Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘radio’

Jag lyssnar på radio när jag diskar. Aldrig att jag kollar tablån. Aldrig att jag är förberedd på vad som kommer. Det gör det hela mycket spännande. Under senaste disken fick jag höra berättelsen om en till Danmark bortadopterad grönländsk pojke som i vuxen ålder sökt upp sin familj på Grönland. Hans mamma ville aldrig adoptera bort honom men efter att han som vuxen sett vad som hänt hans hemland och familj menar han att det nog var bäst att det blev som det blev. Han pratade på danska och en svensk man översatte till svenska. Även fast jag inte förstod ett ord av vad han sa (även fast jag bor så nära Danmark) så var jag glad att få höra hans röst. Hans röst och sätt att tala hjälpte mig att skapa en bild av honom i huvudet.

Jag fascineras över radion och hur den fungerar på mig. Hur nära människorna kommer mig. Jag blir inte lika underhållen av radion som av tv:n vilket gör att informationen går andra vägar. Bredare och fler vägar. Öppnare vägar.

Hur som helst, det jag ville skriva om var ett litet inslag i Vetenskapsradion om Katedralsskolan i Lund (länk). Programmet handlade om den spetsutbildning i historia som bedrivs där. Jag blev glad. Lärarna berättade att det roligaste och mest lärorika var och är att de två historielärarna som håller i den specialiserade historieundervisningen äntligen får arbeta tillsammans. För att lägga upp kurserna förde de först långa diskussioner om vad som är viktigast att ha med. De arbetar tätt tillsammans med historiaklasserna och berättade om hur mycket de får ut av att diskutera och reflektera över undervisningen med varandra. Om och om igen upplever jag detta och läser om samma sak: det är viktigt att få diskutera med sina kollegor!

Annonser

Read Full Post »

För några dagar sedan fick jag möjlighet att träffa Vera Andersson. Hon är en nyutbildad lärare och har läst KME (kultur, media och estetik) som huvudämne på Malmö Högskola. Radio är hennes favoritmedium och då hon skrev sitt examensarbete om bloggande tjejer (länk) gjorde hon också ett kort radioprogram utifrån intervjuerna med tjejerna (du kan höra den på samma länk).

Jag gillar att träffa olika lärare som inspirerar mig. De lärare jag möter på högskolan är alla i ungefär samma åldersspann och därför blev jag så glad att få möta en något yngre lärare med stort engagemang.

Vi pratade om radio som medium och fick höra flera av hennes radiodokumentärer som tyvärr inte går att hitta på nätet. Jag gillar radiodokumentärer och funderar över varför de för det mesta gör ett så start intryck på mig. Oftast lyssnar jag på dessa medan jag lagar mat eller diskar i köket och ibland känns det som att personerna jag hör egentligen sitter här i mitt kök. De kommer nära på ett helt annat sätt än personerna i en tv-dokumentär som jag ser hemma gör. Tv:n är jag så van vid och skärmen, ytan, påminner mig ständigt om att jag inte är där i rutan utan här i soffan. Med radion får jag själv skapa bilderna och på så sätt blir det ännu mer personligt och verkligt. Jag skapar precis de bilder som jag förstår bäst, de som griper tag i mig, får mig att känna igen mig själv och inte censureras när det blir för obehagligt.

Vera berättade att hon just börjat jobba på en gymnasieskola och självklart tar hon med sig sin entusiasm och kärlek till radion dit och ska arbeta med radio med eleverna. Jag är så nyfiken på hur det ska gå!

Read Full Post »

Idag lyssnade jag på Annika Östberg när hon pratade i Sommar i P1. Här har DN skrivit om programmet. Jag minns hur mycket det debatterades när listan över sommarpratarna publicerades. ”Hon är ju kriminell!”, var det stora argumentet och jag förstår att man kanske aldrig helt kan avtjäna sitt straff. I samhällets ögon är hon fortfarande kriminell och därmed lite lägre stående än andra hur många år hon är har suttit i fängelse.

I Sommar i P1 fick Annika Östberg prata utan att bli avbruten och hon fick välja själv vad som skulle sägas. Inga obehagliga frågor. Bara egenvalda berättelser.

En vän läser till jurist och berättade för mig en kurs i rättspsykologi. Där fick de bland annat lära sig om hur juristernas medkänsla och empati förändrades beroende på hur de får möta den tilltalade. Mest medkänsla hade de om de möttes öga mot öga i rättssalen, lite mindre om de fick se förhören på video, ännu mindre om de bara fick höra förhören och allra minst om de endast fick läsa protokollen från förhören. Trovärdigheten hos den tilltalade förändrades även den på samma sätt.

Jag undrar därför om de som kritiserat att Annika Östberg fick prata i radion nu har ändrat åsikt? Jag utgår ifrån att de flesta av dessa läst artiklar om henne och kanske intervjuer med henne. Kanske jag har helt fel? Annika Östberg har i alla fall för mig gått ifrån att vara bara ett av de farliga namnen till att bli en person. Det är det som Sommar i P1 oftast gör; får namn att bli personer.

Read Full Post »

Sommaren fortsätter att ge mig mystik och får mig att känna mer och tänka mindre. Eller tänka på andra saker. Därför blir det också helt andra saker än vanligt här på bloggen.

För några dagar sedan när jag var på stranden vällde det in stora dimmoln över oss, det var som att ha en grym AC. In mot landet var himlen galet blå men vid stranden var allt vitt. Molnen bar med sig dofter och svalhet som från en annan värld och jag fantiserade om hur den världen såg ut. Den var blå.

Vattnet hade färgen av en ljus lager och var blandad med hackad tång. Vem hade hällt så mycket öl i vattnet och vem hade gjort sönder tången? Och varför?

Min kropp har blivit helt tokig och tvingar ut mig på springturer sent på kvällen, lagom till den sena Sommar i P1-sändningen. Mens jag springer på stranden och i skogen får jag höra om tysk porr under bombningar i Irak (Här kan du höra) och storviltsjägare i Tanzania. Den senare var Natasha Illum Berg och hon var som en gammal sagotant, full av kloka ord och råd. Först himlade jag med ögonen och tyckte hon var klyshig men efter ett tag vande jag mig och lyssnade ivrigt vidare. Jag är tacksam för att ha fått höra hennes program. Hon gav mig en alldeles speciell känsla i kroppen. En storslagen känsla om livets storslagenhet, möjligheter och kraft. En sån där känsla som är svår att sätta ord på. En sån där flummig ovetenskaplig känsla. Sommaren är flummig för mig eftersom jag låter det omätbara, ovetenskapliga, ogreppbara, ordlösa komma fram och ta lite mer plats.

För övrigt lever jag i en bubbla. Jag jobbar nämligen på ett läger för ungdomar och är något isolerad här ute på landet. Jag ringer till familjen och det känns som att de är så långt borta. Jag har lite grann glömt hur mitt vanlgia liv ser ut, där jag kommer hem till min lägenhet när jobbet är över. Undrar hur det känns? Vad gör jag då? Kommer det vara likadant när jag kommer hem efter att lägret är slut? Vem vet, vad som helst kan hända på sommaren.

Read Full Post »