Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tonår’

Tack vare Morricas myckna uppmärksammande av serien The School som svt sänder med namnet Den övervakade skolan (hur blev det så knasigt?) har jag börjat följa serien.

Jag blir glad av att se lärare som skrattar och kar distans till sig själva. Som har det trevligt tillsammans. Det ger mig hopp.

Jag blir imponerad över deras systematiska arbete med elever som behöver hjälp på olika sätt. Det är inte bara en schyst lärare som lägger egen tid på att snacka med kidsen. Nej det finns en organisation som gör att de alltid vet vem som ska göra vad och eleverna verkar lita på att det finns vuxna som tar ansvar på skolan. Som reder ut, stöttar och säger ifrån.

Jag blir lycklig av att se alla samtal mellan ungdomarna och de vuxna. Djupa, svåra, allvarliga samtal som får ta tid och plats. Jag kan inte låta bli att jämföra med min ungdomstid. Det kändes inte som att någon hade tid. Utanför lektionerna var det bråttom bråttom och jag kände mig ensam. På lektionerna fanns det bara tid åt ämnet. Lärarna hade inte tid att vara vuxna samtalspartner och det fanns inga andra vuxna att prata med heller, förutom kuratorn som sällan var där. Och man vill ju inte gå till kuratorn…bara snacka lite med nån.

Och tänk om jag i förrgår hade haft en Mr Drew på skolan. Då skulle dagen sett väldigt annorlunda ut. Det kanske till och med skulle ha liknat undervisning.

Read Full Post »

Halloween i roll

Igår var det Halloweenfest på skolan och imponerande många var utklädda! De flesta på skolan har en ytterst begränsad garderob med sig vilket ställde höga krav på kreativiteten.

Jag och en klasskamrat klädde ut oss till inbrottstjuvar á la Ocean’s Eleven. Varje gång vi hade tråkigt eller inte hade något att göra gick vi in i våra tjuvroller och rekade, diskuterade var man kan ta sig in och ut etc. Det var väldigt roligt och jag slapp stå ut med alla döda stunder som ofta uppstår på en fest med folk som inte känner varandra alltför väl.

Det mest fascinerande hände dock efter att min rånarpartner hade gått hem. Spontant började jag och en annan klasskamrat imitera hysteriska tonårstjejer på dansgolvet. Det fortsatte sedan hela kvällen och natten. Vi var i roll nästan hela tiden. Det var ett heltidsjobb att vara den värsta tonårstjejen som levde upp till alla klyschorna. Det var frigörande och utmanade min kreativitet och leklust att tolka hur tonårstjejen parerade alla motsägelsefulla krav och föreställningar om hur en tjej ska vara. Det var ett evigt velande, trixande, ändrande, ursäktande och kontrollerande av andra och sig själv.

Det blev en intressant bild att jämföra mig själv med och när jag ser den stackars tjejen inifrån känner jag mig hemskt gammal, mogen och trygg i mig själv. Jag är glad att jag inte är tonåringen!

Det var en väldigt stark upplevelse som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Allt var på låtsas och därför var inget egentligen jobbigt, tråkigt eller osäkert. Jag fick en paus från mig själv och varje gång något hände som jag annars skulle tyckt var ganska irriterande och störigt kunde jag bara fnissa hysteriskt och viska ”Alltså gud vad han är SNYGG!!!” till min bästa kompis. Vilken kraft det ligger i detta att spela en roll!

Read Full Post »