Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘röst’

Lotta Juhlin skriver i Den goda kommunikationen att:

Rösten är bron mellan själ och kropp. En människas personlighet speglar sig i rösten. Hennes sätt att vara avslöjas i rösten. Det innebär att om man anmärker på någons röst, känner den personen sig sårad och tar det som en anmärkning på sitt sätt att vara. Därför blir anpassningen till en ny röstteknik inte bara en fråga om att ändra sin röst. Det handlar snarare om att ändra hela sitt beteende.

Detta gäller självklart både tal- och sångröst. Talrösten är dock något som alla använder dagligen i kommunikation med andra människor. Det är inte lika vanligt i dagens samhälle att använda sång som ett sätt att kommunicera i vardagen. Därför tror jag att det är lättare att fila på sångrösten. Ungefär som att träna sina muskler för att kunna hoppa på en bock eller springa efter en boll. Men det är fortfarande jag och mitt uttryck.

Det är spännande att jämföra med de som spelar fiol på skolan. Deras instrument ser ganska lika ut. De har i och för sig väldigt olika klang och utövarna har olika kroppar som skapar olika förutsättningar för att spela på fiolen. Men instrumentet är avtagbart från deras kroppar. Det går också att se vad de gör med fiolen.

När det gäller sång är det krångligare. Hela kroppen är instrumentet: strängar, stråke, harts, resonanslåda, armen som håller upp stråken, hakan som håller fast instrumentet osv. Allt finns inuti och det mesta av arbetet syns inte på utsidan. Det hörs dock vad för arbete som försiggår där inne men det krävs en tränad pedagog för att veta i vilken ände man ska börja för att förändra rösten. Exempelvis har jag haft problem med spända käkar som omöjliggör en stor klang där hela kroppen är med. Då kan det bero på hållning som kan bero på otränade muskler, överspända muskler, självbild som ger en ohälsosam hållning, förväntningar som gör att jag inte kan slappna av, en livsstil som är stressig, något själsligt problem som hålls i schack av en spänning i kroppen osv. Det kan bero på andningen som kan härledas av felaktigt använda muskler, en önskan att inte visa runda magen, spänningar i kroppen, oro och nervositet, dålig hållning osv. Vart ska man då börja att peta?

När vi hade en logonom som gästlärare arbetade hon mycket med hållning men hon tvingade aldrig på någon en förändrad hållning. Hon sa att det är viktigt att man själv känner sig redo att förändra sin hållning. För personliga råd lät hon därför oss komma till henne och inte tvärtom. Det är krångliga saker det här med röst och kropp och det kan hända att man hamnar i lägen man inte var beredd på och inte är redo att hantera.Vägledningen måste därför ske varsamt och inkännande. Den lärande måste även våga vara öppen och acceptera vad som händer för att det ska ske någon förändring. Du kan aldrig tvingas att ändra ditt beteende.

När du väl är sugen på att förändra kan det vara bra att vara medveten om vilket stort jobb du faktiskt gör och att det kan leda till en hel del dramatik i känslorna  (säger jag till mig själv). Det är en del av läroprocessen.

Annonser

Read Full Post »

Igår tog jag ett litet steg framåt i utvecklingen av mitt sätt att använda min röst. Det skedde enligt samma mönster som alltid. Jag fick samma råd som vanligt: hållning, andning, avspänning, njuta, gunga. Ändå hände något som inte hänt innan. Jag hittade mitt gung, min hållning och avspänningen, andningen blev lugn och jag kunde njuta.

Det handlar om tålamod. Att försöka om och om igen. Att tro på att jag kan förändra mig och utvecklas. Att alltid leta efter det där som jag söker efter fastän jag redan har gjort det så många gånger.

Det hjälper att vara in en grupp med människor som alla söker och hoppas och tror på att de kan bli bättre. Det är så fruktansvärt svårt att lära om kroppen. Den vill så gärna göra som vanligt.

Varje dag försöker jag hitta en balans där rätt muskler jobbar medan resten är avspända. Oftast känns det som att ingenting händer. Men ibland kommer belöningen. Som igår. Det är viktigt att minnas att det ligger mycket bakom de där framstegen och att inte bara minnas att det plötsligt hände. Det hände för att jag har jobbat väldigt länge med detta. Varje dag sedan mitten av augusti har jag kämpat med denna kropp.

Denna läroprocess må jag minnas. Och fortsätta med resten av mitt liv.

Read Full Post »

Sjung som du talar

Idag har vi bland annat lyssnat på inspelningar av gamla gubbar och gummor som trallar och sjunger visor. Det är alltid lika roligt när de börjar prata för då blir det så tydligt att de sjunger på samma sätt som de pratar. Samma klang, samma vokaler, samma släpighet, samma känsla och rytm. Jag blir glad av det.

