Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘student’

En diskussion fick mig att minnas höstlovet då jag var hemmavid och träffade mina gamla klasskamrater på svensklärarlinjen på Malmö Högskola. Vi pratade om allt det nya i skolan med legitimationen och nya lärarutbildningen. Idag kunde jag formulera vilken känsla hela samtalet rörde sig kring; vi känner oss inte välkomna in i skolan. Vår utbildning har en framtidsfokus och talar om lärande och kompetenser. Den nya utbildningen luktar mer av skolämnen och till strukturen en gammaldags skola. I den skola som Björklund målar upp och försöker skapa känner jag mig inte välkommen. Och ibland undrar jag om jag ens vill vara där. Men då måste jag påminna mig om att det Björklund säger och vad som faktiskt händer i skolan är olika saker.

Utifrån Björklunds plan för skolan har jag läst fel ämnen och för få ämnen. Mina kompetenser är inte värda något. Det enda som räknas är skolämnen. Och det känns som att allt ligger på mig. Det är jag som ska utbilda mig resten av mitt liv på kvällstid för att äntligen få behörighet i alla de där ämnena. Självklart ska inte min arbetsplats betala det, nej det ska jag göra så glad och sen vara nöjd med att få ha kvar mitt jobb. Och högre lön kan jag förstås inte begära när jag bara läst till mig den grundläggande behörigheten. Så känns det. Det var också det mina klasskamrater uttryckte. De känner sig oroliga över sin framtid och inte särskilt entusiastiska när behörighet är det enda som talas om.

Våra reaktioner är antagligen ganska överdrivna men det beror nog på den speciella situation det är att vara student. Vi är inte riktigt inne i värmen ännu, inte ännu säkra på om vi faktiskt kommer sluta som lärare. Vi läser tidningarna och ser på nyheterna och suger åt oss fast kanske lite för mycket. Vi saknar en erfarenhet att spegla de överdrivna debatterna mot. Vi saknar arbetskamrater och yrkesstolthet och yrkesidentitet att vila i. Då kan man lätt bli lite ledsen ibland av mediavågorna som svallar över oss.

Annonser

Read Full Post »

Efter ett klagoinlägg kommer ett glatt!

Jag är glad över att ha genomfört och klarat ännu en examination. Jag är glad att det inte bara var en presentation eller kontroll av vad jag lärt mig utan också ett lärotillfälle. Jag är glad att se hur mycket jag utvecklats och hur mycket mina klasskamrater utvecklats.

Jag är glad att jag går en kurs där vi lär oss genom att GÖRA. Jag är glad att allt det där görandet dessutom har den positiva bieffekten att jag verkligen lär känna mina klasskamrater. Och då vi lär känna varandra och blir trygga med varandra vågar vi mer. Vi vågar testa svåra, läskiga och utmanande saker tillsammans. Vi vågar diskutera och tycka olika. Vi vågar riskera mer. Vi vågar misslyckas och äntligen börjar jag se (i alla fall i detta sammanhang) misslyckanden som lärotillfällen.

Jag vill skriva mer glada inlägg i framtiden!

Read Full Post »

Rutten känsla

Jag vill gärna hoppa av den deprimerande karusellen om Lars Pålsson Sylls artiklar. Debatten har rasat hos Mats här och här. Jag gick på den debatt som studentkåren organiserade på Malmö högskola. Morrica har här och här kommenterat debatten.

Jag håller med om att Lars ordval överskuggat debatten. Och det är ju synd. Men jag kan inte riktigt släppa att han inte bad om ursäkt. Det är Lars oförmåga att be om ursäkt som överskuggat debatten. Om han bara hade lyssnat på sina läsare från början och inte varit så oresonlig och otrevlig i sina svar och förlöjligat sina läsare hade vi direkt kunnat gå vidare och diskutera det Lars (och vi andra) ville. Hur svårt är det? Tyvärr tror jag att det beror på att Lars inte alls förstår hur det kändes för många att läsa detta. Trots att jag är den perfekta studenten, vit medelklasskvinna med toppbetyg, känner jag mig väldigt illa berörd av Lars beskrivning av mina klasskamrater som inte passar lika bra in i mallen.

När började förruttnelsen?

Jag känner igen den känsla som jag nu har i kroppen: känslan av att inte bli respekterad, inte bli tagen på allvar, inte ansedd som värd att lyssna på. Känslan som jag hade genom nästan hela grundskolan och gymnasiet. Jag var klassrepresentant på mellan- och högstadiet och det var grymt deprimerande (att jag ens fortsatte!). Jag minns det som att lärarna och rektorn ibland frågade vad vi tyckte men så gott som aldrig verkade lyssna. Vi var ju bara elever. Inte ens myndiga. På samma sätt känns det nu. De är ju bara studenter, så de behöver nog ingen ursäkt. Jag blir ledsen och undrar hur jag ska stå ut med all okunnig och smutskastande media under mitt framtid yrkesliv.

Man behöver inte alltid vara PK och jag tror att Lars ordval ändå lyfte debatten (om den poäng han ville få fram)  för fler än om han skrivit på ett trevligare sätt. Men samtidigt anser jag att man som skribent ska vara intresserad av läsarnas tolkningar och då någon blir illa berörd kunna möta det och förklara vidare hur man menade. Jag tror inte att Lars är en elak dömande människa som vill att jag och andra studenter ska känna oss nedtryckta men han skulle enligt mig behövt lite mer inlevelseförmåga och empati när det gäller detta. Han ville få fram sin poäng och verkar inte bry sig om något annat. Jag förväntar mig mer av en professor på Malmö Högskola.

Read Full Post »