Det tveksamma valet

Det gjorde mig så ledsen. Humöret störtdök genast och jag kände mig dum. Hur kan jag vara så dum att jag försöker bli lärare?

Igår hände det igen. Det som hänt så många gånger innan när jag mött lärare ute på skolorna. Hur kan det komma sig att jag nästan aldrig möter en verksam lärare på grundskolan som kan rekommendera unga människor att bli lärare?

Det brukar börja med att de pratar om sina barn och deras yrkesval. Läraren bedyrar att hen aldrig skulle råda sina barn att bli lärare. Sen kommer klagofloden. Allt det negativa med läraryrket. Och så hamnar vi på slutstationen där det står en stor skylt:

INGEN VETTIG MÄNNISKA BORDE ENS FUNDERA PÅ ATT BLI LÄRARE!

Andra stunder kan samma lärare lovorda sitt yrke och prata om allt det positiva. Jag kan se hur de njuter av att undervisa, hur mycket de bryr sig om sina elever och deras utveckling. Jag kan se hur duktiga och professionella de är. Ändå kan de i slutändan inte rekommendera någon annan att göra samma val som dem.

På högskolan och bland vänner låter det mer hoppfullt och jag kan stundtals få positiva kommentarer när mitt yrkesval kommer på tal. Men det känns oroväckande att de som har de tjänster som jag hoppas få inte kan säga samma sak. Jag funderar på vad det kan bero på? Är det ett försvar mot den dåliga arbetsmiljön och lönen, som ett sätt att säga att de känner sig nedvärderade och inte vill acceptera det men har svårt att se andra sätt att protestera förutom att inte rekommendera andra att söka sig till yrket? Skäms de över sin situation?

Jag förstår inte. Och jag blir ledsen.

Read Full Post »

Snälla ögon och ett gott råd

Idag fick var och en i klassen sjunga solo. Publiken, vilken var klassen, hade fått olika fokus att lyssna och titta med. Efter den lilla konserten fick sångaren berätta vad hen var mest nöjd med av sitt framträdande. Sedan skulle klassen ge återkoppling till den som framträtt och det fick bara vara positiva saker. Sist gav läraren ett gott råd.

Det var så underbart att byta till snälla ögon och öron som bara vill se det goda. Jag såg så mycket nya saker hos mina kära klasskamrater och allas olika personliga stilar lyftes fram på ett fantastiskt fint sätt. Det var inspirerande att både bli lyft att få lyfta andra.

Det är så skönt att få bara Ett gott råd. Det känns rimligt. Det ska jag nog kunna bli bättre på, det där enda. Men om det hade varit massor av goda råd hade jag nog ändå struntat i de flesta. Det blir för mycket helt enkelt.

Förutsättningar för att det skulle bli så bra och fint var förstås att vi känner varandra och har följt varandras utveckling. Men också att vi har tränat på att prata om dessa saker. Vi har lyssnat på skivor, analyserat, försökt härma och analyserat igen. Det är ändå inte alldeles lätt att hitta ord för att beskriva allt det där subtila men vi vågar i alla fall försöka.

Detta fina minne ska jag spara och vårda. Det kan nog vara mycket användbart en dag när jag är färdig lärare.

Read Full Post »