Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rädsla’

I torsdags gjorde jag ett framträdande som ledde till att jag mådde ganska dåligt (läs inlägget här). När jag senare analyserat mina reaktioner har jag förstått att jag på ett sätt färdades bakåt i tiden.

Mot en mycket sämre rustad människa med dålig självkänsla och orimligt höga krav på sig själv. En som är ohyggligt rädd för att misslyckas men på grund av de orealistiska kraven ständigt gör det. En som har fullt upp med att parera striderna inom sig och vill vara perfekt. Det är Prestationsprinsessan. Jag har tidigare skrivit om henne här.

Det är en riktig jävel som har smugit in i mig och det tar kraft och tid att bli av med henne. Jag hukar under hennes svador och förklaringar till allt som händer omkring mig och förundras över att jag har kunnat leva så mycket närmre henne tidigare. Jag förstår att jag aldrig helt kommer slippa denna självömkande, självcentrerade och samtidigt självutplånande och överkänsliga varelse men jag gör allt vad jag kan för att mota ut henne ur mitt hjärta.

Jag skriker åt henne att: Jag vill vara en människa! Jag vill ha plats att leva och pröva och leka! Och jag tänker kräva den platsen!

Visst, svarar hon överlägset. Jag väntar här så länge då.

Annonser

Read Full Post »

Skolan är igång och de tidigare byggda vägarna, stigarna och broarna i hjärnan bestigs och ses från nya vinklar. Jag läser med lust Besjälat lärande – Skisser till en fördjupad pedagogik av Bo Dahlin, Rutger Ingelman och Christina Dahlin (2002).

Allt detta handlar om en inte oväsentlig aspekt av vad det innebär att vara pedagog: den som av rädsla underlåtit att utforska vissa delar av sin egen själ vill också gärna hindra andra från att göra det. (s. 9)

Människans medvetande är den plats eller den ”rymd” i vilken världen framträder, träder fram, uppenbarar sig. […] Pedagogen måste ta ansvar för sin egen själ och för den värld som framträder i denna själv, annars kan hon inte hjälpa barnens själar att växa. (s. 21)

Jag förundras återigen över ansvaret som läraren har över alla dessa elever.

Jag oroas över vilken stor människa som boken kräver i varje pedagog.

Jag lugnas över att jag går en kurs där jag får växa och känna trygghet i att jag är på väg att bli en pedagog jag kan stå för och är stolt över.

Jag är ledsen och oroad över alla lärarstudenter som inte får (eller tar) det jag får (eller tar) nu.

Jag tänker på den spännande boken Pedagogens inre rum – om betydelsen av känslomässig mognad av Margareta Normell. Metabolism har skrivit om boken angående skam och för mig var också delen om skam det som jag minns bäst. Ett bra tillägg till denna bok för mig var Det var inte mitt fel  – Om konsten att ta ansvar av Ann Heberlein som jag blev tipsad av hos metabolism (länk). Hon hjälper mig att separera skuld och skam och menar liksom Normell att skammen är destruktiv. Skulden är däremot något positivt enligt Heberlein.

Alltså: skuldkänslor indikerar att man tar sig själv på allvar, liksom att man har vissa förväntningar på sig själv – att man har en moralisk identitet. […] Känslor av skuld är också ett bevis på ansvarighet. (s.81)

Förutom att Heberlein rett ut många begrepp för mig har hon puffat mig i rätt väg bort från den mycket negativa offerrollen som jag märkt att jag ibland slänger mig ner i. Det är som en djup bekväm hängmatta i mörkret där jag har oändlig tid att tycka synd om mig själv och älta problemen som jag ”hamnat i”. Tyvärr finns där ingen plats för konstruktiva lösningar. I detta inlägg (länk) skriver jag om den obehagliga upptäckten.

Jag jobbar vidare på att slipa bort de negativa sidorna av mig själv jag vill ha bort och nånstans på vägen kanske jag hittar min själ. Eller? Jag har ingen aning men ler förtjust över att få läsa och diskutera själen.

Jag läser vidare om hur skolan bör hjälpa barnen att hitta sig själva och sin uppgift och plats i världen och livet. Jag suger åt mig varje ord och känner starkt hur denna bok är helt rätt för mig. Nya broar uppstår i huvudet och hela jag gläds åt att just dessa växer fram! Jag är så glad att jag inte tänkte taktiskt och läste något som ser bra ut utan valde en kurs jag vill läsa. Det är ju då jag har bäst möjligheter att bli den jag vill och passar bäst som och bäst möjligheter att hamna på den plats där jag kan göra mest nytta.

Read Full Post »