Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slöjd’

Jag har länge brottats med begreppet estetiska läroprocesser. Här har jag skrivit om det: 1234 och 5. Jag tycker inte om begreppet. Det är för stort och ospecifikt. Därför blir jag glad av att läsa Niklas Pramlings tankar i ämnet (länk):

Forskarassistenten Niklas Pramling, vid pedagogiska fakulteten på Göteborgs universitet, vill inte tala om estetiska lärprocesser alls.

– Om man istället för estetiska lärprocesser tänker på estetik som form respektive innehåll så kan man tänka sig att man gör estetik till såväl form för att lära sig om något annat som ett innehåll i sig.

Han ger ett exempel: Om läraren vid en samling spelar på en trumma och pratar med barnen om hur många slag som spelades på trumman riktas barnens uppmärksamhet mot antal, vilket är matematik. Det estetiska, musiken, blir då bara en form för ett annat innehåll. Om läraren istället spelar på trumman och pratar med barnen om ljuden – blev det starkare eller svagare, gick det fortare eller långsammare? – då riktas istället barnens uppmärksamhet mot musikaliska dimensioner såsom dynamik och tempo.

Fröken Slöjddidaktik kopplar Pramling till sitt ämne slöjd och propagerar för lyfta fram innehållet i slöjd så att det inte begränsas till att vara ett hjälpämne (länk).

För att ge exempel för ämnet drama tänker jag tillbaka på vad jag gjort som dramalärare.I ett projekt använde jag drama för att hjälpa en andraklass att leva sig in i bok och fundera kring karaktärerna och handlingen. Exempelvis fick de i smågrupper göra statyer om vad boken handlade om medan resten av gruppen fick gissa vad de gestaltade. Eleverna fick då med hjälp av bilderna som statyerna skapade bearbeta den information de hade om boken. Då använde jag drama som form för att lyfta fram texten som var innehållet i undervisningen.

I min dramagrupp på folkhögskolan i höstas arbetade vi med statyer på ett annat sätt. De fick i smågrupper göra statyer utifrån en känsla de haft under dagen medan resten av gruppen fick gissa vad de gestaltade. Diskussionen efteråt handlade då om vad publiken och deltagarna som gjorde statyn upplevde i övningen. Vi pratade om hur kropparna såg ut och vad det kommunicerar. Vi pratade om hur det kändes att vara dessa statyer. Vi pratade om processen: om hur det gick till i gruppen när det skulle skapa en staty. Då blev drama innehållet eftersom vi undersökte hur man kan kommunicera med kroppen, skapa tillsammans i en grupp och hur bilder kan skapa olika tankekedjor i olika människor.

Under min första kurs i pedagogiskt drama fick vi brottas med frågan: Är pedagogiskt drama ett ämne eller en metod? Idag ser jag likheter mellan Pramlings uttalande och min examinationsfråga. Mitt svar är nu som då att alla ämnen bör innehålla både delarna. Och det tror jag inte bara gäller estetiska ämnen.

Jag ser det som att man antingen koncentrerar undervisningen till det ämnesspecifika och lär sig om ämnets logik, förutsättningar, system, filosofi, möjligheter och begränsningar eller att man öppnar upp och använder det ämnesspecifika för att lära sig om andra saker. För att kunna använda ämnet på det öppna sättet behöver man dock kunna sitt ämne. Jag tycker mig ha märkt att när jag använder drama som form för annat innehåll upptäcker jag ofta saker som jag och eleverna behöver undersöka i den stängda dramaundervisningen. Verktygen behöver slipas för att möta världen. När jag sedan stänger dörrarna och slipar på det specifika inom drama händer ibland spännande saker som inte alls var tänkt. När drama får spela huvudrollen händer stora saker med människorna. Innehållet blir det som är nödvändigt för individen och gruppen. Det kan exempelvis vara självkänsla, gruppdynamik eller känslomässiga blockeringar.

Fram för innehållet i de estetiska ämnena!

Annonser

Read Full Post »