Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skönlitteratur’

Nu börjar Boksäsongen. Då jag läser av lust och intresse. Inga tvingande kursmål. Ingen obligatorisk läsning.

Det är då jag läser skönlitteratur. Skön litteratur.

Jag strosar med ett lyckligt leende runt på biblioteket. Letar efter fina bokomslag, känner på tyngden i böckerna, bläddrar och fantiserar. Hur är det att läsa den här boken? Eller den här?

Jag väljer några. Inte för många. Inte för få. Och när jag lämnar biblioteket vet jag att jag har en skatt i väskan, nej flera!

Jag flyttar till andra världar och frossar i andra människors liv. Och plötsligt smyger sig en sån där lärarbok in. En sån som legat länge och stirrat på mig. När jag fick den/köpte den kändes den kul och spännande men jämte all kurslitteratur blev den en stressande skuld som säger: ”Men har du inte läst mig ännu, det var ju två år sen du köpte mig!”. Men så i den sköna litterära ångan ser den där hemska skuldboken återigen kul och spännande ut. Kravlösheten från den skönlitterära läsningen smittar över på allt. All läsning blir lust och intresse. Så som jag vill att det alltid ska vara. Det är en skatt att få uppleva det.

Annonser

Read Full Post »

Jag har alltid läst mycket böcker under sommaren. Som barn var sommarlovet oändligt långt och egensinnig, tjurig och ensam som jag var fanns det många tråkiga dagar att fylla.

 

Det började med Bamse, så kom Mumin och sen kom böckerna. Peter Pohl med sina alltid lika hemska slut. Äventyrsböcker, tvillingböckerna och diverse ungdomsböcker. Någon gång under tidig tonår började jag läsa klassiker på sommaren. Inte annars. Bara på sommaren.

Jag strövade många timmar omkring på biblioteket och läste på bokryggarna. När jag såg någon av de där namnen jag hade hört någonstans läste jag på baksidan och blev alltid lika förvånad. Jag trodde att alla klassiker var tråkiga och att de skrev om torra vuxensaker (vad det nu är?). Men så var det ju inte och jag lånade en lång rad som fyllde hela ryggsäcken och jag åkte lycklig hem med min skattkista. Jag tyckte inte om alla av de där böckerna men jag gav dem en chans. Vissa har jag läst senare. Några var en fröjd att läsa. Andra kämpade jag mig igenom. Brott och straff var jobbig men fascinerande med sin galenskap. Jag minns att jag liksom blev lite galen jag också. Det var rätt spännande och alla de där böckerna gav mig hopp om ett annat liv. Hopp om att jag som vuxen skulle kunna forma mitt liv som jag ville ha det. (Det hoppet tackar jag verkligen för i efterhand. För så blev det ju också till stor del!)

Sen dess har jag fortsatt med traditionen att läsa klassiker på sommaren, dock i mindre utsträckning än förr. Då kunde jag läsa femton klassiker på en sommar men nu kanske det blir en eller två. Det finns så mycket annat att läsa och väldigt lite skönlitteratur blir läst under terminerna. Under min utbildningstid har den där sommarläsningen fått en ännu större betydelse.

Nu förtiden har jag en ny tradition. Jag läser minst en bok av Joyce Carol Oates. Hon är en stor favorit. Jag förundras över hennes sätt att få mig att bli vän med alla möjliga människor jag aldrig skulle valt att umgås med annars. Oftast är böckerna mörka men lämnar mig hoppfull och inspirerad. Igår tog jag avsked av två goda vänner i en av hennes böcker. De följer med mig och jag undrar hur det gick för dem sen. Lycka till önskar jag dem. Fast jag tror inte att det gick särskilt bra. För de var inte som andra romanfigurer som är lite tillfixade och lyckade så att inte läsarna ska bli oroliga och ledsna. Nej dessa människor är sådär hopplöst ihopsnörda med sin historia och livet rör sig fram och tillbaka och är kul, jobbigt, mediokert, dramatiskt, odramatiskt och de är halvnöjda med det hela. Det känns skönt och ger mig hopp. Böcker har alltid gett mig hopp.

Read Full Post »

Jag har sommarlov i en vecka. Sen börjar jobbet, som också känns ganska mycket som sommarlov eftersom jag inte behöver plugga samtidigt. Under första året på lärarutbildningen läste jag ingen skönlitteratur utom den obligatoriska. Efterhand började jag få ordning på pluggandet och satsar nu på att läsa minst en frivillig facklitterär bok om skolan och en skönlitterär som inte handlar om skolan per termin. Men nu när jag har sommarlov frossar jag i lustläsning utan några pedagogiska tankar i bakhuvudet.

Jag och Lola har pratat om bloggen och sommaren. Vi har kommit överens om att det nu är helt okej att flippa ut och skriva om saker som inte berör skolan alls. Därför tänkte jag skriva lite om mitt läsande idag.

Jag läser Polarsommar av Anne Swärd. Den handlar om en familj som har det jobbigt. Dottern har någon sorts psykisk störning anar jag, eller har bara ganska svårt att få ihop världen och livet. När jag började läsa var jag överlycklig över att få läsa för nöjes skull igen. Jag kunde då distansera mig till det hela och se det som en intressant berättelse, en dikt, ett konstverk. När jag läste vidare i en hotellobby kände jag mig kulturell och det kändes helt rätt att läsa en sån där sorglig djuping. Men när jag kom hem och la mig i min säng kändes det helt annorlunda. Då stängde jag av allt omkring, lämnade mitt liv och blev en del av boken. Och då blev allt så jobbigt som det beskrivs samtidigt som det på något sätt är vackert, som den sorgsne konstnärens konst kan vara. Som det svåra liv en förvirrad människa lever kan se ut från utsidan när någon beskriver det.

Läsande får mig att känna. Inte bara trevliga saker och jag funderar nu på att läsa en mer positiv bok parallellt för att inte deppa ihop. Det får mig också att få nya perspektiv på mitt liv. Se mig själv med andra speglar. Spegla mig mot andra personer. Uppleva saker jag aldrig upplevt innan och ibland aldrig skulle kunna göra heller. Det är alltid en chansning att utsätta sig för en bok precis som det alltid är en chansning att leva, för jag vet inte vad boken eller livet ska ta mig med på, jag vet inte hur jag kommer hantera det som händer och jag vet inte var det slutar. Och det är därför det är så fantastiskt spännande.

Just nu vill jag inte läsa vidare, vill inte vara en del av den situationen som inte har en enkel lösning. Men samtidigt har jag svårt att motstå eftersom jag nu är en del av det på samma gång, jag känner dem och bryr mig om vad som händer med dem.

Read Full Post »