Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självbild’

Min lärarutbildning är bra på många sätt. Den sparkar oss i rumpan och säger ”Tänk själv! Tänk nytt! Tänk mer!”. Den säger att det alltid finns andra sätt att undervisa på.

Andra sätt än de som de verksamma lärarna använder.

Ibland blir jag så trött på det där. Det blir liksom ett evigt svartmålande av lärarna (igen!). Som att det inte räcker med hur media trampar på lärarna och regeringen utreder och bannar. Och bilden byggs upp för oss: de verksamma lärarna är så gammalmodiga och gör så fel men vi helt nya lärare ska vara moderna och göra rätt. Vi ska vara fantastiska lärare. Utan erfarenhet. För vi vet ju bäst. Vi som fått veta det senaste inom forskningen.Jag kan verkligen förstå att vi studenter kan vara provocerande för en del lärare.

För mig som är prestationsprinsessa är det ett tungt ok att dra. JAG MÅSTE VARA BÄST FRÅN BÖRJAN!

Det är ju helt orimligt! Nej jag försöker lasta av kontinuerligt. I början av utbildningen växte okets tyngd för varje kurs men nu har det börjat minska. Jag lastar långsamt av. Ser att de verksamma lärarna visst är bra på massor av sätt. Skräddarsyr en kostym som är lagom stor och snygg. Motar bort superpedagogen. Tittar på mig själv i spegeln och ser en lärare som nog är helt okej. Som nog kan få börja köra i trafiken. Men inte är hon fantastisk. Och det behöver hon inte vara. Jag ser henne och klappar henne på axeln. Jag tror att du tids nog kommer att bli riktigt duktig på det här, säger jag till henne.

Högskolan ändrar form från att ha varit Sanningen och Svaret till att bli Grunden och Tidens tankar.

Bra nog-tankar med bra nog-planeringar visar sig i huvudet och jag ser en framtid där jag jobbar och utvecklas som lärare samtidigt som jag har en fritid. Superpedagogen i mig säger Nej nej du måste göra den bästa planeringen. I alla ämnen. Jag hör henne men lyssnar inte så noga. Jag vet vad hon tänker. Jag känner henne väl.

Min handledare påminner mig: Nu är det rast! Hon var tvungen att bli utarbetad och sjukskriven för att lära sig ta rast och göra lagom. Jag ska försöka respektera mig själv ända från början. Jag börjar nu.

Annonser

Read Full Post »

Det är spännande att vi har en ny läroplan. Det har fått mig att se på läroplanen som något föränderligt och politiskt. Kanske har mina lärare alltför mycket presenterat Lpo94 som att sant dokument som man måste älska. Ibland har någon revolutionär typ menat att läroplan och kursplaner bara är politik och att vi måste ”tänka själva”. Men just de där typerna har inte varit så hemskt duktiga på att låta oss studenter tänka själva utan har mest skanderat ut sin egen tolkning som en ännu mer sann sanning än läroplanen. Det har lämnat mig förvirrad och fått mig att omedvetet välja hyllandet av läroplanen.

Jag ser på Lgr11 på ett helt annat sätt än den gamla läroplanen, med både kritiska och välvilliga ögon. Antagligen har min skepsism mot Jan Björklund och den nuvarande regeringens politik hjälpt mig att se mer nyanserat på den nya läroplanen än den gamla. Antagligen har jag genom att arbeta kontinuerligt med läroplanen genom min utbildning fått mig att långsamt förändra mitt synsätt på den. Antagligen har jag, utan att riktigt förstå det, lärt mig otroligt mycket av Anne-Marie Körling som ständigt skriver om läroplanen i sin utmärkta blogg. Tack!

Nu har jag upptäckt en mening i Lgr11 som finns kvar från den gamla läroplanen som jag aldrig riktigt tänkt på utan bara sett som ännu en orimlig dröm.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. (Lgr11 och Lpo94)

Oh vad jag tycker om att läsa detta. Samhället tjänar på att medborgarna känner sig själva, förstå att ta hand om och utveckla sina förmågor. Samhället tjänar på att ha lyckliga medborgare som har hittat en plats, roll eller position där de både gynnar samhället och sig själva.

