Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘regler’

Det är så mycket väntan i skolan. Jag funderar mycket på vad eleverna ska göra då. Där jag är nu tycker lärarna att eleverna är pratiga och stökiga. När de väntar ska de vara tysta och lugna. Till exempel när det ska vara samling på fritids och alla inte kommit ännu. Fröken säger tyst, lugn, vi ska ha samling nu faktiskt! Men så dröjer det ändå några minuter till innan alla satt sig så vad var det för meningen med att vara så himla tyst? Samma sak har jag sett i en del klassrum där läraren inte är helt förberedd utan går och hämtar nåt och blir så arg för att eleverna börjar prata.

Jag tänker på hur vi skulle ha gjort med vuxna. Skulle vi tvinga alla som ska på det eller detta mötet att sitta helt knäpptysta innan alla ens har kommit? Nej vi pratar alla tills det är dags att börja. Då tystnar vi. Jag förstår inte riktigt detta ständiga hyschandet. Och så måste man sitta still också.

Det blir liksom så onödigt att ens lyssna på frökens tillsägningar då det ändå inte ska börja ännu. Så skulle jag i alla fall tänkt som barn. Att fröken liksom tappar sin trovärdighet när det inte finns någon mening med att vara tyst.

Men det kanske handlar något om det där med olika lägen. Att barn lätt kan gå igång och bli väldigt livliga och sen har svårt att lugna ner sig. Jag vet inte. Kanske jag förstår detta system när jag jobbat ett tag. Men nu verkar det bara hemskt korkat.

Jag tänker att den tid vi är med barnen ska vara effektiv. Vi ska vara förberedda och göra vettiga saker med barnen. Den tiden är så otroligt viktig och vi får inte slarva bort den och dessutom skylla all förlorad tid på att barnen pratar.

Nej jag vill hellre att det ska vara som i en del av de klassrum jag besökt där lärarna försöker öva barnen i att läsa situationer. Så att barnen själva kan lista ut när det är okej att småprata lite och när man direkt måste bli heltyst. Då blir barnen medvetna både om sig själva och vad som händer omkring dem. Det tror jag på!

Annonser

Read Full Post »

Det här med att himla med ögonen inför eleverna när de enligt läraren pratar för mycket. Och söker ögonkontakt med mig, vikarien, för att ha någon att sucka med. Någon att dela sin vuxna överlägsna missnöjdhet.

Det är inte okej. Jag kan förstå att det kan bli så, att man fastnar i gnällträsket och tröttnar på att det är väldigt väldigt svårt att vara tyst och sitta still och att jag som lärare måste ha väldigt stort tålamod. Men det gör det inte okej. Det är att gå ut ur det tillsammansskap vi skapar i klassrummet: lärare och elever. Eleverna blir ensamma, utlämnade, bedömda och dömda.

Det gör mig ledsen. Jag försöker undvika hennes blickar. Barnen sitter med sänkta huvuden.

Hård och strikt behöver inte vara respektlös och nedlåtande. Det måste finnas andra sätt.

Read Full Post »

Min matte- och fysiklärare på gymnasiet var en sån som jag bara vill krama. Han älskade sina ämnen och ville verkligen sprida sin kunskap till oss. Och inte bara till såna som jag, som fattade sambanden vid första förklaringen. Nej han ville lära alla. Det fanns inga dumma frågor och alla vågade be om hjälp. Sen kom hjälpen och jag minns hur fantastiskt jag tyckte det var. Han förstod direkt vad det var jag inte hade fattat! Han bara tittade i mitt block och jag sa något kort och så kunde han hjälpa mig precis där jag var i tanken. Och så var det med alla elever. Vi var alla imponerade över hans kunnighet.

På matematiklektionerna räknade jag oftast ganska snabbt fram till det ställe i matteboken vi skulle jobba till. Under tiden hjälpte jag också ofta mina klasskamrater. Det var några som nästan alltid frågade mig innan de frågade läraren och jag hade inga problem med att hjälpa dem. Ibland hände det att jag när det var 5-10 minuter kvar av lektionen inte hade något att göra. Jag hade räknat alla talen och ingen behövde hjälp. Då la jag huvudet på bänken och tog mig en tupplur. Och läraren lät mig göra det. Ingen annan fick göra det för de var inte klara. Men jag fick och det respekterade alla. För mig betydde det mycket. Jag tyckte att min lärare gjorde ett bra val som lät mig vila en stund istället för att få mig att göra några extrauppgifter bara för att. Jag vill inte göra några extrauppgifter mer än de som fanns i boken. Jag tyckte inte att matte var roligt, jag var bara bra på det.  Och jag uppskattade den särbehandling jag fick enormt mycket.

Jag undrar ibland var han tänkte om situationen. Kanske han våndades varje gång det hände. För mig betydde det i alla fall att vi hade en nästanvuxen relation med respekt och flexibilitet och det fick mig att växa. Att han litade på mig. Att han var villig att tänja på reglerna (det var annars aldrig okej att sova på en lektion) för min skull. Han var en bra lärare.

Lärare som lyfter: sångpedagogen

Lärare som lyfter 2: dom konstiga

Read Full Post »

– Vi har det bra i klassen, säger eleverna. Inget bråk.

– Men på fritids bråkar vi och är elaka. Där är det inte alls bra i klassen.

– Varför är det så?, frågar läraren.

– Dom ser inte där [på fritids]. Här gör vi inte sånt för du tittar ju.

Read Full Post »

– TYST!, skriker läraren.

Man kan tro att det måste vara tyst då. Men det betyder inte tyst. Det betyder att om man ska prata måste man göra det snyggt och smidigt. Diskret så att ingen störs. Men då tycker jag man kan säga det.

– SITT STILL!, skriker läraren.

Man kan tro att man då måste sitta helt stilla på sin stol. Men så är det inte. Bara man rör sig tyst så att ingen störs kan man röra sig ganska mycket. Men då tycker jag man kan säga det.

– SITT PÅ DIN PLATS! SKRÄPA INTE NER! GÖR SJÄLV! SPRING INTE!

Oj vad mycket regler som verkar enkla men egentligen är väldigt oklara och luddiga. Det är otydlighet i kommunikationen. Det tycker jag inte om. Den lilla jag som går i skolan hatar det. Hon tycker att vuxna kan säga vad dom menar om dom nu ska ha all den där vuxenmakten.

Read Full Post »