alla elever känner varandra ganska bra. Så har det inte varit i alla kurser. Det kräver en undervisning där alla eleverna är delaktiga och där elevernas kunskaper är viktiga och ANVÄNDS. Jag kände en sån tillfredställelse när jag fick ta in min personliga tolkning och upplevelser av kursen och litteraturen och resonera kring det. Jag förstod mer var jag är och såg mer var alla andra är. Vi kunskapade.

Alla var väldigt positiva till kursen och jag tänker på kurser som min gamla klass var ganska missnöjda med. Om vi hade haft liknande samtal tror jag att det hade kunnat bli så mycket bättre. Men vi måste bjudas in. Läraren måste visa att det finns tid för att lyssna på studenter. Det är viktigt. Så har det inte alltid känts. Och jag är ledsen för det. Men glad att jag upptäckte det!

Read Full Post »

Learning by doing

När jag gick i lågstadiet sa jag till min musiklärare att ”min kropp behöver dansa” och det blev en av de där historierna som min mamma berättar när nya vänner/partners är på besök och mammor ska berätta fåniga anekdoter från barndomen. Min musiklärare var fantastisk, blandade musik, drama, dans och berättande på ett härligt kreativt sätt och jag fick dansa. Jag fortsatte senare att dansa på dansskola och hann lära mig grunderna i många danser. När det började bli seriöst och snack om tävling slutade jag. Ville ju bara dansa och ha kul. Inte tävla och ha massa press. Jag ville dansa som killen i filmen, en fejkbrevfilm som min lärare visade oss. Vi fnissade.

I min kurs nu satte läraren en gång på musik och så fick vi simultandansa två och två. Oj vad jobbigt. Direkt fick jag prestationsångest. Dansa, ja men då måste jag ju göra några snygga steg då eller? Nej jag förstod nog att tanken var att röra sig fritt, spontant och inte tänka. Men nej, jag fick samma känsla som på dansgolvet på nån klubb. Man observerar och observeras. Allt synas: kläder, dans, danskamrat(er) osv.  Nyligen fick vi dock göra en övning där jag kunde släppa kraven. Vi fick RÖRA oss till musik (gillar formuleringen!) i par. Läraren bestämde vem som skulle leda och lät oss byta efter en stund. Rörelserna skulle vara låååångsamma. Svårt och göra det snyggt och fantastiskt. Och det var så jobbigt att göra det långsamt att jag inte hann med att tänka på hur jag skulle göra. Jag kände att det var så skönt och tryggt och ingen värderade vad jag gjorde, alla var så upptagna av sitt. Men när vi båda gångerna pratade om hur vi kände när vi dansade gick meningen såklart isär. Det är så olika hur vi upplever saker, speciellt när man, som i drama, ska agera själv och ge nånting, skapa och stå för det.

Här får jag pröva teorierna i praktiken, i en trygg grupp, och kan med hjälp av mina egna och min kursares känslor och tankar kring våra upplevelser förstå på ett helt nytt sätt hur jag kan använda detta i undervisningen. Det är learning by doing. Jag får själv uppleva att det är jobbigt, roligt, pinsamt, läskigt, galet, fantastiskt och olika varje dag att arbeta med drama. Pratade med en lärare om hennes (lite äldre) utbildning och hon berättade att den kurs hon mindes bäst, som var roligast och mest givande av alla var en skrivkurs där studenterna fick göra en hel massa skrivuppgifter, dikter, noveller, artiklar och allt möjligt, med handledning av lärarna. Det viktiga var att de fick göra det själva, stöta på problem och inse vad svårigheterna kan vara och få hjälp av lärarna.

Read Full Post »

Older Posts »