I helt andra sammanhang, där personlig utveckling på olika sätt står i centrum, har jag mött just detta synsätt. För att finna din fulla potential behöver du vara egoistisk på ett sätt, du ska söka efter vem du är och ta hand om dig själv, och först då kan du hjälpa andra människor så mycket som du kan och i förlängningen också samhället.

Så kommer då frågan, hur finner man sin unika egenart? Och hur kan skolan ”låta varje enskild elev” göra det? För mig personligen upplever jag att jag närmar mig någon slags självbild och självkänsla genom att göra saker jag tycker om. De där jag kan förena känsla och intellekt och där jag är intresserad av att lära mig. Tankarna far till den franska experimentskolan jag hörde om på radion i våras. Där fick eleverna plugga vad de ville. Läs inlägget här. Jag vet inte hur jag kan hjälpa mina elever att hitta sin unika egenart men jag tycker det är viktigt och därför blir jag glad att står nämnt i läroplanen. Så kan jag med den i ryggen söka efter hur man gör.

Read Full Post »

Jag läser långsamt vidare i Duktighetsfällan – En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor och en och annan prins och har äntligen kommit fram till den positiva lösningsdelen. Där läser jag om intressanta studier som den amerikanska psykologen Carol Dweck gjort.

Carol Dweck genomförde olika försök i skolan med elever som skulle lösa matteproblem. En grupp fick beröm för att de jobbade bra och ansträngde sig riktigt hårt. Dessa elever kämpade sedan på med mycket svårare uppgifter och lyckades bättre än eleverna i en annan grupp som bara hade fått höra hur duktiga de var. Den gruppen försökte inte ens att ge sig på de svårare uppgifterna.

Jag har ofta fått höra just detta: att jag är duktig och ambitiös. Ofta har jag upplevt att mina lärare haft svårt att skilja på sak och person. När jag har gjort ett bra jobb har jag gjort ett bra jobb och det är det jag ska få cred för. Elever får ofta stämplar som håller i sig. Några gånger har jag tack vare min duktig-stämpel kommit undan med riktigt dåliga prestationer, vilket återigen handlar om att inte kunna skilja på sak och person.

Responsen ”duktig” talar inte om hur resultatet blev bra: genom  arbete, utan antyder något annat: begåvning, talang eller personlighet. Det kan därför lätt ge ångest att efter en prestation få höra att jag är duktig. Då ska jag på något magiskt sätt, utan någon direkt ansträngning nästa gång leva upp till den bilden av mig som elev. Det sorterar också in mig i ett fack som därmed skiljer ut mig från andra elever som inte passar in i samma fack.

Jag läser vidare om respons och kritik till elever.

Carol Dweck upptäckte vid ett tillfälle när hon gjorde observationer bland tredjeklassare att flickor och pojkar fick helt olika budskap när de misslyckades i skolan. Flickan fick höra från sin fröken att uppsatsskrivning nog inte var hennes grej – en del kan skriva andra inte. Pojken däremot fick höra att han inte lagt tillräckligt med möda på sitt arbete. Kritiken mot flickan är personlig, hennes slutsats är att hon inte är bra på att skriva, medan pojken fick höra att det inte är något fel på hans förmåga, det blir nog bra, bara han anstränger sig mer.

Jag hoppas innerligt att detta är ett extremt exempel men jag känner igen tendensen att skolarbetet för flickor ofta verkar vara en större och viktigare del av deras identitet och självbild än det är för killarna. Skolan är inte skild från samhället och genuskonstruktionerna påverkar. Vi ser på pojkar och flickor med olika glasögon överallt och det är svårt att komma ifrån. Men det där med att hålla på och bedöma personen när vi egentligen pratar om en prestation verkar inte bra för någon så det kan vi väl försöka sluta med?!

Jag minns Jesper Juuls Relationskompetens i pedagogernas värld och tror mig minnas att han pratar om detta med tanke på framför allt de mindre barnen. Istället för att ge barnet ord på vad som händer och vad jag som vuxen ser faller vi ofta tillbaka på den där bedömningen. ”Oh vad duktig du är!”, ”Vilken fin teckning!” och ”Vad bra du är!”. Det är svårt att sluta. På mig sitter det i ryggraden eftersom jag själv hört det så mycket. Men jag ska försöka. Jag övar genom att berätta för mig själv vad jag gör och vad mina prestationers kvalitet beror av.

Read Full Post »