Posted in naturvetenskap, språk, tagged begrepp, bin, Biologi, insekter, naturvetenskap, NO, ord on 23 april, 2012| Leave a Comment »
Jag frossar i ord kring bin. De är så underbara!
Putsbin ambin byggbin vaktbin dragbin mottagarbin spanarbin fläktbin
rensningsflygning
nektar nektarvisare
bidans ringdans vippdans
svärma
fullständig omvandling
honungsblåsa drottninggelé giftblåsa
fasettögon punktögon ögonhår trakéer päls
vinterklot
drönarslakt!
Posted in naturvetenskap, tagged astronomi, kursintro, universum on 1 februari, 2012| Leave a Comment »
Idag var jag på kursintro till kursen NO från början 1. Kursledaren säger att kursen står på tre ben:
Ämneskunskaper.
Upplevelser. Att pröva praktiskt.
Inspiration.
Tacka vet jag NO-ben!
Det började i kretslopp materia nedbrytning
oändlighet
fyra MILJONER grader
jättestjärnor
månlandning
Andromedagalaxen
NASA Golden Record
Det kändes som att min hjärna utvidgades några millimeter när vi funderade på hur stort universum är. Det kittlades där uppe och jag fnissade. Det är kul med NO.
Posted in naturvetenskap, tagged förklaringar, förkylning, immunförsvar, snor, snyta sig on 19 januari, 2012| Leave a Comment »
Genom Mats hittar jag till en artikel om människors vardagliga uppfattningar om naturvetenskapliga fenomen. Lustigt nog råkar det vara något jag för tillfället läser om i boken Att förstå skolans naturvetenskap. De båda källorna är överens om att de vardagliga förklaringarna sitter djupt i många människor och de vetenskapliga förklaringarna lägger sig som olja på vatten och flyter undan någon vecka efter provet.
Jag minns när en av mina vardagliga förklaringar slogs sönder. Varje gång jag är förkyld påminns jag om den stora besvikelse jag kände när jag fick förklarat för mig hur det egentligen ligger till med snoret. Jag trodde att det var som med mycket annan vätska jag stött på i livet; att det finns ett slut. Att det är som en bägare som kan tömmas och sen är det klart. Det kändes bra att tänka så och det gav mig motivation till att snyta mig. Men jag tyckte ändå att det var konstigt att jag kunde snyta ut så otroligt mycket snor utan att det verkade sina. Jag undrade var allt snor förvarades. Jag förstod att det fanns ett samband mellan att vara sjuk och att vara snorig. Men vad har snorbehållaren för uppgift när jag inte är sjuk? Finns det något annat där då?
Efter mycket tänkande bestämde jag mig för att fråga en av mina föräldrar, jag minns inte vem. En av dem svarade i alla fall med att det liksom inte tar slut. Att det är kopplat till infektionen i kroppen. Att man inte snyter sig för att tömma någon behållare. Att det inte finns någon behållare.
Jag blev ledsen och sur och kände hopplöshet. Varför ska man snyta sig nu då! Det är ju ingen idé!
Någon gång innan eller efter hade jag fått se en film, eller kanske det bara var en bild, om kroppens immunförsvar. När man blev sjuk kom det onda tjuvar med svarta kläder in i kroppen och blodet. Då kom dom vita blodkropparna, som såg ut som poliser, och försökte döda dom onda tjuvarna. Någon gång senare kom jag fram till att snoret nog var liken från striderna. Men det gjorde mig ändå inte benägen att snyta mig. Ska jag hålla på och städa hela tiden när det bara kommer mer skit! Nej då struntar jag i det.
Sedan följde en lång period som jag inte ville snyta mig. Det kändes bara hopplöst. Jag hade ju inte fått någon ny förklaring till varför det kan vara vettigt att snyta sig. Men jag glömde nog fråga det.
Nu har jag förlikat mig med snorets natur och städar för fullt.
Sökarens skoltankar 