Själv har jag tränat större delen av mitt liv att inte sjunga på samma sätt som jag pratar. Nu försöker jag lära mig att sjunga på min dialekt. Det gör mig också glad. Plötsligt hör jag hur jag låter och skrattar högt åt det. Vilka lustiga i:n jag har, det låter helt knas när jag sjunger med dem. Men det låter också jag. Min själ slår volter och skriker av glädje. Allt den vill är att få synas. Så mycket som möjligt.

Stundtals blir det lite tradigt att gräva i mig själv. Rösten är så personlig och jag hittar saker jag inte alls har lust att hantera just nu. Allt för att komma tillbaka till mig själv och min röst. Till mitt sätt att sjunga som intimt hänger samman med hur jag är som person. Puh. Självupptaget så det sjunger om det.

Read Full Post »

Jag har mött en logonom! Förra veckan visste jag inte vad detta var utan trodde att det var samma som som logoped. Svenska logonomförbundet förklarar yrket enligt följande:

I dagens samhälle ställs allt högre krav på vår förmåga att tala i olika sammanhang. Vad du säger och inte minst hur du säger det är avgörande för om ditt budskap når fram.

För många är rösten dessutom det viktigaste arbetsredskapet och en del av yrkesidentiteten.

LOGONOMENS arbete syftar till att individen ska utveckla sina röstliga resurser, förstå samspelet mellan röst och kropp samt känna självförtroende i olika typer av talsituationer.

En LOGONOM är en röst- och talpedagog som arbetar med röstens friskvård och med rösten och talets estetiska uttryck.

En LOGONOM arbetar med människor enskilt eller i grupp som

• vill utveckla sin kommunikativa kompetens
• vill utveckla röstens hållbarhet, och/eller

• vill utveckla rösten i ett konstnärligt gestaltande

Mycket av det som logonomen arbetar med knyter an till mitt arbete som dramapedagog.

Kommunikativ kompetens – det låter som en ganska stor del av den sociala kompetensen. Det som gör att man blir anställd, får kompisar, träffar en partner och står ut med sin släkt. Det där som blir allt viktigare i vårt samhälle.

Två nya böcker har lagts till listan med intressanta viktiga böcker som jag alldeles alldeles snart ska läsa fast inte just nu.

Read Full Post »

Alltid denna ständiga hållning! Att det ska vara så svårt att stå och sitta på ett sätt som är gynnsamt för sång!

Idag var första dagen med vår nya gästlärare. Vid det här läget borde jag ha lärt mig men jag blev ändå alldeles trött och förvirrad av allt petande och mixtrande med kroppen. Varenda sånglärare jobbar med hållningen! Det är fundamentalt för all sång men också något som sitter djupt i muskelminnet. Jag har ju alltid gjort såhär!

Något som jag dock lärt mig är att det lönar sig att hålla ut. Det är otroligt svårt att ändra sin hållning liksom sättet att använda sin röst men trägen vinner! Förvirringen är något jag får stå ut med. Och snabba resultat kan jag glömma. Min lärare berättade att det tog några år för henne att ändra sin hållning. Några ÅR!

Read Full Post »

Rösten. Den avslöjar det du inte säger med orden liksom kroppen läcker ut viskningar om tankarna.

Framför allt till små barn blir kommunikationen mycket mer effektiv om du använder stora gester både i kropp och röst och lägger in känslor och själ i det du säger. På så sätt kan du prata med barn som inte förstår det språk du talar: tonläget och kroppsspråket berättar (till viss del) vad det handlar om.

Att träna på det icke-verbala

Jag försöker hitta mitt ledarskap på förskolan jag jobbar på och märker hur det är process som involverar hela kroppen men i synnerhet rösten. Allt måste hitta sin plats och sin stil, passas ihop med det andra och slutligen finna trygghet i att rösten, kroppen och tankarna funnit ett grundläge. Det är svårt.

Både nu, på mina praktikplatser och då jag varit springvikarie på olika skolor och förskolor har jag stött på ett fåtal lärare vars röster gnagt i mig. Inte för att de haft pipiga eller gnälliga röster utan för att det kändes falskt. Det var som att rösten inte hängde ihop med hela människan. Som att rösten var en pålagd Yrkesröst. Ofta har de låtit alltför käcka eller gullande. Inte för att man inte kan vara det. Men det måste stämma med personen i fråga. Det går bara att låtsas till en viss grad även fast man visserligen måste trycka undan många känslor när man arbetar. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, det där som gnager. Men jag vet att barnen märker mitt sökande och att jag inte kan köpa någon Yrkesröst och tro att det kan fungera i längden. Den måste jag skapa själv. Det gör mig trött. Det är ansträngande att skapa.

Read Full Post »