Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ursprung’

– Vilket land kommer dina kläder från?

I en klass frågade eleverna inte vilket land jag kommer ifrån utan vilket land mina kläder kommer ifrån! Det fick mig att ana att jag nog såg lite konstig ut i deras ögon.

– Från Finland, svarade jag.

Read Full Post »

Senaste veckorna har frågan kommit tidigt, ibland som den allra första:

– Vilket land kommer du ifrån?

Här tas det inte för givet att man är från Sverige. Och när jag svarar just det kommer följdfrågan:

– Min din mamma då? Och din pappa? Vilka länder kommer dom ifrån?

När svaret blir likadant som på den första frågan känner jag mig dum. Eller kanske mer som ett UFO. Eleverna tittar storögt på mig. Och lite besviket. Och plötsligt känner jag mig fattig.

– Kan du bara svenska då?

 

Read Full Post »

Möllan är en fin plats att studera kulturanalys. Där finns så många exempel på saker som bryter mot de mönster jag är van vid att jag börjar se de där vanliga mönstren. Det självklara. Denna skylt står utanför det bageri där jag brukar köpa baklava i olika former. Jag visste inte att det fanns något annat där. Jag undrar vad det är för svenska bakelser de har.

Vad är egentligen en svensk bakelse? Jag kan inte minnas att de bakelser man köper på ett riktigt bageri har förändrats sedan jag var liten. Kanske bakelser är något som förändras långsamt? Kanske att färgen på marsipanen har förändrats?

Finns det någon som möjligtvis har kunnat upptäcka några trender och nya bakelser på bagerierna? Och vad har de svenska bakelserna för ursprung? Hur länge har vi haft dem?

Jag läser om semlan på Wikipedia att den tydligen finns i olika varianter i Skandinavien och Baltikum och att den svenska kungen Adolf Fredrik dog den 12 februari 1771 efter att ha förätit sig på bland annat semlor.

Read Full Post »

Vemodet svallar över mig då jag läser de sista orden i Sture Källbergs romansvit Vandringen till städerna. Som så många gånger tidigare är det ledsamt att lämna mina nyfunna vänner som givmilt delat med sig av sina vedermödor. I tre böcker har jag följt dem. Jag skulle vilja krama Ragnar och önska honom lycka till. Eller sätta mig ner och prata med Sigurd eller Sonja. Men allra helst skulle jag vilja att det fanns i alla fall en bok till. Så att jag fick följa dem bara en liten stund till.

Serien slutar i min hemstad och den unge Ragnars livssituation knyter på många sätt an till mina föräldrars ungdom. Jag suktar efter mina historier. Mitt ursprung.

Någon skrev att du är dina berättelser. Efter att under terminen studerat muntliga kulturer och i veckan fått träffa resandefolk, som fortfarande lever med en muntlig kultur, förstår jag mer och mer att berättelserna behöver hållas levande. De ska upprepas och utvecklas och förändras med människorna som berättar dem på det sätt som det alltid är med berättelser. Annars glöms de och dör och blir oväsentliga.

Jag vill värna om berättandet. Det är något alldeles speciellt med berättelser som mitt väsen uppskattar något enormt. Tankarna utmanas och får samtidigt rum att sväva i. Saker blir förståeliga men samtidigt aldrig helt avslutade, färdigutredda och förklarade. Det finns alltid plats för tillägg och uppdateringar. Berättandet är dynamiskt och föränderligt precis som människan.

Read Full Post »